Frågor om Jehovas Vittnen

Men detta är ju ett upprepande av traditionella kristna svar. Alla som är någorlunda bildade inom teologi känner till detta.
Frågan var: om Guds straff är döden, varför då utöka straffet med plågor och lidanden?

Så du anser att den heliga ande styr din egen personliga bibeltolkning? Är detsamma fallet när det gäller alla troende?

Har du fått denna gudomliga tolkning genom gudomlig uppenbarelse? För du säger ju själv att det inte är din tolkning.
För....det kan väl inte vara på det lilla viset att det är din sekt som gör denna tolkning via den yrande kretsen?

Det är straff för synder. Varför förstår du inte vad jag skrev?

Gud är barmhärtig och förlåter synder, och ger tid för omvändelse från synd. Han förstod från den dagen de syndade första gången att de inte skulle sluta synda.

Men detta är ju det traditionella svaret från kristna fundamentalister....och exakt samma svar som JV skulle ge. Du har inte tänkt en millimeter utanför den bibeltroende boxen. Du överraskar exakt ingen med ditt svar.

Detta förklarar lik förbannat inte varför Gud vill plåga människor. Dina svar är ytterst förutsägbara och pinsamma.

Vet inte vad för plåga du åsyftar, då det dels kommer att plågas människor i eldsjön och dels tuktas folk (vilket egentligen inte är detsamma som plåga, men men...)

Bland annat i Romarbrevet 9 beskrivs vad plågan för vredens kärl fyller för syfte:

" Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn. 11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar -- 12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.» 13 Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»

14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det! 15 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.» 16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet. 17 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.» 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han. 19 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?» 20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?» 21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?

22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet? 24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk. 25 Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'. 26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.» "

Tuktan däremot, den utförs till helgelse. När texten skrevs var kyrkan hårt förföljd, så vi talar så att säga inte om dagens hjärtesorger, diverse depressioner eller om att lille Per inte fick ketchup till korven. Vi talar om att de kristna skulle bli fastare i tron och gå igenom prövning.

1 pet 4:

12Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder; 13utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse. 14Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder. 15Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att han blandar sig i vad honom icke vidkommer. 16Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han icke blygas, utan prisa Gud för detta namns skull.

On du tror att Gud lämnar synder ostraffade är du en dum jävel.

Det var ju redan klarlagt att Gud straffade med både uteslutning och dödsdom, så ingen har påstått att Gud skulle lämna synder ostraffade. Om du tror att det är vad som påstods så är du en dum jävel.

Frågan gäller varför plågor och lidanden också skulle behöva vara ytterligare straff när de mycket stränga straffen uteslutning och dödsdom redan utdelats.

Och varför skulle dessa straff även drabba helt oskyldiga ännu ej födda generationer?

Jo, du är helt insnöad i "arvssynden" som påstår att de fått straffet att födas som syndare, så de är inte "oskyldiga", men du verkar tydligen vara helt omedveten om att straff bara är moraliskt försvarbara när de ges till den som faktiskt begått brottet. Du verkar alltså vilja förespråka att alla tyskar födda efter det att Tyskland enades igen den 3 oktober 1990 ska straffas för vad Tredje riket gjorde som ledde till Förintelsen. Skicka dem alla till Spandaufängelset, utan att passera Gå.

Men det är anledningen. Gud förstod som sagt att syndare inte skulle sluta synda. Precis som kriminella hålls i förvar har Gud lagt all synd under straff. Processen kallas juridik.

Romarbrevet 5
Adam och Kristus
[12] Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. [13] Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. [14] Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma,

Som sagt är det FÖRÄLDRAR som syndat, därför drabbas avkomman av samma straff ---> döden. Och dessutom straffas de för alla sina egna synder. Dessa synder är inlärt beteende, förutom arvsynden med ett s.

1 Moseboken 8
[21] Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: »Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån UNGDOMEN har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.

Vi FÖDS inte som syndare, vi BLIR syndare och tänker ut onda planer. Därför straff för synder.

Du har helt missat att svara på varför ytterligare straff behövdes när dödsdom och uteslutning redan utdelats till Adam och Eva.

En vanlig förklaring om att lidandet skulle vara en passiv "konsekvens" faller på texten i Första Moseboken 3:16–19, där Gud aktivt och specifikt lägger till dessa straff:
Kvinnan får straff om specifik smärta vid barnafödande.
Mannen får specifikt straff möda på en av Gud förbannad mark.

Dessa är aktiva, tillagda straffpåföljder, inte bara passiva följder av att inte längre finnas i Edens lustgård.

Frågan är alltså: Varför var inte dödsdomen och uteslutandet tillräckligt?

Det har du inte ens försökt att svara på.

Och varför straffa oskyldiga med Adams och Evas straff?

Du hävdar att alla föds som syndare (arvsynd), men du undviker de etiska invändningarna: Straff är endast moraliskt försvarbart när det ges till den som faktiskt begått brottet.

Om den "juridiska processen" du hänvisar till innebär att efterföljande generationer döms till både döden och Adams/Evas specifika plågor (smärta vid födseln, slit på marken med tistlar och törnen) för ett brott de inte begått, så är det en etisk orimlighet. Det är att utdela ett specifikt straff för en handling till någon som inte utfört handlingen.

Om utgångspunkten är att alla föds med en natur som omöjliggör att undgå synd, är det en defekt i skapelsen, och då är det orättvist och oetiskt att straffa människor för något som de inte kan undvika.

Det är helt felaktigt att kalla denna process för juridik eftersom den leder till oproportionerliga straff. Du förespråkar att alla, oavsett grad av personlig synd, får samma ultimata straff (döden) och samma plågor. Det bryter mot principerna i både modern juridik och Biblisk lag, så din "juridik" strider mot den proportionella rättvisan i Guds egen lag i Gamla Testamentet ("öga för öga, tand för tand"), vilket specifikt handlade om att begränsa straffet så att det skulle stå i proportion till brottet.

Kan du svara på varför dessa aktiva, tillagda straff för Adams och Evas brott ska drabba efterföljande generationer, och hur du försvarar detta som etiskt rättvist och som "juridik"?