Strider Transportstyrelsens TSFS 2010:125 12 kap. 3 och 7 §§ mot saklighetskravet?

Den 27 oktober 2025 publicerade Transportstyrelsen en ny remiss avseende "Remiss av förslag till ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för körkort avseende alkohol" på sin webbsida. Länk https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/dina-rattigheter-lagar-och-regler/lagar-och-regler/remisser/remiss-av-forslag-av-andring-i-foreskrifter-om-medicinska-krav-som-ror-missbruk-av-alkohol-och-bruk- av-skadlig-substans/

I konsekvensutredningen skrivs det mycket om att vetenskaplig evidens saknas för att behålla särkraven när det gäller 12 kap. 3 och 7 §§ avseende substansen alkohol. Dessa särkrav har funnit sedan 2010. Länk https://www.transportstyrelsen.se/globalassets/global/regler/remisser/vagtrafik/tsf-2025-97/konsekvensutredning-20251027-tsf-2025-97.pdf

Citat från ett (1) av ca 20 ställen i konsekvensutredningen där det framgår att vetenskaplig evidens saknas.

"När det gäller diagnoserna missbruk, skadligt bruk eller bruk av alkohol som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt har Transportstyrelsen inte funnit vetenskaplig evidens för att dessa tillstånd i sig påverkar trafiksäkerheten negativt."

Citat från Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (konsoliderad elektronisk utgåva) TSFS 2010:125. Länk https://www.transportstyrelsen.se/TSFS/TSFS%202010_125k.pdf

"12 kap. Bruk av substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon

Allmänt

1 § Detta kapitel gäller bruk av
1. alkohol,
2. andra psykoaktiva substanser än alkohol, utom nikotin och koffein,
samt
3. läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att köra motordrivet fordon.

Exempel på sådana psykoaktiva substanser som avses i första stycket 2 är opiater, amfetamin, kokain, cannabis, hallucinogener, GHB och flyktiga lösningsmedel samt narkotikaklassade läkemedel enligt Läkemedelsverkets förteckningar II eller III respektive IV eller V. Anabola steroider är i dessa föreskrifter att betrakta som psykoaktiv substans. (TSFS 2013:2)

3 § Med diagnosen missbruk avses i dessa föreskrifter ett substansbruk som uppfyller kriterierna för diagnosen missbruk av psykoaktiv substans eller är ett bruk av substans som sägs i 1 § som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. Om kriterierna för diagnosen beroende någon gång har uppfyllts ska bestämmelserna om beroende tillämpas.

7 § Diagnosen missbruk av substans som sägs i 1 § utgör hinder för innehav till dess att varaktig nykterhet kan verifieras och prognosen för fortsatt nykterhet är god."

Transportstyrelsens förslag i konsekvensutredningen är följande

"Regleringsalternativ 1 – Transportstyrelsens förslag Regleringsalternativ 1 innebär att den tidigare kliniska missbruksdiagnosen för alkohol enligt DSM-IV och ett bruk av alkohol som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt i sig inte utgör hinder för körkortsinnehav. Det innebär att det är tillåtet att ha körkort vid dessa tillstånd."

Transportstyrelsens slutsats i konsekvensutredningen är följande

"Slutsats
Transportstyrelsens bedömning är att det inte går att utesluta att en viss andel av de personer som kommer att uppfylla kraven i och med regleringsalternativ 1 skulle kunna utgöra en trafiksäkerhetsrisk. Samtidigt anser myndigheten att denna potentiella grupp med olämpliga bilförare borde vara liten i förhållande till alla som uppfyller kriterierna för den tidigare missbruksdiagnosen, diagnosen skadligt bruk eller har ett bruk av substans som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt.

Transportstyrelsen anser att det är oproportionerligt att begränsa tillgängligheten för de potentiellt cirka 450 000 personer som idag uppfyller kriterierna för någon av ovanstående diagnoser med tanke på att vetenskaplig evidens inte har hittats. Regleringsalternativ 2 och 3 är därför inga alternativ som myndigheten förespråkar. Som beskrivits under regleringsalternativ 4 och 5 har myndigheten också mycket svårt att genom specifik reglering identifiera den lilla grupp med potentiellt trafikfarliga förare som tillåts ha körkort om nuvarande särkrav tas bort.

Transportstyrelsen anser därför sammanfattningsvis att regleringsalternativ 1 är det bästa alternativet. Alternativ 1 är också det alternativ som innebär minst belastning på hälso- och sjukvården."

Om det enligt Transportstyrelsens egna konsekvensutredning inte finns vetenskapliga evidens för att det som avses i 12 kap. 3 och 7 §§ är korrekt när det gäller substansen alkohol, strider det då mot saklighetskravet i 1 kap. 9 § regeringsformen? Vad innebär detta i sådana fall?

Det här är en mycket intressant fråga då det handlar om Transportstyrelsens medicinska föreskrifter gällande medicinska krav för körkort. Här borde rimligen även hälso- och sjukvårdens lagkrav på vetenskap och beprövad erfarenhet gälla.

Enligt Transportstyrelsens nya konsekvensutredning saknas alltså vetenskaplig evidens för regler som har tillämpats sedan 2010. En stor mängd människor har därmed drabbats av beslut om hinder för körkort som baseras på grunder som saknar eller brister i vetenskaplig evidens.

Hoppas att tråden kan klargöra om och i så fall vilka formella fel som Transportstyrelsen kan ha begått och vilka konsekvenser det skulle kunna få för myndigheten och de som drabbats.

Tack för förtydligandet!

Hela den mediala PEth-historien under 2025 faller in under detta. Dvs under 12 kap. 3 och 7 §§. Vi undviker dock PEth-diskussioner i denna tråd och fokuserar på juridiken. För PEth-diskussioner finns följande trådar.

(FB) PEth-gate – Gränsvärdet på 0,3 mikromol/L felberäknat 2013?
(FB) Festande leder till körkortsindragning trots att man är nykter (enda tråden om peth)

Tack själv för en intressant trådstart! Det kan även tilläggas att förvaltningslagen har krav på ”Legalitet, objektivitet och proportionalitet” och att myndigheten ska ”vara saklig och opartisk”.

I allmänhet, och i synnerhet när det gäller PEth-ärenden, tycks det som att Transportstyrelsen systematiskt kan ha kringgått dessa lagkrav.

Två av konsekvenserna är ju uppenbarligen att ett antal personer drabbats av att inte få ta sitt körkort, och än värre, ett stort antal har uppenbarligen fråntagits ett körkort dom redan har.

Konsekvensen för Transportstyrelsen, är vad jag förstår ingen alls, mer än att dom får sluta tillämpa regelverket på ett sätt dom tidigare gjort.
Någon företrädare har i TV deklarerat att dom inte tänker återta felaktiga beslut om indragning av körkort med anledning av PEth-tester. Dom drabbade ska själva ansöka om körkortstillstånd på nytt, vad jag förstod.

Det som hittills har hänt bygger på att Transportstyrelsen själva har yttrat att inga direkta fel har begåtts. Det är först nu, i den nya konsekvensutredningen, som Transportstyrelsen själva skriver att de inte hittar någon vetenskaplig evidens för vissa av deras tidigare hinder för körkort.

En konsekvens av denna nya situation är att det måste finnas många tidigare beslut som fattats på grunder utan vetenskaplig evidens. Den grundläggande frågan är om sådana beslut ens är giltiga.

Om besluten kan betraktas som oriktiga och ogiltiga borde de kunna ligga till grund för åtgärder mot de som har begått fel och kompensation till de som drabbats. Frågan är då vad som kan vara aktuellt vad gäller Transportstyrelsen och de som drabbats.

Som lekman tycker jag spontant att tjänstefel respektive resning i målen och skadestånd borde kunna vara aktuellt givet omständigheterna. Men det hela behöver som sagts bedömas på en riktig juridisk grund.

Vi är nog överens..
Min amatörmässiga åsikt är att dom som blivit fråntagna körkortet borde få tillbaka det omedelbart utan byråkratiskt krångel. Dom som nekats körkortstillstånd bör utan kostnad kunna skicka in en ansökan och få sitt tillstånd godkänt, under förutsättning att inga andra eller nya hinder finns.

Eventuella skadestånd och bestraffningar är den delikata biten att hantera. I första hand. tycker jag att dom som förlorat ett körkort dom redan har bör ersättas.
Svårighet att ta sig till och från jobbet eller att få vardagslivet att fungera om man bor där det är brist på allmänna kommunikationer bör väga tungt och dom som inte kunnat jobba eller till och med förlorat sitt jobb ska väga allra tyngst.

Bestraffningen ger jag mig inte in på, men det känns som ett krav på tjänstemannaansvar kryper allt närmare.

Troligtvis är det Transportstyrelsens Katarina Norén som är enhetschef på Enhet Trafikant som du syftar på. Hon har vad jag vet enbart uttalat sig om de fall som handlar om återkallade körkort baserade på PEth-mätvärden över 0,3 μmol/L. Se Transportstyrelsens nyhet "Cirka 40 körkortsåterkallelser under 2024" om det https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/pressrum/nyhetsarkiv/2025/cirka-40-korkortsaterkallelser-under-2024/. Transportstyrelsen har också publicerat webbnyheten "Förtydligande – alkohol och återkallelser av körkort" om detta, den är dock numer raderad från deras webb, men finns i arkiverad form på länken https://web.archive.org/web/20250310191344/https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/pressrum/nyhetsarkiv/2025/fortydligande--alkohol-och-aterkallelser-av-korkort/. Om du syftar på någon annan får du gärna förtydliga vem det handlar om.

De ärenden som Katarina Norén pratat om är bara en liten liten del av de som totalt sett omfattas av körkortsåterkallelser pga TSFS 2010:125 12 kap. 3 och 7 §§ (avseende substansen alkohol). De ärenden hon pratat om hänger ihop med Kammarrätten i Stockholms dom i mål nr 8914-19. En dom som baseras på ett yttrande, som också verkar sakna vetenskaplig evidens, från Transportstyrelsens Sektion prövning. Det blir alltså ett cirkelresonemang i PEth-frågan.

Gissningsvis är antalet körkortsåterkallelser, baserat på det som denna tråd avser, väldigt stort. Det handlar som minst om tusentals, kanske till och med tiotusentals, körkortsåterkallelser mellan åren 2010-2025. Den årsvisa statistiken vore väldigt intressant att begära ut från Transportstyrelsen.



Ja det ska också betonas att Transportstyrelsen i den nya konsekvensutredningen verkar ha gjort sitt yttersta i att finna vetenskapliga evidens som kan bevisa att det som avses i 3 och 7 §§ påverkar körförmågan negativt. Man kan tolka tonen i skrivelserna i konsekvensutredningen som att de verkar besvikna över detta.

Utöver konsekvensutredningen finns också ett opublicerat dokument med namnet "Underlag som legat till grund för bedömning gällande vetenskaplig evidens.docx". Dokumentet är daterat 2025-10-28 och innehåller inte mindre än ca 200 länkar till artiklar, studier och liknande. Trots detta har man alltså inte funnit några vetenskapliga evidens avseende detta. Detta dokument nämns inte ens i konsekvensutredningen och Transportstyrelsen har inte för avsikt att publicera dokumentet på hemsidan. Varför kan man fråga sig.

Hela kapitel 12 handlar alltså om substanser som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon.

Finns det inga vetenskapliga evidens att det som avses i 3 och 7 §§ påverkar körförmågan negativt kan man tycka att det borde falla helt och hållet oavsett om det handlar om PEth- eller CDT-mätvärden eller om det handlar om ställda diagnoser (som tex missbruk, skadligt bruk eller liknande) med hjälp av DSM-IV eller ICD-10. Förhoppningsvis kan juridiskt kunniga i denna tråd reda ut vad som egentligen gäller.

Jag vet inte om jag hamnar lite off-topic nu men.
Det dras ju också in körkort för personer som begått brott, som inte är relaterade till trafik eller att man kört fordon.

Saken i sig har jag inget problem med, tvärt om så kan jag se det som befogat.
MEN, bör dom besluten verkligen ligga på Transportstyrelsens bort? Det är ju inte en trafiksäkerhetsfråga, utan snarare brottsbekämpning eller till och med en bestraffning det är fråga om. I ljuset av hur PEth behandlats så känner jag att den frågan också blir intressant.

Det är absolut intressant men passar bättre i en egen tråd så vi kan fokusera på 12 kap. i denna.

När det gäller möjlighet till bestraffning så finns ett tjänstemannaansvar som gäller vid myndighetsutövning. Det handlar om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken:

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. […]

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700/#K20

De körkortsärenden som är aktuella handlar om myndighetsutövning så det rekvisitet är uppfyllt. Knäckfrågan är därmed om ”vad som gäller för uppgiften” har åsidosatts. Om så är fallet gäller fortsatta frågor hur grovt brottet är.

Vad som gäller för uppgiften är bland annat medicinska krav för körkort. Medicinska krav handlar om hälso- och sjukvård som enligt lag måste vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Eftersom vetenskaplig evidens saknas har åtminstone kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet uppenbarligen åsidosatts. Därtill kommer att även lagkraven på saklighet och opartiskhet uppenbarligen har åsidosatts genom underlåtenhet att säkerställa evidens.

Rekvisiten för tjänstefel borde därmed rimligen vara uppfyllda med råge.

Det som handlar om missbruk och skadligt bruk är en generell sakfråga och PEth-affären är en delmängd av denna generella sakfråga. Det som rimligen kan betraktas som tjänstefel blir dock extra tydligt i PEth-affären.

Känner mig tveksam till att en tjänsteman kan ställas till ansvar för att han/hon följer sin arbetsgivares/myndighets instruktioner. Ansvaret ligger rimligen högre upp i ledningen på chefsnivå i det fallet