Många som har åsikter om andras sätt att dricka och leva. Låt tusen blommor blomma för sjutton.
Håller med om att preferenserna förändras över tid.
Whisk(e)y: Jag gillade billigare och mjukare, gärna kanadensisk eller irländsk, som ung, sedan blev jag förtjust i rökbomber från Islay, de senaste åren har jag snöat in lite på Campbeltownfunk. Kan fortfarande uppskatta det mesta, brukar tycka att 500–800 kronor är rimligt att betala för en helpava. De flesta billiga 40-procentiga brukar vara lite småtrista och jag förmår inte riktigt uppskatta en 1200-kronors eller dyrare whisky så att det motiverar priset.
Öl: Visst är det skillnad på de allra billigaste och de som är dyrare. Vilken som är godast är förstås en smaksak. Jag gillar lageröl men de måste vara ganska torra. Småland och Breznak är ett par billiga som funkar bra för mig. IPA är ofta jättegoda, bäst med lite extra alkoholstyrka. Danska To Øl #DIPA till exempel, 39 kronor för 44 cl. Belgisk ale är mer hit and miss, en del är både för söta och syrliga för mig. Stout och porter är trevligt, Guinness duger förstås men ofta blir det mer spännande smaker med mer alkohol.
Vin: Jag brukar köpa flaskor för runt 120 kronor, men visst har jag druckit finvin för 600 kronor flaskan som känts värda pengarna. Viktigast, och roligast, är att matcha vinet med maten, vilket kan göra det värt att betala över tusen kronor för en flaska på krogen. Men jag har inga problem med att dricka kickifestis till buffén på ett kalas.
Vodka och brännvin lägger jag inte så mycket vare sig pengar eller tankemöda på. Har också lite svårt att verkligen uppfatta och uppskatta smakskillnaderna på olika hantverksgin. Dock kan jag tycka att det är värt att undvika dem med minimal alkoholhalt (37,5 procent) som blir en aning blaskiga i drajjan. Tanqueray eller Citadelle som bruksgin, Revsund Forsa Navy Strength för Negroni eller andra cocktails som behöver mer slagkraft i spriten.
Håller med om att preferenserna förändras över tid.
Whisk(e)y: Jag gillade billigare och mjukare, gärna kanadensisk eller irländsk, som ung, sedan blev jag förtjust i rökbomber från Islay, de senaste åren har jag snöat in lite på Campbeltownfunk. Kan fortfarande uppskatta det mesta, brukar tycka att 500–800 kronor är rimligt att betala för en helpava. De flesta billiga 40-procentiga brukar vara lite småtrista och jag förmår inte riktigt uppskatta en 1200-kronors eller dyrare whisky så att det motiverar priset.
Öl: Visst är det skillnad på de allra billigaste och de som är dyrare. Vilken som är godast är förstås en smaksak. Jag gillar lageröl men de måste vara ganska torra. Småland och Breznak är ett par billiga som funkar bra för mig. IPA är ofta jättegoda, bäst med lite extra alkoholstyrka. Danska To Øl #DIPA till exempel, 39 kronor för 44 cl. Belgisk ale är mer hit and miss, en del är både för söta och syrliga för mig. Stout och porter är trevligt, Guinness duger förstås men ofta blir det mer spännande smaker med mer alkohol.
Vin: Jag brukar köpa flaskor för runt 120 kronor, men visst har jag druckit finvin för 600 kronor flaskan som känts värda pengarna. Viktigast, och roligast, är att matcha vinet med maten, vilket kan göra det värt att betala över tusen kronor för en flaska på krogen. Men jag har inga problem med att dricka kickifestis till buffén på ett kalas.
Vodka och brännvin lägger jag inte så mycket vare sig pengar eller tankemöda på. Har också lite svårt att verkligen uppfatta och uppskatta smakskillnaderna på olika hantverksgin. Dock kan jag tycka att det är värt att undvika dem med minimal alkoholhalt (37,5 procent) som blir en aning blaskiga i drajjan. Tanqueray eller Citadelle som bruksgin, Revsund Forsa Navy Strength för Negroni eller andra cocktails som behöver mer slagkraft i spriten.