Hur vanligt är det att man undanhåller pengar från sin partner, tror ni?

Helt korrekt

Det går inte att spara med en sån typ.
Jag hade faktiskt inte orkat leva med en överdrivet slösaktig person. Kvittar hur rik han är, jag orkar inte. Allt ska alltid vara så extremt.

För mig är det röd flagga om han slänger med pengar till höger och vänster som om det vore karameller. Kan vi inte bara leva ett normalt liv? Så hade jag känt.

Jaja hursomhelst, mitt ex var en rik man. Jag har inte megastora skuldkänslor över att jag inte gav honom alla mina pengar så att han skulle få full kontroll över mig. För hade vi gjort slut (vilket vi gjorde) så hade det slutat med att jag hade 0 kr och han miljoner. Hur kul hade det varit för mig? Jag kanske inte ens hade vågat lämna honom då? Ett tag ångrade jag mig och kände skuldkänslor över faktumet, nu i efterhand så är jag stolt över mig själv, för det är få som hade tänkt flera steg fram i livet när man är kär och känner att han är ”the one”.

I praktiken är mannens pengar alltid ‘bådas pengar’, men kvinnans pengar är alltid bara hennes egna. Resten är tydligen ekonomiskt våld/misshandel.

Är nog bara i Sverige och vissa europeiska länder. Men i Ryssland tex och USA är det mer än vanligt att hans pengar är hennes pengar. Handlar om kultur.. Männen ser de också som hans plikt att försörja allt utan att klaga .. många vill inte ens att hon ska arbeta då de ses som ett tecken på att mannen är svag.

I Sverige skulle jag nog se de mer som tvärt om idag samt vissa andra Europeiska länder… Mer vanligt att kvinnan tar hand om mannen och gör dom manliga sysslorna. Mannen sköter hushåll och barn mer. Hon gör karriär ..

Jag har hyfsad koll på de länder du nämner och jag håller med dig.

Undanhåller inga pengar, vi delar på löpande utgifter + matkonto. Sedan har vi våra privata konton och de är just privata. Ser inget konstigt med det

Jag tycker inte att det är konstigt alls, av det skäl som du själv har angett och jag har fetat ovan. Det är klokt att undanhålla pengar från sin partner, så att man har något att falla tillbaka på ifall man behöver komma därifrån. Är man gift och utan äktenskapsförord blir det förstås svårare, för då kommer tillgångarna minus skulderna att tvångsdelas om den andra maken begär det. Då måste man förvara sitt lilla nest egg på något sätt som inte syns i offentliga handlingar. Men är man bara sambo så är det inget problem, det finns ingen anledning att sambon ska veta hur mycket man har på sitt eller sina privata konton.

Med tanke på att 50 procent av alla äktenskap och 60 procent av alla samboförhållanden (det här är siffror som jag har läst någon gång, jag har inte kollat upp dem nu) faktiskt spricker, så behöver förhållandet inte vara instabilt IDAG. Det kan vara värt att vara beredd på att det KAN BLI DET, i framtiden. Av samma anledning skriver man ju äktenskapsförord innan man gifter sig - för att det KAN komma att hända något, inte för att man tror att det ska göra det.

Om partnern inte vet att man har en förmögenhet, så slipper man också tjat om att man ska satsa pengar i hans affärsrörelse, betala hans trafikböter eller - om det är en utlänning - skicka pengar till hans/hennes familj. SÄRSKILT de som har gjort misstaget att gifta sig med utlänningar (jag menar nu i fattiga, utomeuropeiska länder) gör klokast i att aldrig berätta om sin förmögenhet, för gör man det så ger de sig inte förrän de har sugit ut allting. Det händer alltid något i familjen i hemlandet: mormor bryter lårbenshalsen, mamma skadar sig i en spisolycka, syster blir lämnad av sin man, bror blir arbetslös, huset brinner ner...

Fast hela det här resonemanget bygger väl ändå på att relationen är i grunden kass på något sätt?

Två ansvarsfulla vuxna är sambo, bägge är duktiga på att sköta sin ekonomi, bägge har större summor undanlagda var för sig samt ett boende de äger tillsammans. Om den här relationen tar slut går bägge med sina respektive sparkapital + hälften av värdet som fanns i den gemensamma bostaden. Varför skulle någon av dem behöva gömma pengar från den andra i det här läget?

Samma gäller i så fall om du byter ut ordet "sambo" till "makar" i din text ovan. Då var det onödigt att de skrev äktenskapsförord, eftersom de delade upp allting så rättvist och förnuftigt ändå, även när förhållandet precis tagit slut och de var skitarga på varandra.

Ändå skriver folk äktenskapsförord... för att de inte är naiva. Eller gömmer undan pengar. Människor kan också förändras under resans gång, av en massa anledningar: sjukdomar (t.ex. demens eller någon psykisk sjukdom som debuterar i medelåldern), missbruk - eller att de blir kära i någon annan. I slutändan har man bara sig själv.

Men jag skrev inte makar. Varför ens gifta sig om man inte vill ha det ekonomiska avtal som ingår i det? Men för all del, om man ändå av obegripliga skäl gör det får man ju ta tag i juridiken kring det.

Utgår vi fortsatt ifrån det jag skrev, dvs sambos, så spelar det liksom ingen roll om den andra börjar knarka, får demens eller blir kär i någon annan. Pengarna på mitt sparkonto är fortfarande mina pengar och halva värdet i bostaden är fortfarande mina pengar med, oavsett om sambon misskött sin egen ekonomi eller tagit några andra våghalsiga beslut. Så jag förstår fortfarande inte varför jag behöver ljuga eller dölja dem för min sambo.

Jag gav några exempel på det också. Han kan börja tjata: "nu går min firma under om jag inte får/får låna en miljon kronor av dig! VILL du det..? När du HAR pengarna och skulle kunna hjälpa mig! Betyder jag inte mer än så för dig..? Bla bla bla..." Eller ännu värre "min bror kommer att DÖ om du inte lånar mig en miljon så vi kan köpa en ny lever åt honom i Rumänien! Och du HAR pengar, men du tänker låta honom DÖÖÖ..."

En del är oerhört manipulativa också. Tror han däremot att man är utfattig så slipper man att ens få frågan, och man slipper säga nej (vilket kan vara svårt), och man slipper tjat och beskyllningar och onda ögonkast och sura miner.

Nästan alla relationer idag är bara den relation man har tills nästa relation dyker upp. Alltså finns all anledning att undanhålla så mycket som möjligt.

Inte alls i hälsosamma relationer iaf