Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

Självklart är den en kabal och det finns inget här som är en slump med vad makten har gjort så det var så himla enkelt som att ägarna av det monetära systemet tidigt förstod att dom tjänar mer desto mer pengar det finns i omlopp så därför skapade man feminismen för att få ut resterande 50% av befolkningen i skatteslaveriet. Det är liksom därför 90% av suffragetternas böcker och "kvinnors rätt till att arbeta" litteraturen på slutet av 1800-talet till 1920 är skrivet av svinrika judinnor och deras familjer. Vilka har spridit tredje och fjärde vågen av extrem radikalfeminism? Judinnor. Steinem är ingen slump. Du är som sagt på tok för naiv här.

Det pratas fortfarande om ”toxisk maskulinitet” som om vi levde på 50-talet, men all seriös forskning visar att de gamla machonormerna redan är på reträtt i Sverige.

Vi är ett av världens mest jämställda länder – män är pappalediga, pratar känslor och går i terapi. Om något har vi gått från för mycket tyst styrka till överdriven självkritik.

Samtidigt har vi missat den andra halvan av verkligheten: de nya destruktiva kvinnonormerna som växt fram parallellt.

Unga kvinnor mår idag sämst i hela västvärlden (Folkhälsomyndigheten 2023). Inte för att män trycker ner dem – utan för att de pressas av varandra. Perfektion, ständig tillgänglighet, filterångest, duktighet och moralisk renhet. De får aldrig vila, aldrig vara fel, aldrig säga ifrån utan att bli kallade egoistiska. Det är inte frigörelse – det är ett nytt fängelse med feministisk inredning.

Och medan mansrörelsen pratar självmordstal, ensamhet och pappor utan kontakt med sina barn, svarar Jämställdhetsmyndigheten med att säga att det handlar om “maskulinitetsnormer”. Alltså: även när män är offer, är det fortfarande männens fel.

Det är logiken i svensk statsfeminism – och Tystnadens pris visar den ironiskt nog svart på vitt. Rapporten erkänner att män utsätts, men kan inte skriva en mening utan att lägga skulden på männen själva.

Tittar man på samhällets olika grupper blir mönstret tydligt:
* Vanliga män – jobbar, betalar skatt, kämpar med tyst ensamhet. Får höra att de är en riskgrupp, inte en värdegrupp.
* Unga kvinnor – lever i känslomässig överprestationskultur, bränner ut sig i 25-årsåldern.
* Medelklassfeminister – får sina jobb och forskningsbidrag för att bekräfta samma könsideologi varje år.
* Mansjourer och pappagrupper – slåss med frivilliga för kaffepengar, medan kvinnojourerna får statsstöd och PR-kampanjer.
* Radikala vänsterfeminister – styr hela debatten via myndigheter och media; de talar om empati men livnär sig på hat mot oliktänkande. För att fortsätta få miljardbidrag.

Resultatet? Ett svenskt samhälle som säger sig kämpa för jämställdhet men i praktiken fördelar skuld, inte hjälp. Hyckleri eller könsideologisk korruption? Män förväntas ta ansvar för sitt lidande, kvinnor får applåder för sitt. Det är inte jämlikhet, det är en statligt sanktionerad könsmytologi.

Och det märks: de gamla manliga normerna bleknar – men de kvinnliga blir hårdare, snävare, mer självutplånande och samtidigt mer självcentrerade.

Den som vågar säga det får höra att han är kvinnohatare.

Men den som inte säger det bidrar till att ännu en generation unga kvinnor går sönder – och ännu en generation män tystnar.

Dessa mansnormer är som sagt på utdöende, ersatta av feminiseringen av män, särskilt med IVF-mödrar med socionombakgrund som gärna vill att deras barn är unika med könsdysfori. Det är psykiska övergrepp vi inte pratar nog om.

Om du tittar på hur många barn som har könsdysfori och korrelerar med bostadsort(södermalm men född lantis) och utbildning (socionom) hos förälder så klarnar övergreppen rätt fort.

I USA rapporterar man nu att könsdysfori är på nedgående, vilket förstås är glädjande, men det är precis som gluten- och laktosintolerans the flavor of the month tills ingen bryr sig. Skadan på de som övertygats om att vanlig könsöverskridande lek är könsdysfori är dock enorm, och man undrar när samhället ska kräva ansvar för föräldrars handling vad gäller detta...

Här tycker vi mest olika hittills. Du har en poäng i att mycket har spårat ur, men man måste hålla sig till vad som faktiskt är visat – inte vad som känns sant. Forskningen, inklusive Tystnadens pris, visar att psykisk ohälsa, trauma, missbruk och social stress är de verkliga riskfaktorerna bakom våld och destruktiva mönster – inte könet i sig.

De gamla mansnormerna håller på att tyna bort, men har ersatts av nya krav på både män och kvinnor: män ska vara sårbara men ändå starka, kvinnor självständiga men perfekta. Resultatet är att alla går sönder på olika sätt.

När det gäller könsdysfori ser myndigheterna samma sak – antalet unga som söker vård ökade snabbt men har nu planat ut. Orsakerna handlar om identitet, psykisk ohälsa och socialt tryck, nog inte om nån konspiration av ”socionomföräldrar”. Men det låter kul. Jag fnissade.

Vi har fått ett samhälle där känslomässiga behov tolkas som diagnoser och moral ersätter trygghet.

Problemet är nog inte feminiserade män eller machomän, utan att hela kulturen tappat förmågan att ge unga människor stabilitet och mening.

Det är där Tystnadens pris träffar rätt – och där nästa stora samtal borde börja.

Fortfarande ett val du gjort. Du kunde spöat henne eller dragit tidigare.
Det vi inte ska göra är att fjollifiera män mer. Man ska ta stryk och skit och inte ta offerkoftan på.


Machonormer är bra och fjollor kan gott ta livet av sig då de är värdelösa. Manlighet är styrka.

Jag håller inte med dig ...
Kan inte läsa nånstans i denna rapport det du försöker förvränga den till.
och mycket att det du påstått i tidigare inlägg, ex att män skulle vara mera utsatta för psykiskt våld än kvinnor från en partner stämmer ju inte med denna rapport.

"Sammanfattningsvis visar
rapporten att utsattheten för våld i nära relation är utbredd i samhället. Även om
både män och kvinnor utsätts för våld i nära relation visar resultaten på en mer
omfattande utsatthet bland kvinnor. Totalt uppgav ungefär var tredje kvinna och
var femte man att de utsatts för våld i nära relation någon gång under livstiden.
Under 2022 uppgav 11,7 procent av männen och 15,2 procent av kvinnorna
utsatthet för någon form av våld i nära relation.32 Av de olika våldsformerna var
det vanligast att utsättas för någon form av psykiskt våld i nära relation under
livstiden (30,4 procent för kvinnor och 18,6 procent för män)."

(Under rubriken: Utbredd utsatthet för våld i nära relation
och rapporten man tar upp är Brott i nära relation” från Brå)

Att även män kan bli våldsutsatta i parrelationer, är heller inget nyhet, så som du försöker framställa det.
Inte heller försöker man "gömma" det av nån "politisk bekvämlighet".
utan tvärtom man är medveten om detta, och där finns hjälp att få för de män som söker.
Och ingenstans i rapporten pratar man om att lösningen skulle vara att ignorera "mäns våld mot kvinnor" och den "maktordning" som fortsatt sitter kvar här och var som skapar denna form av våld.

Man bör självklart öka satsningarna på att hjälpa alla som behöver det, på det sätt som just passar individers behov. Och enligt denna rapport verkar det vara samtalshjälp som är vad män mest efterfrågar och inte ex jourhem, som är vad som mest behövs då man är utsatt för fysiskt våld eller hot om det. Och så behöver man få män att förstå att de behöver söka hjälp.

Du missar igen, förmodligen pga ditt sektliknande tänkande inom vänsterfeminism, jag tror aldrig du kan avprogrammeras ens om du själv ville. Du kommer fortsätta skydda förövare och jaga offer pga din syn på att könen är svartvitt olika goda. Suck. Noll jämställdhet eller respekt för andra.

Jo, jag vet att du kanske på ytan tror att du menar väl, men det du gör återigen här är ett skolboksexempel på hur man försvarar ett system genom att låtsas att man försvarar fakta. Du citerar siffrorna ur Tystnadens pris korrekt – ja, kvinnor uppger oftare utsatthet än män – men du utelämnar hela poängen med rapporten: att mäns våldsutsatthet länge har osynliggjorts och fortfarande inte hanteras rätt. Det är faktiskt inte jag som ”förvränger” innehållet – det är du som läser mycket selektivt för att bevara en bekväm obsolet vänsterpolitisk världsbild. Du polariserar samhället och skadar vårt Sverige. Förstår du?

Rapporten är full av formuleringar om att normer kring hur syn på manlighet hindrar män från att söka stöd, att myndigheter inte förväntar sig män som offer och att politiken har fokuserat ensidigt på mäns våld mot kvinnor. Det betyder att de siffror du lutar dig mot redan är snedvridna – för hur många män som inte vågar anmäla, inte orkar berätta eller helt enkelt inte tror någon skulle ta dem på allvar, det vet ingen. Det är därför rapporten efterlyser könsneutrala insatser, inte fler genuskurser.

Sedan gör du ett fult könsideologiskt trick: du erkänner männens problem, men bara inom ramen för ”patriarkala normer”. Det låter så fint, men i praktiken betyder det att även när män blir slagna, kontrollerade eller falskt anklagade, så är det ändå deras egen maskulinitet som får skulden. När en kvinna utövar våld blir det en fotnot. När en man drabbas blir det en diagnos på manligheten.
Det är inte vetenskap – det är din farliga falska teologi.

Samtidigt tiger du om den andra halvan av ekvationen: de toxiska kvinnonormerna. Flickor lärs fortfarande att bära alla andras känslor, att alltid vara omtänksamma, duktiga och perfekta. Och de blir allt värre som partners eller föräldrar, när de ger utlopp för sin ilska, kontrollbehov och våldsamhet.
Det är därför unga kvinnor idag mår rekorddåligt enligt Folkhälsomyndigheten – inte för att män förtrycker dem, utan för att de pressas av ett samhälle som kräver att de alltid gör rätt.
Men dagens alarmsiffror om kvinnors psykningar passar inte in i könsmaktsramen, så du pratar hellre om gamla mansnormer från 70-talet.

Och till sist: du säger att hjälp finns för män, som om saken därmed vore löst. Jo, tjena. Men det är just det Tystnadens pris handlar om – att hjälpen inte når fram, för män söker inte när de vet att de inte kommer bli trodda. Det är en psykologisk och strukturell spärr, inte ett informationsproblem. Förstår du?

Så nej, jag förvränger inte rapporten. Faktiskt inte alls. Jag beskriver, tolkar och även kritiserar den klart och sakligt. Jag läser hela – inte bara den del som bekräftar gamla dogmer inom vänsterpolitiken.
Och det är där skillnaden ligger: du försvarar en könsideologi, jag pratar om verkliga människor.

Haha, tack för bekräftelsen på exakt det Tystnadens pris handlar om: män tiger för att de vet att såna som du står redo att kalla dem ”fjollor” om de berättar. Du är själva problemet i praktiken – en vandrande machonorm på repeat. Tröttsam och ointressant.

Läs på innan du låtsas vara alfahane: Brå 2024 och Jämställdhetsmyndigheten 2025 visar att över 400 000 män i Sverige utsätts för våld i nära relation – ofta psykiskt, ekonomiskt eller socialt. Det syns inte i blåmärken men i självmorden, där män står för tre av fyra. Det är samma mekanism: skam, tystnad och gamla myter om att en ”riktig man” ska bita ihop.

Du blandar korkat ihop styrka med känslokyla. Det är inte manligt, det är bara dumt. En man som söker hjälp visar kontroll, inte svaghet. En man som låter sig knäckas av förakt från grabbar med tonårskomplex – det är svaghet. Förstår du?

Och nej, att påstå att ”fjollor kan ta livet av sig” säger inte ett skit om manlighet. Det säger mest att du själv inte har vågat titta i spegeln utan machofiltret på. Det är nog du som är fjollig innerst inne och försöker dölja det, rätt genomskinligt...

Så gör världen en tjänst: lämna stenåldern, läs rapporten, och låt oss prata om människor – inte om dina sårade drömmar om att vara Rambo i en etta med hyresrätt?

Ja såklart hade jag kunnat spöa henne och åka dit så det sjunger om det. Jag valde att inte åka fast som kvinnomisshandlare.
Enbart fegisar som spöar en tjej.
Och då vet vi att du är en fjolla till "man" som hade misshandlat tjejen.

Har man barn tillsammans så gör man ofta lite för att försöka få sambon att må bättre och sluta. Ta hjälp av terapeut osv.
Så snart jag märkte att det absolut inte hade någon verkan då drog jag därifrån fort givetvis.

Du fattar verkligen inte vad du själv sitter och skriver....

Ja, män är även utsatta för olika former av våld i parrelationer, för att nu inte tala om det våld de är utsatta för i övrigt.
Och det denna rapport talar om är att män inte nås av den hjälp som finns för att män pga patriarkala normer, eller maskulinitetsnormer, eller allt vad man nu namnsatt det faktum att vi som samhälle fortsatt bär massa strunt avseende hur olika könen ska bete sig/ förhålla sig/ rätt att kräva etc etc...

Det finns ingen norm, för att kvinnor ska vara aggressiva, dominera och slå, eller psykiskt mobba män, eller barn för den delen, utan deras våldsutövning handlar om andra saker än traditionella normer för kvinnor.
Men! det finns alltså fortsatt normer som säger åt män att de ska ta till nävarna, när orden tryter, som säger att de som män ska dominera och kontrollera kvinnor, och att de som män förlorar sin "heder" sin maskulinitet om en kvinna lämnar dem. Samt kanske viktigast de har tränats i att lägga hela sitt sociala kapital och behov av trygghet, intimitet, tillit, närhet etc hos en kvinna. Medan kvinnor tränas i att lägga detta i flera korgar, vilket är betydligt smartare i ett samhälle där människor har juridiska och praktiska möjligheter att ex. separera.
Det arbete som du så hårt motsäger dig i din TS, det feministiska arbetet med att förändra genusnormer, är exakt det som män behöver för att bli bredare och mer välfungerande människor, som bättre kan tackla de mänskliga problem som finns ute i samhället i form av psykisk sjukdom etc.. eller att en partner faktiskt inte vill leva med dem längre.
Det skulle göra att även män lär sig kommunicera att de behöver hjälp och stöd, både av sin omgivning men även av samhällets instanser.

Du attackerar helt enkelt helt fel saker.

Du säger att jag ”attackerar fel saker”, men det är precis det du själv gör.
Du försvarar en teori, inte verkligheten.

Visst, Tystnadens pris talar om maskulinitetsnormer – men den stannar inte där. Den visar också att män inte nås av hjälp, trots att de söker i mindre grad, trots att deras utsatthet är omfattande, och trots att stödsystemet finns. Det är en avgörande skillnad: hjälpen finns på papperet, men inte i praktiken. Att säga ”män behöver bara söka hjälp” är som att säga åt någon med brutet ben att springa till akuten – utan att nämna att dörren är låst.

Du upprepar också en klassisk retorisk manöver: du erkänner männens problem, men förklarar dem ändå med ”patriarkatet”. Det är bekvämt, för då behöver du aldrig granska kvinnor som grupp, eller de normer som faktiskt kan göra kvinnor destruktiva.
Men det håller inte längre. Forskningen visar att även kvinnor utövar psykiskt, ekonomiskt och socialt våld – bara på andra sätt. Att låtsas som att det inte finns några kvinnliga normer för manipulation, skuldbeläggning eller kontroll är inte vetenskap, det är ideologi.

Samma gäller din romantiska bild av kvinnors känslomässiga ”intelligens”. Du säger att män lägger all sin trygghet hos en kvinna, medan kvinnor är smartare och ”lägger den i flera korgar”. Det är ett snyggt sätt att beskriva emotionellt beroende hos män, men du bortser från emotionell makt hos kvinnor.
När kvinnor kontrollerar genom skuld, tystnad eller barn – då är det också våld. Bara i en annan form.

Du vill få det att låta som om feminismens kamp mot könsroller automatiskt gynnar män. I teorin, ja. Men i praktiken har den blivit en ensidig moralindustri, där alla problem tolkas i samma riktning: män är offer för sig själva, kvinnor är offer för män. Det är inte frigörelse, det är stillastående.

Det du kallar ”patriarkala normer” är bara halva bilden. Den andra halvan är kvinnonormerna – perfektion, offeridentitet och moralisk immunitet – som i dag gör att unga kvinnor mår rekorddåligt och samtidigt ursäktar beteenden som vore oacceptabla om en man gjorde dem.
Det är ett systemfel, inte en slump.

Så nej, jag attackerar inte fel saker.
Jag pratar om det som Tystnadens pris själv antyder men inte vågar säga rakt ut:
Att Sverige behöver börja tala om båda könens destruktiva normer, inte bara den halva som är politiskt bekväm.
Det är först då vi faktiskt kommer någonstans.

Du skriver bitvis mycket märkligt...
" ...att män inte nås av hjälp, trots att de söker i mindre grad"
Vad menar du där? ska samhället införa ett system där div. institutioner...socialen, sjukhus you name it ska söka upp människor för att... de inte söker hjälp?
Hjälp finns i parktiken, män som söker den, får den också, och de är enligt rapporten också nöjda med den hjälp de får. Lösningen är självklart att män måste ändra sitt mönster av att inte söka hjälp när de behöver, och inte att samhället ska springa runt och jaga män för att dessa inte frågar om hjälp.
Och nej, det finns inga normer för kvinnor som säger åt dem att de ska kontrollera andra människor via manipulation etc...Den traditionella kvinnorollen är att underkasta sig män och andra människors behov.
Vilket ja är en omöjlig ekvation för en levande människa med egna behov. Svaret på detta kan bli manipulation, dåligt psykiskt mående etc... men, det är alltså inte normen i sig. Det kvinnliga idealet är en snäll, söt kvinna som ska ställa upp för andra, och offra sig själv, sina egna intressen och behov etc...
att manipulera handlar om att tillgodose egna behov i det fördolda.

Sen din dummer, lär dig läsa vad folk faktiskt skriver. Jag skrev inte att kvinnor är smartare, jag skrev att det är en smartare strategi att skaffa ett brett socialt nätverk, än att go your own way...när man är tillhör ett socialt flockdjur som är rejält beroende av andra mest hela tiden OCH! numera lever i en tid då en fru inte är tvingad juridiskt, ekonomiskt eller socialt att för alltid stanna hos en man.

Den traditionella könsrollen för kvinnor (och de normer som upprätthöll den) var destruktiva för kvinnor själva och inte speciellt för män.
Att förväntningarna på kvinnor var att de skulle underkasta sig mäns viljor och behov...arbeta gratis i hemmen, offra allt av egna begåvningar, ambitioner etc..ställa upp på sex som en "plikt" etc etc kan knappast ha varit speciellt destruktivt för män. Annat än att det skapade en högre andel gravt frustrerade kvinnor.

Och om du läser siffrorna igen i din rapport, så är det alltså kvinnor som mest utsätts för psykisk våld än män i parrelationer.