Citat:
Och det har alltså aldrig någonsin hänt att en socialsekreterare eller socionom själv skaffat barn med en "idiot"? Hela din argumentation låter som en karikatyr på byråkraten som tappat kontakten med verkligheten, där man hellre föraktar föräldrar än reflekterar över systemets egna brister.
Det är en riktigt farlig hållning när man börjar se människor som problem snarare än som personer i kris. För rättssäkerhet handlar inte om att avgöra vem som är mest "normal" eller bäst på att ljuga, utan snarare om att samhället ska kunna bevisa sina påståenden innan det splittrar en familj.
Om det vore så enkelt som att "inte skaffa barn med en idiot" så skulle inte hälften av socialtjänstens klienter existera och en hel del socionomer hade fått börja rannsaka sina egna livsval.
Det är en riktigt farlig hållning när man börjar se människor som problem snarare än som personer i kris. För rättssäkerhet handlar inte om att avgöra vem som är mest "normal" eller bäst på att ljuga, utan snarare om att samhället ska kunna bevisa sina påståenden innan det splittrar en familj.
Om det vore så enkelt som att "inte skaffa barn med en idiot" så skulle inte hälften av socialtjänstens klienter existera och en hel del socionomer hade fått börja rannsaka sina egna livsval.
I diplomatiska ordalag har du missuppfattade poängen. Det finns inget påstående om att socialtjänsten eller domstolar är felfria, det som faktiskt står, och som inte behöver tolkas är:
- att systemet är begränsat
- systmet är inte byggt för att avgöra sanning i människors vårdnadskonflikter
- poängen är att många föräldrar går in i systemet med orealistiska förväntningar, vilket leder till frustration oavsett hur bra socialtjänsten agerar.
- av den enkla anledningen att: "I en mordrättegång måste åklagaren bevisa skuld bortom rimligt tvivel. Vid en vårdnadstvist gör domstolen en helhetsbedömning utifrån vad som kan antas vara bäst för barnet. Det finns ingen formell bevisbörda." "...eftersom syftet för domstolen inte är att jaga sanning/vem som har rätt".
Läs gärna min post igen, ta hjälp av din bff Chatgpt om du behöver hjälp att förstå innebörden:
Citat:
Faktum är att det är en rätt speciell klick människor som behöver rätten för att göra upp om gemensamma barn vid en separation.
Det sker cirka 50 000 separationer per år, i 3-5 % av fallen väljer föräldrarna att ta hjälp av myndigheter och domstolar. Tittar man på dessa tvister så handlar det inte sällan om en eller två föräldrar som, enligt mig, kan beskrivas som egoistiska dumhuvuden med misstanke om att det i grunden finns komplicerade diagnoser och/eller beroenden.
Dessa vårdnadstvister kan sluta lite hur som helst eftersom utfallet oundvikligen kommer påverkas av vem som ljuger bäst och ger det mest trovärdiga intrycket - eftersom syftet för domstolen inte är att jaga sanning/vem som har rätt, vilket alldeles för många tycks tro när de sätter igång och skuldbelägger myndigheterna för att det går åt helvete för dem i familjerätten.
Människor behöver uppenbarligen upplysas om att de själva måste ta ansvar för både sig själva och vem de skaffar barn med. Samhället och myndigheterna är inga botgörare eller orakel. Folk skaffar idag barn med gränslösa grälsjuka narcissister, psykopater och missbrukare, och tror att domstolar har möjlighet och som syfte att se igenom vad som är sanning och lögn. Det är ett felaktigt antagande.
En mordrättegång har en totalkostnad på 4-20 miljoner beroende på hur komplicerad den är och det finns alltså människor som inbillar sig att staten skulle lägga sådana oerhörda belopp på att utreda vad som är sanning och lögn i folks vårdnadstvister?! Både mordrättegångar och vårdnadstvister är juridiska processer i domstol, men de skiljer sig fundamentalt i syfte och genomförande. I en mordrättegång måste åklagaren bevisa skuld bortom rimligt tvivel. Vid en vårdnadstvist gör domstolen en helhetsbedömning utifrån vad som kan antas vara bäst för barnet. Det finns ingen formell bevisbörda.
Skaffar du barn med en idiot så är du utlämnad till ditt öde och det enda du kan hoppas på är att du har turen på din sida om du inte är bättre på att ljuga och manipulera än din motståndare. Så går det åt helvete så är det givetvis inte myndigheternas fel.
Det sker cirka 50 000 separationer per år, i 3-5 % av fallen väljer föräldrarna att ta hjälp av myndigheter och domstolar. Tittar man på dessa tvister så handlar det inte sällan om en eller två föräldrar som, enligt mig, kan beskrivas som egoistiska dumhuvuden med misstanke om att det i grunden finns komplicerade diagnoser och/eller beroenden.
Dessa vårdnadstvister kan sluta lite hur som helst eftersom utfallet oundvikligen kommer påverkas av vem som ljuger bäst och ger det mest trovärdiga intrycket - eftersom syftet för domstolen inte är att jaga sanning/vem som har rätt, vilket alldeles för många tycks tro när de sätter igång och skuldbelägger myndigheterna för att det går åt helvete för dem i familjerätten.
Människor behöver uppenbarligen upplysas om att de själva måste ta ansvar för både sig själva och vem de skaffar barn med. Samhället och myndigheterna är inga botgörare eller orakel. Folk skaffar idag barn med gränslösa grälsjuka narcissister, psykopater och missbrukare, och tror att domstolar har möjlighet och som syfte att se igenom vad som är sanning och lögn. Det är ett felaktigt antagande.
En mordrättegång har en totalkostnad på 4-20 miljoner beroende på hur komplicerad den är och det finns alltså människor som inbillar sig att staten skulle lägga sådana oerhörda belopp på att utreda vad som är sanning och lögn i folks vårdnadstvister?! Både mordrättegångar och vårdnadstvister är juridiska processer i domstol, men de skiljer sig fundamentalt i syfte och genomförande. I en mordrättegång måste åklagaren bevisa skuld bortom rimligt tvivel. Vid en vårdnadstvist gör domstolen en helhetsbedömning utifrån vad som kan antas vara bäst för barnet. Det finns ingen formell bevisbörda.
Skaffar du barn med en idiot så är du utlämnad till ditt öde och det enda du kan hoppas på är att du har turen på din sida om du inte är bättre på att ljuga och manipulera än din motståndare. Så går det åt helvete så är det givetvis inte myndigheternas fel.
TRÅDSPECIFIKT
Konspirationernas drottning kör en lördagsladdning där hon bland annat luftar sina orimliga krav på myndigheterna enligt ovan. Dessutom förklarar hon att INGET fungerar inom socialtjänsten, ALLT som socionomerna gör blir FEL och JÄTTEDÅLIGT, det gäller även LSS och äldreomsorgen. ALLT kan läggas ned, ALLT blir dåligt.
LSS
Konspirationsdrottningen har så klart rätt. LSS-lagen kom till under en tid då Sverige fortfarande var homogent och andelen personer som kvalade in i lagens persongrupper få. Det gick alltså att ha högtravande ambitioner som skulle säkerställa att funktionshindrade skulle kunna leva som om de inte hade haft funktionshinder eftersom kostnaderna var hanterliga. Kostnadsutvecklingen för personlig assistans har sedan dess skenat i takt med asylinvandring av grupper där kusingifte och inavelsförklarade funktionshinder är vanliga. Så här ser kostnadsutvecklingen ut för lagstiftningen:
1994: ca 2,2 miljarder
2001: ca 19,7 miljarder kr
2005: ca 27,7 miljarder kr
2024: ca 82 miljarder kr för kommunerna + ca 26 miljarder kr statligt för assistansersättning
Självklart går det inte längre att upprätthålla den kvalitet som konspirationsdrottningen ansåg var rimlig på 90-talet så lyssna på henne, lägg ned LSS och gör biståndshandläggarna arbetslösa. Låt istället anhöriga ta ansvar för sin misslyckade avel, låt dem bära den dagliga omsorgen och kostnaden.
ÄLDREOMSORGEN:
Samma sak här, vi blir inte bara äldre, det har invandrat människor där majoriteten inte lyckats arbeta in sina egna äldrekostnader/pension men likväl behöver äldreinsatser som ska finansieras av allmänna medel. Kommunernas totala kostnad för äldreomsorg:
1997: ca 48 miljarder kr
2023: ca 158 miljarder kr
Hemtjänst i ordinärt boende: 42,9 → 51,6 mdr (2018–2022).
Särskilt boende: 71,8 → 83,2 mdr (2018–2022).
Låt anhöriga ta hand om sina gamla, då blir det kvalitet! Istället för att en ensamboende äldre, eller ett sammanboende äldre par ringer biståndshandläggare och ber om trygghetslarm och hjälp med inköp, hjälp att komma upp på morgonen, få hjälp med påklädning och personlig hygien, hjälp med att få i sig frukost, lunch och middag, hjälp att hämta och inta mediciner, eller ansökan om särskilt boende osv - låt anhöriga fixa! Biståndshandläggarnas beviljande av sådana insatser är helt klart överskattade.
Låt konspirationernas drottning bestämma, då slipper vi snordyr lagstiftning, gratisätare och gratisåkare - alla får det mycket bättre 🤩
