Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

Du skriver bitvis mycket märkligt...
" ...att män inte nås av hjälp, trots att de söker i mindre grad"
Vad menar du där? ska samhället införa ett system där div. institutioner...socialen, sjukhus you name it ska söka upp människor för att... de inte söker hjälp?
Hjälp finns i parktiken, män som söker den, får den också, och de är enligt rapporten också nöjda med den hjälp de får. Lösningen är självklart att män måste ändra sitt mönster av att inte söka hjälp när de behöver, och inte att samhället ska springa runt och jaga män för att dessa inte frågar om hjälp.
Och nej, det finns inga normer för kvinnor som säger åt dem att de ska kontrollera andra människor via manipulation etc...Den traditionella kvinnorollen är att underkasta sig män och andra människors behov.
Vilket ja är en omöjlig ekvation för en levande människa med egna behov. Svaret på detta kan bli manipulation, dåligt psykiskt mående etc... men, det är alltså inte normen i sig. Det kvinnliga idealet är en snäll, söt kvinna som ska ställa upp för andra, och offra sig själv, sina egna intressen och behov etc...
att manipulera handlar om att tillgodose egna behov i det fördolda.

Sen din dummer, lär dig läsa vad folk faktiskt skriver. Jag skrev inte att kvinnor är smartare, jag skrev att det är en smartare strategi att skaffa ett brett socialt nätverk, än att go your own way...när man är tillhör ett socialt flockdjur som är rejält beroende av andra mest hela tiden OCH! numera lever i en tid då en fru inte är tvingad juridiskt, ekonomiskt eller socialt att för alltid stanna hos en man.

Den traditionella könsrollen för kvinnor (och de normer som upprätthöll den) var destruktiva för kvinnor själva och inte speciellt för män.
Att förväntningarna på kvinnor var att de skulle underkasta sig mäns viljor och behov...arbeta gratis i hemmen, offra allt av egna begåvningar, ambitioner etc..ställa upp på sex som en "plikt" etc etc kan knappast ha varit speciellt destruktivt för män. Annat än att det skapade en högre andel gravt frustrerade kvinnor.

Och om du läser siffrorna igen i din rapport, så är det alltså kvinnor som mest utsätts för psykisk våld än män i parrelationer.

Du fattar verkligen inte vad du själv sitter och skriver....

Ja, män är även utsatta för olika former av våld i parrelationer, för att nu inte tala om det våld de är utsatta för i övrigt.
Och det denna rapport talar om är att män inte nås av den hjälp som finns för att män pga patriarkala normer, eller maskulinitetsnormer, eller allt vad man nu namnsatt det faktum att vi som samhälle fortsatt bär massa strunt avseende hur olika könen ska bete sig/ förhålla sig/ rätt att kräva etc etc...

Det finns ingen norm, för att kvinnor ska vara aggressiva, dominera och slå, eller psykiskt mobba män, eller barn för den delen, utan deras våldsutövning handlar om andra saker än traditionella normer för kvinnor.
Men! det finns alltså fortsatt normer som säger åt män att de ska ta till nävarna, när orden tryter, som säger att de som män ska dominera och kontrollera kvinnor, och att de som män förlorar sin "heder" sin maskulinitet om en kvinna lämnar dem. Samt kanske viktigast de har tränats i att lägga hela sitt sociala kapital och behov av trygghet, intimitet, tillit, närhet etc hos en kvinna. Medan kvinnor tränas i att lägga detta i flera korgar, vilket är betydligt smartare i ett samhälle där människor har juridiska och praktiska möjligheter att ex. separera.
Det arbete som du så hårt motsäger dig i din TS, det feministiska arbetet med att förändra genusnormer, är exakt det som män behöver för att bli bredare och mer välfungerande människor, som bättre kan tackla de mänskliga problem som finns ute i samhället i form av psykisk sjukdom etc.. eller att en partner faktiskt inte vill leva med dem längre.
Det skulle göra att även män lär sig kommunicera att de behöver hjälp och stöd, både av sin omgivning men även av samhällets instanser.

Du attackerar helt enkelt helt fel saker.

Du fattar verkligen inte vad du själv sitter och skriver....

Ja, män är även utsatta för olika former av våld i parrelationer, för att nu inte tala om det våld de är utsatta för i övrigt.
Och det denna rapport talar om är att män inte nås av den hjälp som finns för att män pga patriarkala normer, eller maskulinitetsnormer, eller allt vad man nu namnsatt det faktum att vi som samhälle fortsatt bär massa strunt avseende hur olika könen ska bete sig/ förhålla sig/ rätt att kräva etc etc...

Det finns ingen norm, för att kvinnor ska vara aggressiva, dominera och slå, eller psykiskt mobba män, eller barn för den delen, utan deras våldsutövning handlar om andra saker än traditionella normer för kvinnor.
Men! det finns alltså fortsatt normer som säger åt män att de ska ta till nävarna, när orden tryter, som säger att de som män ska dominera och kontrollera kvinnor, och att de som män förlorar sin "heder" sin maskulinitet om en kvinna lämnar dem. Samt kanske viktigast de har tränats i att lägga hela sitt sociala kapital och behov av trygghet, intimitet, tillit, närhet etc hos en kvinna. Medan kvinnor tränas i att lägga detta i flera korgar, vilket är betydligt smartare i ett samhälle där människor har juridiska och praktiska möjligheter att ex. separera.
Det arbete som du så hårt motsäger dig i din TS, det feministiska arbetet med att förändra genusnormer, är exakt det som män behöver för att bli bredare och mer välfungerande människor, som bättre kan tackla de mänskliga problem som finns ute i samhället i form av psykisk sjukdom etc.. eller att en partner faktiskt inte vill leva med dem längre.
Det skulle göra att även män lär sig kommunicera att de behöver hjälp och stöd, både av sin omgivning men även av samhällets instanser.

Du attackerar helt enkelt helt fel saker.

Sverige talar gärna om jämställdhet. Men när det gäller våld i nära relationer ser vi fortfarande bara halva verkligheten. Den andra halvan – män som utsätts för psykiskt, ekonomiskt och socialt våld – göms bakom tystnad, skam och politisk bekvämlighet.

Siffrorna är entydiga: Enligt Jämställdhetsmyndighetens nya och historiska rapport Tystnadens pris (2025), Brå:s trygghetsundersökning (2024) och Caroline Hanséns forskning vid Linnéuniversitetet (2024) uppger 15 procent av kvinnorna och 12 procent av männen mellan 16 och 84 år att de utsatts för våld i en nära relation under det senaste året. Det motsvarar över en miljon människor i Sverige varje år – varav runt 500 000 är män.

Kvinnor utsätts oftare för upprepat fysiskt och sexuellt våld, medan män i högre grad drabbas av psykiskt, ekonomiskt och kontrollerande våld – hot, förnedring, isolering och systematisk manipulering via barn eller myndigheter.

Det är också här den mest tabubelagda formen av våld finns: grovt umgängessabotage, falska anklagelser och förtal i samband med separationer.

Det tysta våldet – när barnen blir verktyg: Många män berättar om hur de utestängs från sina barn efter separation, ofta utan rättslig grund. Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar barnets kontakt med den andra föräldern – ibland genom att vägra lämna ut barnet, ibland genom att plantera rädsla och falska berättelser.

Det är inte bara en familjetragedi, utan en form av psykiskt våld. Barnet förlorar en förälder, och den utestängda föräldern förlorar ofta sin psykiska hälsa, sitt arbete och sin framtidstro.

Forskning från bland annat Högskolan i Gävle visar att män i dessa situationer utvecklar depression, ångest, PTSD-liknande symtom och självmordstankar. I vissa fall leder det till självmord. Det är den mörka baksidan av ett rättssystem som fortfarande inte erkänner föräldraalienation och umgängessabotage som de psykiska våldsformer de i praktiken är.

Förtal och falska anklagelser – en rättsosäkerhet i det tysta: I samband med vårdnadstvister och separationer har falska anklagelser om våld eller övergrepp blivit ett växande problem. Oskyldiga föräldrar dras in i åratal av rättsprocesser, förlorar umgänge och ryktet för alltid. Det finns inga exakta siffror, men forskning från både Brå och Göteborgs universitet visar att falska anklagelser förekommer i en icke obetydlig minoritet av fallen – särskilt i konflikter där relationen brutit samman och maktbalansen skiftar.

Samtidigt finns det ingen fungerande mekanism för att återupprätta den som friats. Den som en gång anklagats – även utan bevis – kan i praktiken aldrig rentvå sig i sociala medier, arbetslivet eller inför sina barn. Det är också en form av våld, bara mer subtilt.

Våldets verkliga pris: Det dödliga våldet i relationer skördar varje år omkring 15 kvinnors och 3 mäns liv. Men det psykiska och sociala våldet dödar långt fler. Varje år tar omkring 1 400–1 500 personer sitt liv i Sverige – nästan 1 000 av dem är män. Forskningen visar att separationer, psykiskt våld och förlust av barnkontakt är starka riskfaktorer för självmord. Om ens en liten del av dessa självmord är kopplade till umgängessabotage, falska anklagelser eller våld i relationer, talar vi om hundratals dolda dödsfall varje år.

De samhällsekonomiska kostnaderna är enorma. Enligt EU-kommissionen, Socialstyrelsen och NCK kostar våld i nära relationer Sverige 45–60 miljarder kronor per år i vård, sjukskrivningar, rättsprocesser, produktionsbortfall och sociala insatser. När nästan hälften av offren är män betyder det att över 20 miljarder kronor i kostnader kommer från en grupp som i stort sett inte får någon hjälp alls.

Vänsterns könsideologi har gått före rättvisan: I årtionden har svensk jämställdhetspolitik byggt på den felaktiga föreställningen att män nästan uteslutande är förövare. Det var en gång för länge sedan ett nödvändigt motperspektiv – men idag är det en blind fläck som skapar orättvisor, lidande och rättsövergrepp.

När statliga mångmiljonbidrag fortfarande uteslutande går till kvinnojourer, när mansjourer inte får en krona, och när polis och socialtjänst saknar utbildning i att känna igen våld mot män – då handlar problemet inte om resurser, utan om modet att se verkligheten som den är.

Vägen framåt
1. Likvärdigt stöd. Inför könsneutral finansiering av stödverksamheter, där resurser följer behov – inte ideologi.
2. Rättssäkerhet i familjerätten. Gör umgängessabotage och falska anklagelser till prioriterade utredningsfrågor.
3. Utbilda rättsväsendet. Polis, åklagare och socialtjänst måste lära sig känna igen psykiskt våld, kontroll, falska anklagelser och könsneutrala riskmönster.
4. Synliggör stödlinjen för män. Den måste bli lika känd som kvinnojourernas, med nationell kampanj och långsiktig finansiering.
5. Räkna allt våld. Inkludera även självmord, psykiskt våld och social exkludering i den officiella statistiken över våld i nära relationer.

Våld i nära relationer är inte ett kvinnoproblem – det är ett mänskligt problem.
Och just nu betalar både män, kvinnor och barn priset för att vi låtsas något annat. Mot bättre vetande.

Ett jämställt samhälle skyddar alla – även de som inte passar in i den gamla bilden av ett offer.

Det är inte radikalt. Det är bara rätt.

Du failar direkt med punkt ett!

Jag har varit där och vet.
Vad skall vi med stöd vi ej behöver till?

Freda mannen och det manliga livet istället. Lås in kärringarna.
Då kan våra liv fortsätta. Lär vi börja om, så kommer vi att ha häcken full med att börja om.
Det nya livet skall inte behöva stöd. Vi är inte kärringar.

Enkelt.
Lås in dem.

Tangentinkontinens, du gör mig bekymrad, det du skriver visar nog på varför män ofta tiger – det blir alltid nån som skriker “lås in kärringarna” så fort någon försöker prata seriöst om problemet. Det blir lite som att byta olja med motorsågen på: högljutt, stökigt och noll precision.

Sanningen är att det du kallar “lösning” egentligen bara är ett känsloutbrott maskerat som politik. Det säger mer om din egen ilska nu än om samhällsnytta. Och just där ligger svagheten – du gör exakt samma sak som de mest fanatiska vänsteraktivisterna på andra sidan: skriker slagord om kön istället för att vilja lösa något.

Fakta är rätt tydliga. Både män och kvinnor drabbas av våld i nära relationer. Kvinnor oftare fysiskt, män oftare psykiskt och ekonomiskt. Det är inte ideologi – det är statistik. Problemet är att stödet till män är obefintligt, inte att kvinnor borde låsas in.

Och det är där din logik spricker. Om män ska “börja om” utan stöd, hur ska de orka? Hur ska barnen få en hel förälder tillbaka? Att kalla hjälp “kärringaktigt” är bara en annan form av skam – samma skam som gör att män tar livet av sig tre gånger oftare än kvinnor.

Vill du ha verklig förändring? Då krävs ansvar, inte hämnd. Resultat, inte slagord.

För annars blir du ju bara en spegelbild av den moralism du säger dig hata.

Trams!
Livert fortsätter och det skall få fortsätta.

Att kvinnor är våldsamma är ingen nyhet. Kvinnor är mer våldsamma än män.
Kruxet för oss män är att det inte är det fysiska våldet som är ett egentligt problem. Det fysiska våldet från kvinnor visar att inga gränser för att skada mannen finnes.

Där kommer samhället in i bilden. Samhället skall inte hjälpa kvinnan att skada mannen medelst processer. Jag som massor av andra män har massor av processer med bl.a. falska anklagelser bakom oss. När kvinnan avslöjar sig falsk och cp-toxisk på ena nivån, så kan hon hoppa vidare till nästa med sina behov att våldföra sig på en man.

När det börjar rulla på, är det enkelt att se vad som händer. Lås in henne och freda mannen.
Låt mannen ha fred och starta om.

Skicka dem till mig om de behöver få saker och ting förklarat för sig. Jag har räddat 2 barndomsvänner. En från repet i garaget och den andra från pipan i munnen.
Båda har bara fått de otrevliga sanningarna serverade, sedan har de fått fundera över dem och sin egen situation i förhållande till destruktiviteten mot dem och i dem själva.

Det enda jag gör är att ge dem verktyg för att skapa "ro och egen tid". Vetskapen om att ingen kommer att bry sig i dem eller hjälpa dem, är den bästa knuffen vidare. Då kan de börja gå.
Tiden är viktig. Det kommer att ta tid att ställa om sig för att förhålla sig till en destruktiv värld.

Ro och tid.
Genom att fysiskt ta bort fanskapen slår vi båda flugorna i en smäll.
Det är superenkelt att se när kvinnor är destruktiva aggressorer.

Broder, jag hör att du har varit igenom helvetet – och sett andra män gå igenom samma sak. Det märks i tonen, det där trötta lugnet som bara kommer efter för mycket kamp. Du har helt rätt i att kvinnors psykiska och sociala våld ofta är värre än det fysiska, för det är osynligt och får hjälp av systemet. När lögner, anmälningar och myndigheter används som vapen tappar man till slut tron på rättvisa. Det är ett verkligt svek, inte inbillning.

Men “lås in henne” är egentligen bara en känsla som försöker skydda dig från allt det du sett. Jag fattar den – men den ger dig inget tillbaka. Den skadar bara din egen trovärdighet och din chans till lugn. Det du redan gör – prata, ge dina vänner ro, få dem att släppa skammen – det är just det som hjälper. Det är terapi i manlig form: handling, tydlighet, ansvar.

Du vet redan att ingen kommer och räddar oss. Men det betyder inte att man ska sluta kräva rättvisa. Det betyder bara att man ska göra det smart. Samla bevis, prata med folk som fattar trauma, vila, planera nästa steg. Bygg den där “ron” på riktigt – inte genom hat, utan genom att ta tillbaka kontrollen. Det är så man slår systemet.

Gullevännen då!
Systemet är slaget, genom mig och det finns ingen som kan göra något åt saken annan än jag. Ponera att samhället behöver "sätta mig på plats", så kommer det att kosta väldigt mycket mer än vad som kommer att komma ut av det destruktiva aggerandet. Jag har gått vidare. Acceptera det bara.
Många andra pojkar och män går också vidare.

Jag/vi har ro att se världen brinna runt oss. Vi är säkra. Vi har använt vår ro och tid.
Jag känner massor av män som jag. Vi har alla massor av redundans, väldigt mycket mer än samhället per capita. Flera ggr. mer.
Jag är den enda av oss som uttalat gått vidare. Men ingen av de andra skulle någonsin igen lita på externa agenter. Så de har också gått sin egen väg...bara det att de inte verbaliserar det. Det behövs inte. Det bara är så det är och ingen kan göra något åt den saken.

Din sk. "hjälp" luktar agens lång väg.
Lycka till med det.

Statistiken från självaste Wikipedia håller inte med dig. https://en.wikipedia.org/wiki/Domestic_violence_in_same-sex_relationships

Bögarna är minst drabbade av relationsvåld (26%), följt av heterosexuella män (29%), därefter heterokvinnor (35%). Mest våldsdrabbade är bisexuella (61%) och lesbiska kvinnor (44%).