Citat:
Alltså så många förhållanden har jag inte haft. Inte tjugo iallafall. Hur räknar man dem ens?
Ja har hört det här tidigare.
Och det kom från en kvinna i 40 års åldern som nätdejtar, saknar barn och familj m.m.
Det här är ett typiskt kategori 3 beteende. Hon har som dig också träffat horder av män, ingen passar, hon är missförstådd och alla män är skit.
Jag fattar inte hur man lyckas träffa så många värdelösa partners. Jag har haft några stycken hittills, jag är mycket yngre än dig misstänker jag. Endast en av dom har funkat så som du beskriver allt. Hur du lyckas träffa 20 londonbussar med män som alla är lika kassa är för mig en gåta.
Eller nääää... Det är ingen gåta. Du är en kategori 3 person. Och tyvärr är det NI som utgör medlemsbasen bland kvinnor över 30 år på nätdejting. Därför suger det så hårt.
Den normala andelen kvinnor i er ålder har oftast stabila relationer. Och skulle dom råka hitta till nätdejting så hittar dom någon inom några få månader max. Resten av er sitter där år efter år. Lyckas av någon anledning aldrig träffa "en vettig".
Hur ska en man vara för att du ska vara nöjd?
195 cm lång, 25 cm lång kuk, snygg som en modell, dra in 60 000 + efter skatt i månaden och samtidigt viga sitt liv åt dig, typ bli din personliga slav?
Och det kom från en kvinna i 40 års åldern som nätdejtar, saknar barn och familj m.m.
Det här är ett typiskt kategori 3 beteende. Hon har som dig också träffat horder av män, ingen passar, hon är missförstådd och alla män är skit.
Jag fattar inte hur man lyckas träffa så många värdelösa partners. Jag har haft några stycken hittills, jag är mycket yngre än dig misstänker jag. Endast en av dom har funkat så som du beskriver allt. Hur du lyckas träffa 20 londonbussar med män som alla är lika kassa är för mig en gåta.
Eller nääää... Det är ingen gåta. Du är en kategori 3 person. Och tyvärr är det NI som utgör medlemsbasen bland kvinnor över 30 år på nätdejting. Därför suger det så hårt.
Den normala andelen kvinnor i er ålder har oftast stabila relationer. Och skulle dom råka hitta till nätdejting så hittar dom någon inom några få månader max. Resten av er sitter där år efter år. Lyckas av någon anledning aldrig träffa "en vettig".
Hur ska en man vara för att du ska vara nöjd?
195 cm lång, 25 cm lång kuk, snygg som en modell, dra in 60 000 + efter skatt i månaden och samtidigt viga sitt liv åt dig, typ bli din personliga slav?
Majoriteten av kvinnor i min ålder har barn med män de separerat från. Det har inte jag.
Jag har iallafall haft en lirare som var docksöt och omkring 195 som var en fling en gång i tiden.
Just nu kan jag inte komma ihåg att någon direkt skulle haft en massa pengar men iallafall har en del haft en stabil ekonomi.
Jag har upplevt att någon var enormt utrustad ocj då inte velat vara med honom, så hoppar gärna över 25cm
Väldigt många killar har sett bra ut, har aldrig haft problem med att fånga intresse och män är lättfotade.
På internet finns det män som till och med erbjuder pengar för sådant som att bli "slav" annars finns det iallafall några på appar som har det som fetisch.
Jag har redan uppgett mitt problem. Jag känner inte attraktion. Jag får inga känslor. Jag är inte prioritet. Pallar inte skriva med dem då de är tråkiga osv. Behöver kärlek och bekräftelse.
Du stör dig mer än vad jag gör, på att jag är singel eftersom jag hotar ditt ego som man.
Låt mig gissa, tjackis med ADHD diagnos? Gör en utredning du, för borderline istället.
Att mina profiler är kavr är inte detsamma som att jag skriver med män eller ens matchar. Tog bort Facebook dejting men har kvar Tinder. Sänkte åldern till 22.
Bättre med unga män som ser bra ut och håller käften än er som börjar få lite för mycket luft ju ärmare 30 ni kommer.
För jag skule aldrig palla leva med er. Det är grejen, mitt intresse är mycket ytligt och mitt tålamod är mycket kort. Som man duger du för en stund "kul" när du inte är kul dumpar jag dig och letar efter något roligare. Trots allt saknar ni män ett djup att falla för.