Citat:
Ursprungligen postat av
Lessler
För att försöksansvar, även med det nu föreslagna lagstadgandet, ska vara för handen fordras konkret fara (fara i det enskilda fallet) för att den påbörjade brottsliga handlingen vid någon tidpunkt objektivt sett ska kunna leda till ett fullbordat brott, såvida inte
1) sådan fara är utesluten på grund av tillfälliga omständigheter, eller
2) (med den föreslagna bestämmelsen) sådan fara är utesluten till följd av en myndighets åtgärd för att bekämpa brott.
[spoiler]Vad hela lagrådsremissen diskuterar, och även föregående utredning (SOU 2024:55), som syftet med punkt 2 är situationer där myndighet ingriper i ett av gärningspersonen påbörjat (”visst”) brott och därvid undanröjer den konkreta fara för brottets fullbordan som annars hade förelegat om inte myndighet hade ingripit.
Om inte punkt 1 eller 2 ovan är tillämplig, kan den person som utför en handling som aldrig vid någon tidpunkt kan komma att medföra konkret fara (objektivt sett) för ett fullbordat brott såsom det beskrivs i valfri straffbestämmelse, aldrig ådömas försöksansvar.
Beträffande ett Dumpenscenario med en fiskande polis som utger sig för att vara ett barn, förhåller det sig så att konkret fara för, säg, ett fullbordat groomingbrott (kontakt med barn i sexuellt syfte) eller våldtäkt mot barn på distans aldrig kan vid någon tidpunkt föreligga, därför att personens handling aldrig innefattar det faktiska momentet kontakt med ”ett barn” respektive sexuell instruktion till ”ett barn” – det är ju de facto en vuxen i andra änden hela tiden.
Det här får betraktas som en så grundläggande brist i brottsplanen, som det heter, att försöket är otjänligt enligt gällande rättsläge och även enligt den föreslagna lagstiftningen.
(Verkligt) barn är ett nödvändigt, objektivt rekvisit i groomingregeln respektive våldtäktsstadgandet.
Utan konkret fara för att detta rekvisit vid någon tidpunkt är uppfyllt genom att den bestämda handling som utförs kan komma att leda till fullbordat brott, kan det heller inte blir aktuellt med försöksansvar.
Det finns ingen konkret fara för brottets fullbordan för polisen att undanröja – faran fanns ju inte ens från början. Jämför det med att en polis övertar ett verkligt barns chatt, som är ett exempel i lagrådsremissen.
Jag tror du missat att de i SOU 2024:55 utvidgar vad som menas med fara och tillfällig omständighet.
sida 158
Det avgörande i sammanhanget är att ett otjänligt försök som till följd av en omständighet som
gärningsmannen inte känner till råkar vara ofarligt, typiskt sett är lika klandervärt som ett försök där fara för brottets fullbordan förelegat.
Det ska alltså inte vara avgörande om uppsåtet har formats före eller efter det att faran har undanröjts.
sida 201
Utifrån vår genomgång i avsnitt 8.2 anser vi att det finns behov av en sådan förändring. Det finns också ett behov av att komma åt straffvärda situationer där någon t.ex. är ute efter att skapa kontakt med ett barn i syfte att få till en sexuell kontakt eller annonserar efter illegala vapen. I sådana situationer används i dag ofta tillåtna provokativa åtgärder för att få underlag att lagföra personerna. För att lagföring ska vara möjlig måste dessa förberedande gärningar dock ut-öra brott även om det inte finns ett konkret barn eller vapen och därmed en konkret fara för brottets fullbordan. För en person som söker den typen av kontakt eller föremål över internet eller Dark Net
är det slumpartat om den kontakt som erhålls är ett barn eller en vapenförsäljare, eller om det är en annan person med brottsligt uppsåt eller en polis. Det kan sägas vara en tillfällig omständighet som avgör detta. Men det kan också beskrivas som en sådan situation där faran är utesluten till följd av en myndighets åtgärd.
Kan du verkligen stå fast vid din tolkning?
