”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Ja de hörs, men det finns inte tid att hinna gå igenom hela akten och kontakta alla vittnen mm. Jag är nyfiken på vad det är som driver dig att ljuga om hur processen går till, när den alldeles uppenbart har stora brister där soc och föräldrar inte ens är i närheten av att vara jämbördiga parter, trots att de egentligen ska vara det. Problemet är det extrema informationsövertaget som soc har och det är också därför soc nästan alltid vinner både i nämnd och domstol.

Vad driver dig att sprida ensidig statspropaganda?

Du vet tydligen inte vad särskild postadress innebär

Jag tycker nog att diskussionen blir något begränsad om det första du gör är att sätta prägeln "Statspropaganda" på ett försök till förklaring hur systemet ser ut, samt ett ifrågasättande av hur påståendet om sekt fungerar med hur systemet ser ut. Jag är helt enkelt nyfiken på hur det här, i påståendets föreställningsvärld, går ihop. Jag har svårt att förena det med verkligheten.


Allt detta kan egentligen besvaras på samma sätt. Jag ifrågasätter inte att det periodvis finns tilltro till tjänstemännen från ledande nivå, men nu var ju frågan ställd hur detta sektpåstående fungerar utifrån den bredd av socialnämnder (samt förvaltningar) som finns. För att påståendet om sekt, kidnappning av barn, begränsning av granskning, hållande om ryggen m.m. ska fungera krävs alltså att landets samtliga socialnämnder är med på spåret. Det är minst sagt ett problematiskt påstående, vilket det saknas logisk grund för.

Då tar vi åter en grundläggande genomgång av hur det fungerar. Socialnämnden och vårdnadshavarna är absolut inte jämbördiga parter i processen, och det finns det inte heller - mig veterligen - någon som påstår. Det är trots allt en process som sker inom ramen för förvaltningsprocessen, där domstolen (och socialnämnden) har ett särskilt utredningsansvar just för att det inte är fråga om jämbördiga parter (jfr ex. processordningen i tvistemål). Därtill är det socialnämnden som har bevisbördan i måltypen.

Problemet med din argumentationslinje är helt enkelt att den utgår från en felaktig premiss. Huruvida detta är på grund av att du helt enkelt har bristande kunskap om systemet, eller om du medvetet vantolkar vad som gäller för att göra en poäng låter jag vara osagt.

Avseende ditt påstående om att det inte finns tid är det något udda. Det finns inget hinder för en vårdnadshavare att begära extra förhandlingstid för att hinna gå igenom utredning ordentligt, höra vittnen m.m. Det finns inget lagstadgat krav att en förhandling i LVU ska begränsas till en viss tid.

Det finns, åter, inte heller några hinder mot att en part begär att domstolen ska inhämta material som finns hos motparten. Antingen genom utredningsskyldigheten i FPL eller genom edition.

Mitt intresse i den här diskussionen är att försöka förstå om det helt enkelt är så att du är okunnig om processen, och då peka dig i rätt riktning, alternativt utreda om du medvetet vantolkar för att göra politiska poänger. Oaktat kan man konstatera att verkligheten inte stämmer överens med dina påståenden.

Ja fast din beskrivning av verkligheten är STATENS officiella beskrivning av verkligheten. jag beskriver hur verkligheten faktiskt ser ut för de föräldrar som hotas att få sina barn tvångsomhändertagna och hur processen i domstol faktiskt går till där soc kan mörka och gömma undan bevis för domstol och nämnd. Om du vill veta hur det går till kan du titta på fallet Adam i uppdrag granskning, som inte undgått någon utom möjligen dig då.

. Och jag hittar inte på. För går man igenom vad som egentligen står i soc journaler kan det stå något helt annat än vad de presenterat för domstolen.

Jag är ganska säker på att socialnämnder känner till detta problem, men håller tyst likt en sekt gör. Så den beskrivningen är faktiskt inte så illa som den kan låta vid första anblick.



Därför att tilltron till tjänstemännen är i princip likadan i varenda kommun. Trots att man inte alltid egentligen kan lita på vad det är de presenterat för nämnden.


Tyvärr blundar de och tar inte reda på vad som egentligen står i soc journaler och vad vittnen egentligen sagt. Det är just det som är systemfelet som du och många med dig som sprider denna propaganda väljer konsekvent att blunda för.

Och då kommer vi osökt till nästa steg i påståendet; hur i allsin dar kommer nämnderna undan med det här?

Den enda logiska förklaring jag kan se utifrån ditt resonemang är att samtliga övriga aktörer (ink. granskningsinstitut) är med på spåret. Men hur förklarar du/ni egentligen detta?

Du beskriver hur systemet ska fungera på pappret, inte hur det fungerar i praktiken. Det är just där problemet ligger.

Att socialnämnden har bevisbördan är helt riktigt, men eftersom de själva producerar och filtrerar underlaget som går till förvaltningsrätten så har de i praktiken även total kontroll över vad domstolen får se. Domstolen får sällan ta del av de fullständiga journalanteckningarna, loggarna eller internt utbytta mejlen. Och eftersom domstolen nästan alltid litar på att socialtjänsten agerar objektivt, så prövas inte sanningshalten i materialet på det sätt som sker i en kontradiktorisk process.

Visst kan en part begära att få ut handlingar, men hur ska en förälder veta vilka dokument som undanhålls om de inte ens får kännedom om att de existerar? Det är därför rättssäkerheten blir en kuliss utan egentlig innebörd för föräldrarnas del.

Förvaltningsprocesslagen ger ett formellt utredningsansvar, men det hjälper föga när nämnden är ensam producent till de uppgifter som domstolen baserar sitt beslut på.

När det gäller extra förhandlingstid är det rent teoretiskt möjligt, men i verkligheten får advokater ofta handlingarna någon dag före förhandlingen. Domstolen vill snabbt avgöra eftersom det gäller barn. Då är det knappast rimligt att begära uppskov i ett akutmål där barnet redan är omhändertaget, det kan rent av uppfattas som att föräldern "fördröjer processen".

Nej det handlar inte om okunskap om systemet, utan om erfarenhet av hur det faktiskt tillämpas. På pappret är rättssäkerheten i sin ordning, men i praktiken brister den ofta allvarligt.

Har du precis börjat på juristlinjen eller vad är det frågan om? Kom in i verkligheten snälla!

Därför att det inte finns något slags tjänstemannaansvar. Om en socialnämnd vill omhänderta ett barn så kan det göras på rent falsk information utan rättslig påföljd som systemet är upplagt.

Soc agerar för övrigt inte på bevis, utan på något så diffust som ORO och för säkerhets skull kan det vara så att de rent av sitter och hittar på för att skydda barnet, vilket kan få ödesdigra konsekvenser om det visar sig att de varit fel ute. Precis som i fallet Adam i uppdrag granskning. Det kan ske, eftersom soc tillåts gömma undan bevis för att skydda sitt narrativ och är givetvis ett mycket allvarligt systemfel.

Okej... Så varför hävs inte LVU när bristerna i utredningen framkommer och varför kritiseras inte nämnderna av JO? Tjänstemannaansvaret är helt irrelevant när frågan är om den juridiska personen (kommunen) har agerat felaktigt.

Att det sker brister i nämndernas hantering ifrågasätter jag inte, det har jag själv stött på ett antal gånger (i olika roller). Men nu är det trots allt ett påstående om en sekt vi behandlar, och inte enskilda felaktigheter i beredning och beslutsfattande.

Noterar att du nu har lämnat resonemanget om jämbördiga parter. Bra, då rör vi oss i vart fall i någon riktning.

Noterar dock att du tycks förväxla domstolens utredningsskyldighet (alt. editionsförfarandet) med att föräldrarna skulle få ut handlingarna. Det är alltså inte fråga om att domstolen ska säga åt nämnden att lämna ut handlingarna till parterna, utan att domstolen ska inhämta materialet så att det är en del av målet. Det är två väldigt olika saker. Sedan kan naturligtvis parterna begära insyn i materialet, men även detta är en annan fråga. Därtill ska det ju även poängteras att det inte finns något hinder för vårdnadshavarna att själva producera bevis (ex. vittnesmål) till stöd för att nämndens utredning är felaktig.

Utifrån de påståenden du gör så vill jag nog ändå argumentera att det handlar om okunnighet från din sida. Då du ifrågasätter min bakgrund kan jag väl nämna att jag har gedigen erfarenhet av processen, på båda sidor, som sträcker sig över flera år. Även om jag idag är yrkesverksam inom ett helt annat område inom juridiken.

Av samma anledning som jag nämnt tidigare. Soc bestämmer godtyckligt när LVU ska hävas och kan gömma undan bevis för föräldrarna. När de väl har barnet blir det mycket svårare att försvara sig, eftersom de helt får kontroll på narrativet och det landar nästan alltid i att LVU fortgår på obestämd tid oavsett vad föräldrarna gör. JO gör ingenting och är en papperstiger som ytterst sällan ingriper trots omfattande bevis på brister hos socialnämnderna. (som förövrigt består av vanliga medborgare utan någon som helst kompetens om vad som faktiskt är barns bästa)

Exakt. Det blir en internutredning oftast i form av en Lex Sarah- där kommunen lovar dyrt och heligt att problemet inte ska återupprepas, men sedan fortsätter bara eländet ändå. Detta eftersom det inte finns några som helst påföljder för maktmissbruk och felaktiga/olagliga LVU-placeringar.

Därför att det påminner starkt om en sekt. En socialsekreterare är i princip alltid backad ända upp till högsta chef på kommunen oavsett vad hen gjort i barnets namn. Hela kommunen är på detta sätt väldigt lik en sekt, trots att många i kedjan sannolikt inser att det finns allvarliga brister i handläggningen.

Du beskriver återigen hur det ska fungera i teorin, inte hur det faktiskt går till i verkligheten.
Domstolen kan inhämta handlingar, absolut, men gör det sällan. I praktiken får de bara det material som socialtjänsten själva väljer att skicka in. Föräldrar och ombud får ofta inte tillgång till fullständiga journaler, mejl eller loggar, och när man begär ut dem möts man av sekretesshinder enligt 26 kap. 1 § OSL.

Hur ska man då veta vilka handlingar man ens ska begära edition på? Det blir moment 22.

Rättssäkerheten brister alltså inte i lagtexten, den brister i tillämpningen.
Att hänvisa till hur det "borde" fungera är meningslöst när praktiken visar att socialtjänsten i princip kontrollerar hela informationsflödet till domstolen.

Det handlar inte om okunskap, det handlar om erfarenhet av hur systemet faktiskt används, inte hur det ser ut i juridikboken.

Skulle det vara ditt barn som soc vill lägga vantarna på så hade du förstått precis vad jag menar. Men det gör du inte och därmed verkar även du vara med i samma "sekt" som inte klarar av att se saker från två olika perspektiv.

Ja i lagboken ser det rättssäkert ut. Men vilka är det som tillämpar lagarna? Jo socionomer som bara läser några futtiga poäng juridik.