2025-10-27, 16:14
  #73
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Det finns inget som heter psykiskt, ekonomiskt och socialt våld.

Finns det visst. Men vi kan säga misshandel istället. Bara för att ett språk inte har ett exakt nyanserat ord betyder det ju inte att det inte finns!

Abuse används på engelska, men vi har att välja på utnyttjande (för svagt), misshandel eller våld.
Citera
2025-10-27, 16:24
  #74
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Den nu historiska rapporten "Tystnadens pris" från Jämställdhetsmyndigheten 2025 ändrar förutsättningarna för hela svenska samhällets arbete för att skydda och förhindra våld i nära relation. Men det finns en del typiska ryckningar i Jämställdhetsmyndigheten som möjligen är komiska om inte ämnet var så allvarligt.

Regeringens uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten var tydligt: kartlägg mäns utsatthet för våld i nära relationer och redovisa hur stödet kan förbättras. Men i praktiken har rapporten delvis förlorat fokus. Två uppdrag – om män respektive om HBTQ-personer – har vävts samman så att en stor del av texten handlar märkligt nog om just våld i samkönade relationer och hedersrelaterat våld. Det är viktiga frågor, men det var inte huvudsyftet. När nästan varje sida nämner heder riskerar ju andra former av våld – som psykiskt, ekonomiskt och digitalt – att hamna i skymundan, trots att just dessa typer enligt Brå drabbar män i lika eller högre grad än kvinnor.

Det mest allvarliga är att rapporten nästan helt utelämnar de delar av Brås statistik som faktiskt visar på mäns stora utsatthet. När endast de siffror som bekräftar kvinnors utsatthet återges försvinner en del av sanningen, och trovärdigheten minskar. Om syftet är att synliggöra mäns erfarenheter, måste man också redovisa hela bilden – även de delar som inte passar in i gamla mönster.

Rapporten betonar misstänkt ofta och upprepat att många män både kan vara offer och förövare. Det är sant och relevant – men exakt samma sak gäller kvinnor i motsvarande studier. Forskningen är tydlig: våldet i unga och ömsesidiga relationer är ofta ömsesidigt. Att påpeka detta enbart när män diskuteras ger ett skevt intryck, och man undrar hur lite självgranskning myndigheten har? Samma princip bör gälla oavsett kön – det handlar om relationsdynamik, inte könstillhörighet.

Ett annat problem är att stora delar av texten ändå handlar om mäns våld mot kvinnor, pornografi och unga mäns sexualitet. Myndigheten verkar inte kunna hejda sig... Det är visst angelägna ämnen, men här stjäl de ju fokus från det här tydliga uppdraget från regeringen. En rapport om mäns utsatthet bör förstås främst handla om män som offer, inte som potentiella förövare. Vill man ta upp förövarfrågan kan det ske i en bilaga eller bakgrundsdel, så att huvudspåret – männens behov av skydd, stöd och rättssäkerhet – inte förloras. Och myndigheten har ju redan i åratal skrivit hundratals små och stora rapporter om just det, deras favoritämne 24/7.

Rapporten förklarar mäns låga hjälpsökandegrad nästan uteslutande med maskulinitetsnormer. Det är en del av sanningen, men långt ifrån hela. Men det är väl Jämställdhetsmyndighetens favoritursäkt, att skylla problem på män, även när de är offer? Få män ringer stödlinjen inte för att de skäms, utan för att de knappt vet att den finns. NCK gör förstås ingen bred informationsinsats, och många myndigheter beställer aldrig material. Samtidigt får kvinnojourer miljarder kronor i statsbidrag, medan mansjourerna faktiskt får noll. Killjourer har lagts ned för att stödet uteblivit. Och polisen, som borde vara en trygg väg in, saknar utbildning om mäns utsatthet – vilket ofta leder till bristande bemötande och till att män med motanmälningar själva hamnar i försvarsställning.

Om man verkligen vill att män ska söka hjälp måste man börja med de praktiska hindren: information, tillgänglighet, finansiering och rättssäkerhet. Först därefter kan man tala om normer. Lösningen är enkel men kräver handling: gör stödlinjen synlig i hela vård- och myndighetskedjan, utbilda polis och socialtjänst om hur man upptäcker och bemöter våldsutsatta män, och ge mansjourerna samma chans till statligt stöd som kvinnojourerna haft i 40 år.

För att framtida rapporter från Jämställdhetsmyndigheten ska ge verklig samhällsnytta behövs också tydlighet och balans. Varje uppdrag bör avgränsas, varje siffra redovisas öppet och varje slutsats bygga på fakta, inte vänsterns faktiskt falska könsideologi. Kartläggningar om våld måste visa hela bilden – inte bara den halva som redan är politiskt bekväm.

Det är först när man vågar beskriva våldets verklighet utan förutfattade filter som jämställdheten blir trovärdig. Mäns och kvinnors lidande står inte i motsats till varandra. Rättvisa, likabehandling och evidens gynnar båda – och stärker förtroendet för hela det samhälle som ska skydda oss alla.
Citera
2025-10-27, 16:35
  #75
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Klokt sagt. Javvist har de kraftig välkänd bias, det verkar ligga i hela yrkeskulturen. En sorts könsideologisk korruption i en av Sveriges största myndighetsverksamheter. Forskningen pekar på det: verktyg räcker inte om bemötandet är snedvridet. Brå/NTU och Jämställdhetsmyndigheten visar att män ofta möts formellt (”frågade – check”) medan kvinnor oftare får ett faktiskt åtgärdsflöde. Det gör att efterfrågan ser låg ut för män fast behovet är högt – en ful välkänd mätbias. När delar av socialtjänst/jourer dessutom till och med motsätter sig begrepp som “relationsvåld” kvarstår en vänsterideologisk könsmall som styr beslut, inte risk.

Tre enkla, samhällsnyttiga fixar:
* S k blind tillsyn/utbildning: samma case med olika kön tills besluts-gapet försvinner.
* Könsuppdelade utfallsdata: följ upp åtgärd efter screening, inte bara om frågan ställdes.
* Standardiserade trösklar för psykiskt/ekonomiskt våld (coercive control, skuldsättning, umgängessabotage) – samma skyddsnivå oavsett kön.

Om du fick införa en praktisk kontroll redan nu – vilken skulle mest snabbt minska bias i mötet (blinda ärenden, gemensam beslutsmatris, eller obligatorisk uppföljning 30/90 dagar efter första kontakten)?

Heja att du lyfter detta – just sådan självkritik gör ju hjälpen rättvisare för alla.

Citat:
Ursprungligen postat av MrFishboy
Det finns här en viss välkänd bias som ställer till det, alldeles för många inom socialtjänster styrs av både köns-bias och ideologisk-bias. Uppmärksammas inte det och att det finns planer för att både bemöta det och arbeta bort det så är det problematiskt. En myndighet ska vara saklig och opartisk.

Jag vet att många inom både socialtjänsten och kvinnojourerna varit direkta motståndare till begrepp som ”relationsvåld” istället för ”kvinnomisshandel”. Och män bemöts fortfarande annorlunda än kvinnor i sin kontakt med socialtjänsten, inte av alla, men det är fortfarande problematiskt. Och det är uppgifter jag fått av kvinnor som jobbar inom socialtjänsten, inte från män som beskrivit sin upplevelse.
Citera
2025-10-27, 16:42
  #76
Avstängd
ExtremaMittens avatar
Kvinnor som misshandlar fysiskt gör det gärna med tillhyggen eller vassa vassa hårda naglar så den ursäkten är nog rätt klen.

Citat:
Ursprungligen postat av Binary
Det du beskriver om de nedvärderande (manliga?) poliserna är helt oacceptabelt. Men därför måste jag inte förneka att kvinnor i genomsnitt är fysiskt och ekonomiskt svagare och att de därför kan behöva lite extra hjälp med det.
__________________
Senast redigerad av ExtremaMitten 2025-10-27 kl. 16:44.
Citera
2025-10-27, 16:44
  #77
Moderator
MrFishboys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Klokt sagt. Javvist har de kraftig välkänd bias, det verkar ligga i hela yrkeskulturen. En sorts könsideologisk korruption i en av Sveriges största myndighetsverksamheter. Forskningen pekar på det: verktyg räcker inte om bemötandet är snedvridet. Brå/NTU och Jämställdhetsmyndigheten visar att män ofta möts formellt (”frågade – check”) medan kvinnor oftare får ett faktiskt åtgärdsflöde. Det gör att efterfrågan ser låg ut för män fast behovet är högt – en ful välkänd mätbias. När delar av socialtjänst/jourer dessutom till och med motsätter sig begrepp som “relationsvåld” kvarstår en vänsterideologisk könsmall som styr beslut, inte risk.

Tre enkla, samhällsnyttiga fixar:
* S k blind tillsyn/utbildning: samma case med olika kön tills besluts-gapet försvinner.
* Könsuppdelade utfallsdata: följ upp åtgärd efter screening, inte bara om frågan ställdes.
* Standardiserade trösklar för psykiskt/ekonomiskt våld (coercive control, skuldsättning, umgängessabotage) – samma skyddsnivå oavsett kön.

Om du fick införa en praktisk kontroll redan nu – vilken skulle mest snabbt minska bias i mötet (blinda ärenden, gemensam beslutsmatris, eller obligatorisk uppföljning 30/90 dagar efter första kontakten)?

Heja att du lyfter detta – just sådan självkritik gör ju hjälpen rättvisare för alla.

Att arbeta bort bias görs inte lätt, det krävs tid av upplysning och aktivt arbete. Det krävs upplysningskampanjer för att ändra ingrodda synsätt. Bara det att ordet ”relationsvåld” börjat användas är ju ett otroligt steg på vägen. Det här är inget nytt; (FB) Vem slår vem ? Kvinnan eller mannen
Citera
2025-10-27, 16:53
  #78
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Finns det visst. Men vi kan säga misshandel istället. Bara för att ett språk inte har ett exakt nyanserat ord betyder det ju inte att det inte finns!

Abuse används på engelska, men vi har att välja på utnyttjande (för svagt), misshandel eller våld.

Människor kan bete sig väldigt illa mot varandra, men det hör till livet.
Jag har träffat människor som varit fullständiga rövhål, men det får man också hantera.

I princip i samtliga fall jag hört talas om där människor hävdat att de blivit "psykiskt misshandlade", så är det bara maktspråk. De ligger i konflikt med någon, och de beter sig som svin mot varandra. Både parterna river efter offerkoftan, och den som först får den vinner.
Människor som utsätts för psykisk/ekonomisk/erotisk "misshandel" eller "våld", är OFELBART människor som lägligt utelämnar vad de själva gjort och sagt i olika situationer.

Det som gör mig förbannad när man introducerar begrepp som "ekonomiskt våld" (det är ju kvinnojournerna som gjort det i Sverige), är att man börjar spekulera i någons motiv till olika handlingar, fultolkar dem, och sedan slår man till den juridiskt doftande termen "misshandel" eller "våld". När saken egentligen är HÖGST öppen för tolkning, beroende på vems perspektiv du tar. Till exempel kan det handla om att förhala bodelningen efter en separation. Det kan finnas tusen skäl till att man göra det, och det är inte på något sätt olagligt. Ändå är det "våld". Men inte ett "våld" du kan dömmas för, utan ett "våld" som (trots att det är fullt lagligt), ska betecknas som "våld".

I en rättsstat är det så, att du får göra allt som inte är förbjudet. Det måste inte vara snälla eller schyssta saker. Det måste inte ens vara solidariska saker. Ändå har vi intresseorganisationer som siktar på att få till språkliga förändringar, som jag antar syftar till att skambelägga vissa beteenden, och "bakvägen" göra dem olagliga.

Det innebär att du kan hålla dig precis inom lagens råmärken, och ändå väcks misstankar mot dig om "våld" eller "misshandel", eftersom någon kännt sig tillräckligt missgynnad av ditt beteende. Det öppnar för ett "Judge Judy"-samhälle, där domstolar och myndigheter drivs mot att moralisera över männsikors beteende, genom ett rastar av privatmoral, där maktförhållanden, kön och sexuell läggning ska vägas in.

Jag menar, det kan beskrivas som "psykiskt våld" att någon säger till dig varje dag att du är dum i huvet. Och man gjort den beskrivningen, så blir det plötsligt ointressant huruvida du ÄR du i huvet eller inte, för man har med språkets hjälp skapat en förövare-offer-dikotomi, som du är helt chanslös inför.

Därför bryr jag inte om bullshit om "psykiskt våld" och liknande. Det är bara något självömkande pussies kör med. Beskriv situationen i stället, och så snackar vi.
Citera
2025-10-27, 17:02
  #79
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Tack — och ja, hu, det fallet visar nog exakt hur ojämnt vårt rättssystem ofta tillämpar lagar beroende på kön. Samma handling hade sannolikt bedömts helt annorlunda om könsrollerna varit omvända. Det är inte hat mot kvinnor att säga det – det är bara att konstatera: lika fall ska behandlas lika, annars tappar rättsstaten förtroende.

Forskningen visar nu samma logik i större skala. Män döms hårdare för våldsbrott, får mindre stöd som brottsoffer och betydligt sämre hjälp vid psykisk ohälsa, missbruk eller vårdnadskonflikter. Det är inte rättvisa – det är inkonsekvens. Och hyckleri politiskt och i media.

Samhället vinner på att behandla kön som en variabel, inte en dom. När lagar, stöd och vård följer behov istället för vänsterns falska könsideologi, blir alla tryggare.

En intressant fråga är: varför är vi så rädda för att tala om dubbelmoral, när det faktiskt ju är just den tystnaden som skadar tilltron till både jämställdheten och rättssystemet?

jag tror att många är rädda för att bli offentlig smutskastad av massmedia ifall man vågar påpeka all denna dubbelmoral. massmedia är ju även den på feministernas sida.

har du även hört talas om när bianca wahlgren, mot betalning, blev uppullad? bianca lagfördes inte.
däremot blev biancas släkting niclas lagförd för ett avrunk på ett thaimassage. snacka om att vi lever i ett hycklerisamhälle.
Citera
2025-10-27, 17:04
  #80
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Därför bryr jag inte om bullshit om "psykiskt våld" och liknande. Det är bara något självömkande pussies kör med. Beskriv situationen i stället, och så snackar vi.

Jag brukar respektera din åsikt. Så ja, man kan beskriva situationen. Men ord finns. Vad tycker du man ska använda istället för t ex psykiskt våld/psykisk misshandel? Övergrepp är det absolut enda ordet som funkar, tycker du att det är OK?
Citera
2025-10-27, 17:12
  #81
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Jag brukar respektera din åsikt. Så ja, man kan beskriva situationen. Men ord finns. Vad tycker du man ska använda istället för t ex psykiskt våld/psykisk misshandel? Övergrepp är det absolut enda ordet som funkar, tycker du att det är OK?

Så länge det inte bokstavligen är fråga om ett fysiskt övergrepp, så bör det beskrivas för att kunna kategoriseras. Om någon säger "Jag blev utsatt för fysiskt våld", så vet du vad som har hänt. Om någon säger "Jag blev utsatt för psykiskt våld", så har du inte en jävla aning. Men du förväntas acceptera det, och inte ifrågasätta.

Fråga en person som anklagats för "psykiskt våld" om hen använt sig av psykiskt våld. Personen kommer inte anse sig ha utövat "psykiskt våld", utan bara ha reagerat adekvat i en viss situation.
Om en person däremot utövat fysiskt våld, så vet personen mycket väl om det.

Det finns en subjektiv dimension i psykiskt våld/misshandel/övergrepp/abuse, som gör begreppen helt meningslösa. Självklart blir människor illa behandlade och mobbade, man att kategorisera det man själv blivit utsatt för, är att gå händelserna i förväg.

Idag är det i princip en helt normalt del av en separation, att man gråter ut hos väninnorna och säger att man blivit "psykiskt misshandlad". Säger man det varje gång man blivit ledsen eller tar illa upp, så är man ute på djupt vatten.
Citera
2025-10-27, 17:50
  #82
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ExtremaMitten
Sverige talar gärna om jämställdhet. Men när det gäller våld i nära relationer ser vi fortfarande bara halva verkligheten. Den andra halvan – män som utsätts för psykiskt, ekonomiskt och socialt våld – göms bakom tystnad, skam och politisk bekvämlighet.

Siffrorna är entydiga: Enligt Jämställdhetsmyndighetens nya och historiska rapport Tystnadens pris (2025), Brå:s trygghetsundersökning (2024) och Caroline Hanséns forskning vid Linnéuniversitetet (2024) uppger 15 procent av kvinnorna och 12 procent av männen mellan 16 och 84 år att de utsatts för våld i en nära relation under det senaste året. Det motsvarar över en miljon människor i Sverige varje år – varav runt 500 000 är män.

Kvinnor utsätts oftare för upprepat fysiskt och sexuellt våld, medan män i högre grad drabbas av psykiskt, ekonomiskt och kontrollerande våld – hot, förnedring, isolering och systematisk manipulering via barn eller myndigheter.

Det är också här den mest tabubelagda formen av våld finns: grovt umgängessabotage, falska anklagelser och förtal i samband med separationer.

Det tysta våldet – när barnen blir verktyg: Många män berättar om hur de utestängs från sina barn efter separation, ofta utan rättslig grund. Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar barnets kontakt med den andra föräldern – ibland genom att vägra lämna ut barnet, ibland genom att plantera rädsla och falska berättelser.

Det är inte bara en familjetragedi, utan en form av psykiskt våld. Barnet förlorar en förälder, och den utestängda föräldern förlorar ofta sin psykiska hälsa, sitt arbete och sin framtidstro.

Forskning från bland annat Högskolan i Gävle visar att män i dessa situationer utvecklar depression, ångest, PTSD-liknande symtom och självmordstankar. I vissa fall leder det till självmord. Det är den mörka baksidan av ett rättssystem som fortfarande inte erkänner föräldraalienation och umgängessabotage som de psykiska våldsformer de i praktiken är.

Förtal och falska anklagelser – en rättsosäkerhet i det tysta: I samband med vårdnadstvister och separationer har falska anklagelser om våld eller övergrepp blivit ett växande problem. Oskyldiga föräldrar dras in i åratal av rättsprocesser, förlorar umgänge och ryktet för alltid. Det finns inga exakta siffror, men forskning från både Brå och Göteborgs universitet visar att falska anklagelser förekommer i en icke obetydlig minoritet av fallen – särskilt i konflikter där relationen brutit samman och maktbalansen skiftar.

Samtidigt finns det ingen fungerande mekanism för att återupprätta den som friats. Den som en gång anklagats – även utan bevis – kan i praktiken aldrig rentvå sig i sociala medier, arbetslivet eller inför sina barn. Det är också en form av våld, bara mer subtilt.

Våldets verkliga pris: Det dödliga våldet i relationer skördar varje år omkring 15 kvinnors och 3 mäns liv. Men det psykiska och sociala våldet dödar långt fler. Varje år tar omkring 1 400–1 500 personer sitt liv i Sverige – nästan 1 000 av dem är män. Forskningen visar att separationer, psykiskt våld och förlust av barnkontakt är starka riskfaktorer för självmord. Om ens en liten del av dessa självmord är kopplade till umgängessabotage, falska anklagelser eller våld i relationer, talar vi om hundratals dolda dödsfall varje år.

De samhällsekonomiska kostnaderna är enorma. Enligt EU-kommissionen, Socialstyrelsen och NCK kostar våld i nära relationer Sverige 45–60 miljarder kronor per år i vård, sjukskrivningar, rättsprocesser, produktionsbortfall och sociala insatser. När nästan hälften av offren är män betyder det att över 20 miljarder kronor i kostnader kommer från en grupp som i stort sett inte får någon hjälp alls.

Vänsterns könsideologi har gått före rättvisan: I årtionden har svensk jämställdhetspolitik byggt på den felaktiga föreställningen att män nästan uteslutande är förövare. Det var en gång för länge sedan ett nödvändigt motperspektiv – men idag är det en blind fläck som skapar orättvisor, lidande och rättsövergrepp.

När statliga mångmiljonbidrag fortfarande uteslutande går till kvinnojourer, när mansjourer inte får en krona, och när polis och socialtjänst saknar utbildning i att känna igen våld mot män – då handlar problemet inte om resurser, utan om modet att se verkligheten som den är.

Vägen framåt
1. Likvärdigt stöd. Inför könsneutral finansiering av stödverksamheter, där resurser följer behov – inte ideologi.
2. Rättssäkerhet i familjerätten. Gör umgängessabotage och falska anklagelser till prioriterade utredningsfrågor.
3. Utbilda rättsväsendet. Polis, åklagare och socialtjänst måste lära sig känna igen psykiskt våld, kontroll, falska anklagelser och könsneutrala riskmönster.
4. Synliggör stödlinjen för män. Den måste bli lika känd som kvinnojourernas, med nationell kampanj och långsiktig finansiering.
5. Räkna allt våld. Inkludera även självmord, psykiskt våld och social exkludering i den officiella statistiken över våld i nära relationer.

Våld i nära relationer är inte ett kvinnoproblem – det är ett mänskligt problem.
Och just nu betalar både män, kvinnor och barn priset för att vi låtsas något annat. Mot bättre vetande.

Ett jämställt samhälle skyddar alla – även de som inte passar in i den gamla bilden av ett offer.

Det är inte radikalt. Det är bara rätt.
Väldigt bra skrivet och absolut sant !
Citera
2025-10-27, 17:58
  #83
Avstängd
UppmarksamhetsHoras avatar
Oj alldeles för mycket text i trådstarten för skall orka läsa, men läste rubriken och självfallet är det en ensidig diskussion som vi haft de senaste årtiondena.
Kvinnor begår sannolikt lika mycket orätter mot män som det motsatta.
Handlar om lite olika saker de gör.
Som vanligt pratar man alltid om grupper och missar då alla de män som blir misshandlade av kvinnor på olika sätt. Inte bara fysiskt.
Sverige har trots allt den mest feministiskt genomsyrade kulturen och förståelsen av något land på jorden. I många länder är ögonen mer öppna för att det är människor som beter sig illa istället för att stirra sig blinda på kön som de sexistiska feministerna gör här.
Har flertalet kvinnliga bekanta som skulle instämma fullt i det jag skrev här.
Kvinnor med god karaktär som tror på ärlighet och rättvisa.

Riktiga män vågar säga att det är människor som beter sig illa istället för totalt orealistiskt påstå att bara män gör fel och precis varenda individ av kvinnokönet i alla situationer alltid beter sig som änglar.
Priset man får betala är väl att man blir kallad incel av någon oärlig white knight cuck.
Det säger sig självt att det är absurt att vara så kategorisk. Som att y-kromosomen skulle bära all ondska och precis varenda kvinna skulle vara ofelbar.
Det är lika absurt som att påstå att alla kvinnor är dåliga och alla män alltid bra.
__________________
Senast redigerad av UppmarksamhetsHora 2025-10-27 kl. 18:08.
Citera
2025-10-27, 19:11
  #84
Medlem
zombie-nations avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Så länge det inte bokstavligen är fråga om ett fysiskt övergrepp, så bör det beskrivas för att kunna kategoriseras.

Låter som allt måste vara extremt bokstavligt för att du ska förstå. Det är ju även helt subjektivt om man försummar ett barn eller djur också då. För du kan ju uppleva försummelse för starkare än den är. Så då kan man inte självrapportera sådant heller.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in