Ska det vara kul på nåt sätt? Eller? Det var länge sedan jag såg något så enfaldigt och ologiskt. Du blandar ihop två saker: juridiskt ansvar och mänskligt ansvar. Nej, du har inte vårdplikt för en vuxen partner – men att hävda “inget ansvar alls” är en falsk dikotomi som normaliserar kylighet och osynliggör psykisk misshandel.
Svensk praxis (Brå/Socialstyrelsen) och internationell forskning visar att psykisk kontroll, isolering och systematisk förnedring ger mätbara skador (ångest, depression, PTSD) och ökar risken för självmord och eskalation till fysiskt våld. Det är inte “subjektivt” – vi har standardiserade verktyg (t.ex. FREDA, riskindikatorer) som fångar just detta.
Fula knep du kör med:
* Avhumanisering/objektifiering (“ansvar för barn/djur men inte för min fru”) – flyttar fokus från beteendets effekt på en medmänniska.
* Definitionsvägran (“subjektivt”) – ignorerar att psykiskt våld är operationaliserat och mätbart.
* Falsk dikotomi – som om alternativet bara vore total ansvarsbefrielse eller juridisk vårdplikt.
Samhällsnyttan kräver att vi erkänner båda delarna: vuxna har eget ansvar och partners har ett rimligt relationsansvar att inte skada, att söka hjälp i tid och att lämna säkert vid våld.
Om du kallar psykisk kontroll “subjektiv” – vilken signal sänder det till barnen som ser den, och hur ska samhället då kunna stoppa den innan den blir fysisk? Förstår du? Tänk efter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Den avgörande skillnaden är att du och jag är jämlikar. Barn och djur är inte våra jämlikar.
Jag har ansvar för hur mina barn eller mina djur mår. Jag har inte ansvar för hur min fru mår. Det har hon själv. Förstår du skillnaden?