Jag ser att det ibland skrivs här att
Leijnegard skulle ha sagt att hennes läppar var mjuka och att han därför ville pussa henne en andra gång. Även Irena Pozar utrycker sig idag i Aftonbladet som att detta skulle vara ett faktum,
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/KMELkE/irena-pozar-leijnegard-domen-ger-en-kvinna-ratten-till-sin-kropp
Men det är alltså ord mot ord i denna fråga och det finns ingen som hört att Leijnegard skulle ha sagt detta. Och det är ju detta som är det påstått sexuella.
Utifrån förundersökningsprotokollet framgår följande:
Michael Leijnegard erkänner inte att han sagt att målsägandens läppar var mjuka.
Han förnekar uttryckligen att han uttalat något i den stilen och menar att det är en felaktig uppgift.
Ingen annan än målsäganden (Renée Flodh) har uppgett att de hört kommentaren.
Det finns alltså inga vittnen som bekräftar att orden ”mjuka läppar” sagts.
Vittnet (en kollega) har berättat att hon såg att Leijnegard lutade sig fram mot Flodh, men hon hörde inget av vad som sades mellan dem och kunde inte se om deras läppar möttes.
Alltså:
- Uppgiften om att Leijnegard skulle ha sagt att hennes läppar var mjuka kommer enbart från Renée Flodh själv,
- och han förnekar att det sagts,
- medan ingen annan bekräftar att kommentaren förekom.
Juridisk betydelse
Kommentaren om ”mjuka läppar” är helt oberoende obekräftad.
Den står ensam på målsägandens ord, och den tilltalade förnekar den uttryckligen.
Eftersom det är just denna kommentar som gav händelsen den sexuella prägel som gjorde att tingsrätten fällde honom, är det en mycket svag beviskedja.
I en hovrättslig prövning skulle denna punkt sannolikt:
- bedömas som inte styrkt,
- vilket i sin tur gör att gärningen inte längre har tydlig sexuell karaktär,
- och därmed leder till frikännande eller i vart fall nedgradering till ofredande.