2025-10-27, 21:55
  #97
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Det du säger om psykisk misshandel är faktiskt helt rätt – det är redan på väg att bli ett tydligare brott, just för att forskningen visar hur djupt det skadar, både män och kvinnor. Enligt Brå och Socialstyrelsen leder långvarig psykisk kontroll, förnedring och isolering till samma symtom som fysiskt våld: ångest, PTSD och i värsta fall självmord.

Samtidigt är det viktigt att förstå din första poäng – jämlikhet betyder inte ansvarslöshet. I en relation har båda ansvar för sitt eget välmående, men också ett gemensamt ansvar för att inte skada varandra. Våld, fysiskt eller psykiskt, handlar alltid om makt, inte jämlikhet.

Om vi menar allvar med att förebygga våld, borde vi då inte börja tala mer om just det du nämner – den psykiska misshandeln – och se till att både framtida trolig lag och vård verkligen fångar upp den i tid, oavsett kön?

Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Nä, jag fattar inte hur du tänker, och jag ger upp på att försöka.

Jag tror ju på att man kan bli mördad av en jämlike precis som man kan bli skjuten av polisen.

Och jag tror att psykisk misshandel kommer vara ett brott i framtiden.
Citera
2025-10-27, 22:02
  #98
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Ska det vara kul på nåt sätt? Eller? Det var länge sedan jag såg något så enfaldigt och ologiskt. Du blandar ihop två saker: juridiskt ansvar och mänskligt ansvar. Nej, du har inte vårdplikt för en vuxen partner – men att hävda “inget ansvar alls” är en falsk dikotomi som normaliserar kylighet och osynliggör psykisk misshandel.

Svensk praxis (Brå/Socialstyrelsen) och internationell forskning visar att psykisk kontroll, isolering och systematisk förnedring ger mätbara skador (ångest, depression, PTSD) och ökar risken för självmord och eskalation till fysiskt våld. Det är inte “subjektivt” – vi har standardiserade verktyg (t.ex. FREDA, riskindikatorer) som fångar just detta.

Fula knep du kör med:
* Avhumanisering/objektifiering (“ansvar för barn/djur men inte för min fru”) – flyttar fokus från beteendets effekt på en medmänniska.
* Definitionsvägran (“subjektivt”) – ignorerar att psykiskt våld är operationaliserat och mätbart.
* Falsk dikotomi – som om alternativet bara vore total ansvarsbefrielse eller juridisk vårdplikt.

Samhällsnyttan kräver att vi erkänner båda delarna: vuxna har eget ansvar och partners har ett rimligt relationsansvar att inte skada, att söka hjälp i tid och att lämna säkert vid våld.

Om du kallar psykisk kontroll “subjektiv” – vilken signal sänder det till barnen som ser den, och hur ska samhället då kunna stoppa den innan den blir fysisk? Förstår du? Tänk efter.

Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Den avgörande skillnaden är att du och jag är jämlikar. Barn och djur är inte våra jämlikar.
Jag har ansvar för hur mina barn eller mina djur mår. Jag har inte ansvar för hur min fru mår. Det har hon själv. Förstår du skillnaden?
__________________
Senast redigerad av ExtremaMitten 2025-10-27 kl. 22:04.
Citera
2025-10-27, 22:06
  #99
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Smart tänkt och sagt — ja, språk formar verklighet. Forskningen (t.ex. Brå 2024 och Socialstyrelsen 2023) visar tydligt att psykiskt, socialt och ekonomiskt våld är mätbara former av misshandel med konkreta konsekvenser för hälsa, trygghet och livslängd. Det handlar inte om “nya ord” utan om att sätta språk på det som tidigare tystades ned – särskilt när barn används som verktyg i kontroll eller när en partner bryts ned utan slag. Men definitioner och gränser får vi prata mer om.

Att kalla allt bara “misshandel” riskerar att dölja skillnaderna mellan slag, kontroll, skuldsättning eller systematisk isolering. Orden hjälper oss se mönstren – och därmed bryta dem.

Kanske är det just språket som är nyckeln här: vad händer med stödet och rättssäkerheten om vi saknar ord för halva våldets verklighet?

Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Finns det visst. Men vi kan säga misshandel istället. Bara för att ett språk inte har ett exakt nyanserat ord betyder det ju inte att det inte finns!

Abuse används på engelska, men vi har att välja på utnyttjande (för svagt), misshandel eller våld.
Citera
2025-10-27, 22:08
  #100
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Det du säger om psykisk misshandel är faktiskt helt rätt – det är redan på väg att bli ett tydligare brott, just för att forskningen visar hur djupt det skadar, både män och kvinnor.

Ja, jag tror man förebygger genom att tala om det. Det är där man måste börja.

Att psykisk misshandel skadar, jo jag vet, jag är den första generationen som inte fick bli slagna som barn. Flera i min generation har sagt att de nästan önskar att föräldern slagit dem för att det hade gjort mindre ont än psykisk terror. Och på den tiden fanns det ingen förståelse för att ord kunde såra, så ingen förstod varför de hade det jobbigt hemma.

Har några kompisar som blivit utsatta för narcissistiska övergrepp som barn som varit mentala och verbala. De är fortfarande skadade. Dessutom har det i ett av fallen lett till att den personen dragits till partners som betett sig likadant. De har bara först nu börjat läka. Att ha fått en snedvriden syn på relationer kan hända båda könen.

Just nu finns ett konstigt machoideal hos vissa yngre män. Men sådant går i vågor.

Det finns ju t o m exempel i gamla texter rättsfall för ett gäng 100 år sedan, då man inte ansåg att våld utan mord var ett brott ens. Blev de rånade och slagna så kunde gärningsmannen få straff för stöld. Inget annat. För oss är det lite bisarrt att inte döma för misshandeln. På samma sätt tror jag framtiden kommer titta på oss och undra varför vi ansåg psykisk misshandel var laglig och bara moraliskt fel.
Citera
2025-10-27, 22:08
  #101
Medlem
goseigens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jan-A
Ja du, så hade det ju kunnat vara om man lever i en inbillad värld.
Försvara sig innebär ju helt garanterat att kärring åker på spö, åsamkas blåmärken mm.
Resultatet är att du själv åker dit. De flesta män med ett fungerande huvud lämnar relationen så snart de inser att det är omöjligt att göra något åt idioten.

Men kom inte och påstå att du kan försvara dig utan att åka dit.

Har själv varit i en relation med våldsam sjuk kvinna.
Valde att inte försvara mig (åka dit) och dumpade henne efter 2år tillsammans varav de första 1.5 var bara bra.
Ja, jag var väldigt mycket starkare än henne med det har man ingen som helst nytta av.

Jag var betuttad i en som lappade till mig för ett skämt, och det gjorde hon i ett socialt sammanhang med andra. Det var inte henne jag skämtade om.

Och det var det sista hon såg av mig.

Lite trist, eftersom hon hade en ok hobby i vilken hon hade hög status, men egentligen var jag väl mest intresserad av en herdestund.

Samtidigt är jag inget socialt geni. En gång flyttade jag tyvärr på en flickvän när jag var sur på henne, för att komma åt en kastrull. Det var inte bra gjort.

Man märker väl med tiden om folk har självinsikt och vill förändra sig och lära sig. Där tror jag att det går en viktig skiljelinje, mellan de som kan säga till sig själva att de har gjort något råkorkat, och att de kan förändra sig, och de som bara tycker "my way".
Citera
2025-10-27, 22:10
  #102
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Kanske är det just språket som är nyckeln här: vad händer med stödet och rättssäkerheten om vi saknar ord för halva våldets verklighet?

Tänkte inte så djupt men jo, du har rätt. Vi måste ha en terminologi som är förståelig för att kunna peka på problemet.
Citera
2025-10-27, 22:14
  #103
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Är också glad och förvånat lättat att den här rapporten kommit, trodde inte det skulle ske än på länge. När manlighet reduceras till tyst styrka blir män dubbelt fångade: först i relationen, sedan i tystnaden. Forskningen (bl.a. Socialstyrelsen 2023 och Karolinska Institutet 2024) visar att många män som utsatts för psykiskt våld beskriver just den skammen – att “inte få vara offer”. Det är inte terapi i sig som hjälper, utan trygga och könsneutrala stödformer där man inte förlorar värdighet när man ber om hjälp.

Du har också rätt om psykiskt våld – det är inte mindre farligt bara för att det inte syns. Det bryter ned självkänsla, sömn, arbete och relationer, och är en tydlig riskfaktor för självmord efter separation.
Jag vet just detta själv utifrån personliga erfarenheter. Var stark och lyckades delvis ta mig därifrån. Man utsätts ofta för olika kombinationer av våld - fysisk (någon gång per år), psykisk, sexuell, social och ekonomisk (dagligen) och jag liksom flera andra säger att psykisk är värst. Jag är mycket strakt men påverkades illa av alla elakheter. Men det folk vill höra om efteråt är hennes missbruk och fysiska våld, som jag nog stod ut med. Och folk har svårt förstå att man ändå tyckte om henne. Hon hade så jävla mycket problem med sig själv, som förövare ofta har. Hon slog barnen med, när de flyttade hemifrån blev det värre för mig tills jag lämnade...

Hur kan vi bygga stöd som stärker män utan att skambelägga dem – där hjälp ses som mod, inte svaghet?

Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Jag blir glad när jag ser att det forskas på våld mot män, det behövs. Det är synd det finns våld, men nu gör det det, och då är det bra att det kommer upp till ytan så att folk ser att det är ett folkhälsoproblem och ett jämställdshetsproblem.

Det ska absolut inte vara så att killar ska behöva hålla käft om de blir misshandlade av partners eller i andra nära relationer. Och misshandeln behöver inte vara fysisk för att uppmärksammas. Kvinnors psykiska våld måste ut i ljuset.

Och för det behöver inte alla killar sättas i pratterapi med one size fits all, där alla psykiska problem kan pratas bort. Psykisk ohälsa ska bemötas på ett sätt som gynnar den som söker vård. Det kanske är lite OT men så tycker jag iallafall.
Citera
2025-10-27, 22:30
  #104
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Till rapporten Tystnadens pris finns en delrapport "Mäns utsatthet för våld i nära relationer" (Jämställdhetsmyndigheten 2025:4) som är den hittills mest omfattande svenska kunskapsöversikten om ämnet. Den sammanfattar 49 vetenskapliga studier och visar tydligt att män också drabbas av fysiskt, psykiskt, sexuellt, socialt och ekonomiskt våld – ofta med stora konsekvenser för hälsa, relationer och livssituation.

Kortfattad slutsats: Rapporten bekräftar att våld i nära relationer inte är ett könsmonopol. Även män utsätts – ibland för samma typer av våld, ibland i andra former, till exempel psykisk kontroll, falska anklagelser, umgängessabotage och ekonomisk exploatering. Män beskriver skam, misstro, rädsla att bli sedda som förövare och svårigheter att få hjälp. De möts ofta av en könsbias i socialtjänst, rättsväsende och jourer.

Huvudpunkter:
* Våldets former: Män utsätts för fysiskt våld (slag, sparkar, hot med kniv), psykiskt våld (förnedring, kontroll, isolering), ekonomiskt våld (förlorad tillgång till pengar eller egendom), och sexuella övergrepp (förnedras och utnyttjas).
* Konsekvenser: Samma typ av psykiska följder som för kvinnor – ångest, depression, PTSD, självmordsrisk.
* Hjälpsökande: Män söker sällan hjälp – inte av brist på behov, utan på grund av skam, misstro, rädsla för att bli felbedömda eller förlora barn.
* Systemfel: Socialtjänst, rättsväsende och jourer utgår fortfarande från kvinnor som typiska offer. Män upplever ofta avvisning eller blir själva misstänkta.
* Insatser: Stödlinjer, som i Storbritannien och Danmark, fungerar – särskilt när de är anonyma och bemannade med utbildad personal. Danska Mandecentret nämns som gott exempel.

Forskningens slutsats: Samhället behöver könsneutrala stödstrukturer, utbildning av personal, och ett språkbruk som erkänner mäns utsatthet utan att ställa grupper mot varandra.

Pedagogisk slutsats: Rapporten visar att jämställdhetspolitiken måste inkludera mäns våldsutsatthet som en reell fråga, inte som en parentes. Mäns tystnad och brist på stöd är inte brist på behov – det är en konsekvens av normer och ett system byggt för en annan berättelse.

Om både kvinnor och män drabbas av våld – varför ska stödet vara könsuppdelat, när rättssäkerhet och människovärde är könsneutrala i lag?
Citera
2025-10-27, 22:33
  #105
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Jag vet just detta själv utifrån personliga erfarenheter. Var stark och lyckades delvis ta mig därifrån. Man utsätts ofta för olika kombinationer av våld - fysisk (någon gång per år), psykisk, sexuell, social och ekonomisk (dagligen) och jag liksom flera andra säger att psykisk är värst. Jag är mycket strakt men påverkades illa av alla elakheter.

Hur kan vi bygga stöd som stärker män utan att skambelägga dem – där hjälp ses som mod, inte svaghet?

Att sluta säga saker som att män lätt kan avväpna en kvinna och att män ska tycka om sex som tvingas på en. Just dessa får mig lite att må illa. Det är en rå jargong som inte borde finnas. Hör jag folk och som talar så, så säger jag till och visar att jag inte tänker hålla med, inte ens som skämt. Visst, det hjälper nog inte mycket, men man måste ju börja någonstans.

Och att man faktiskt förmedlar att det inte är en liten, mesig typ av man som drabbas av detta. Många olika typer av män kan drabbas. De ska vare sig hånas eller skuldbeläggas. Jag tror att rätt många faktiskt vill behandla utsatta med respekt, men de vet inte hur de ska göra.

Väldigt många har dessutom iallafall haft ett kort förhållande med en kvinna som var destruktiv mot dem, så tror att många faktiskt fattar vad det handlar om. Det är viktigt att de ska få berätta sin historia precis som den var, utan att man jämför med t ex mäns våld mot kvinnor, det är ingen tävling i vem som betedde sig värst.
Citera
2025-10-27, 22:34
  #106
Medlem
Jan-As avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Oj, fan. Tack för att du delar — jag hör allvaret i det du beskriver. Först och främst: om du är i omedelbar fara — ring 112 nu.

Jag tror du menar att du varit med om det förut, att det hänt för länge sedan? Om du inte är i akut fara, gör följande steg så snabbt du kan (det är både praktiskt skydd och viktigt bevismaterial), utifrån vad jag lär ut till killar som råkar illa ut för tjejer som plågar sina närmaste:

Säkerhet först
* Ta dig till en trygg plats (vän, familj, HVB, jourhem).
* Undvik konfrontation. Försök inte “försvara” dig fysiskt om det riskerar mer våld eller åtal.

Dokumentera skador och händelser
* Fotografera alla skador (olika vinklar, datum/tid i filnamn).
* Spara läkarintyg, journalanteckningar och recept — sök vård även för “små” skador.
* Spara meddelanden, telefonsamtal, ljud/filminspelningar, vittnesuppgifter, bankutdrag (ekonomiskt våld).
* Skriv en kronologisk händelsesamling så snart minnet är färskt.

Polisanmäl och begär skydd
* Gör en polisanmälan; be om en kopia och anteckna diarienummer.
* Begär kontaktförbud (kontaktförbud kan ofta sökas via polis eller åklagare).
* Ange upprepade hot, vapen eller bruk av tillhyggen tydligt — det påverkar bedömning av risk.

Socialtjänst & rättssäkerhet
* Informera socialtjänsten om barn är inblandade; barnets säkerhet prioriteras.
* Undvik familjeterapi eller parterapi innan våldet är utrett — forskning och praxis visar att samtal i samma rum kan skada mer och underlätta tjejers manipulation. Separat stöd för offer är rätt väg.

Sök medicinskt & psykiskt stöd
* Sök akut eller primärvård för skador; få journalanteckningar.
* Kontakta kurator/psykolog för stöd — våld lämnar ofta psykologiska spår.

Ekonomiskt skydd
* Säkerställ egna bankkonton, byt lösenord, spärra kort vid behov.
* Dokumentera ekonomisk kontroll (kvittor, bankutdrag, skulder tagna i ditt namn).

Bevis för framtida processer
* Allt ovan stärker polisutredning, socialtjänstens bedömning och eventuella civilrättsliga krav (skadestånd, vårdnad, besöksförbud).

Praktiska råd: myndigheter och domstolar fungerar inte så bra för oss killar — därför är dokumentation och tidiga anmälningar avgörande för både säkerhet och rättssäkerhet. Familjeterapi innan våldet är utrett är en vanlig felaktig rekommendation som skadar offer; säg det om någon föreslår samterapi.

Är du helt säker och trygg nu?
Tackar!
Ja det här var för några år sedan och på en mindre ort. Det var verkligen inte lätt eftersom alla kände alla och min dåvarande sjukligt aggressiva sambo hade studerat till något inom socialtjänsten inom psykiatrin och i princip kände alla i inom kommunen.
Jag var baktalad inför alla och jag kände att jag inte hade en chans att bli betrodd.

Det som gjorde att jag ändå väntade ut det lite och inte ville ge upp omedelbart var för att vi hade en bebis ihop.

Efteråt har jag räknat ut att hon antagligen åt medicin och fungerade bra och normalt med den. När hon blev gravid fick hon sluta med den och helvetet bröt ut på mindre än en vecka.

Packade och drog. Flyttade hem till farsan, började plugga och tog en examen.
Det har väl gott bra för mig. Men det finns idag ett stort sår som konstant gör sig påmint.
Har dålig kontakt med min dotter som antagligen har svalt alla lögner mamman har tutat i henne.

Men bättre fly än att ens försöka fäkta.
Jag har aldrig slagit en tjej/kvinna i hela mitt liv.
Citera
2025-10-27, 22:45
  #107
Medlem
Jan-As avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Du beskriver något som många inte förstår förrän de själva upplevt det: att fysiskt försvar mot en våldsam partner ofta blir en fälla för mannen själv. Polisen, rättsväsendet och socialtjänsten tolkar ofta situationen genom kön, inte genom fakta – vilket gör att även den som skyddar sig riskerar att bli misstänkt. Det är ett mycket allvarligt svenskt systemfel som också bekräftas i forskning från bland annat Högskolan i Gävle och Brå: män som utsätts för våld eller psykisk misshandel får sällan hjälp och känner ofta maktlöshet inför myndigheter.

Att lämna är därför ofta det enda säkra alternativet, men det är inte lätt – särskilt när barn, ekonomi eller elaka lögner och förtal är inblandat. Det är starkt att du valde att ta dig ur i tid.

Manlighet i sin bästa form kan faktiskt vara en skyddsfaktor när kvinnor blir förövare.
Egenskaper som självkontroll, lojalitet, lugn under press och förmågan att ta ansvar är traditionellt manliga dygder som i det här sammanhanget kan hjälpa män att hantera farliga eller destruktiva relationer utan att förlora sig själva.

Att inte slå tillbaka, att i stället välja att lämna, dokumentera, söka stöd och stå upp för rättssäkerhet – det är styrka, inte svaghet. Det är en modern form av manlighet: att kunna skydda sig själv och andra utan att tappa respekt, integritet eller självbehärskning.

Samtidigt måste samhället sluta tolka den självkontrollen som “bevis på att män inte är utsatta”. Just det gör att många män inte blir tagna på allvar.

Kanske är det dags att vända på frågan: i stället för att misstänkliggöra manlighet – varför inte lyfta fram dess goda sidor som resurs i att bryta våldsspiraler och bygga sunda relationer? Och varför finns det fortfarande inga tydliga, könsneutrala skyddsrutiner för män i riskrelationer – trots att evidensen visar att det behövs?

För varje man som vågar prata om det, kommer fler förstå att våld inte handlar om kön, utan om makt och kontroll. Tack för att du berättar.
Håller med.
Jag kände flera gånger att hon vill provocera mig fram till att börja misshandla henne.
För att hon sedan skulle kunna peka ut mig på riktigt som en kvinnomisshandlare.
Hon provocerade med både fysiskt och psykiskt.
Och du ska bara veta hur sanslöst provocerad hon själv blev av att inse att absolut ingenting bet. Hon blev bara ännu mer aggressiv av min likgiltighet.
Jag försökte prata med hennes päron några gånger men de uttryckte väldigt tydligt att de inte villa ha med just detta att göra över huvud taget.
Jag tror att båda var väl införstådda med dotterns riktiga personlighet. Mamman började anklaga mig för att vara den som misshandlar. En patetisk naiv idiot. Pappan kände jag mer förstod hur det egentligen låg till, men han höll käft.
__________________
Senast redigerad av Jan-A 2025-10-27 kl. 22:49.
Citera
2025-10-27, 22:48
  #108
Medlem
Jan-As avatar
Citat:
Ursprungligen postat av goseigen
Jag var betuttad i en som lappade till mig för ett skämt, och det gjorde hon i ett socialt sammanhang med andra. Det var inte henne jag skämtade om.

Och det var det sista hon såg av mig.

Lite trist, eftersom hon hade en ok hobby i vilken hon hade hög status, men egentligen var jag väl mest intresserad av en herdestund.

Samtidigt är jag inget socialt geni. En gång flyttade jag tyvärr på en flickvän när jag var sur på henne, för att komma åt en kastrull. Det var inte bra gjort.

Man märker väl med tiden om folk har självinsikt och vill förändra sig och lära sig. Där tror jag att det går en viktig skiljelinje, mellan de som kan säga till sig själva att de har gjort något råkorkat, och att de kan förändra sig, och de som bara tycker "my way".
Ja om man bara är särbos eller bara dejtar och inte bor ihop med en bebis så är det ju löjligt enkelt att bara dra fortare än fort. Det hade jag också gjort.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in