Döden - samlingstråd

Att leva med andar och änglar är tröttsamt leva i längden men paradiset är vet jag är att man möter nära kära efter döden i en underbar härlig dold plats med bästa energin som du kan känna. Andlig ljusa energi uppskattas högt. Paradiset är gjord för dig efterlivet och dina närmaste kommer möta dig när människa livet lämnas. Energin är på topp kommer det bli fint möte. Det kommer nytt liv efter en människa livstid, de blir trötta vara i andevärlden också. Därför händer själavandring efter döden till nästa människa liv.

Man kan resa genom livsminnen som man levt och se som en film.

För att klara vara i rymden är en annan fråga. Behövs andlig farkost?

Det är ganska diffust med hur människor tolkar efterlivet.
Men den vanligaste tolkningen må vara den om att man träffar anhöriga och lever bland vackra landskap, denna bild är intressant eftersom den påminner om det liv vi redan lever på jorden.
Så frågan är om det rör sig om en rädsla för att livet man lever är förgängligt och att man vill klänga sig fast vid sin identitet och sakerna man har i detta livet.

Om iden om livet med änglar och avlidna släktingar i Edens lustgård i evig frid inte är tilltalande för någon.
Kommer man få ett annat efterliv då?
Om man säger att man kommer ses i himlen med anhöriga så är det hyfsat accepterat uttalande.
Men om man säger att man ser fram emot att resa i rymden telepatiskt efter döden så tycker folk bara att det är fiktion.
Men vad är egentligen skillnaden?

Rädslan för inför döden är svårupplevelse men får hjälp med lugnande från andra sidan. Håller med identitet och sakerna är inte enkelt att släppa. Tex dödsboendet är kaotiskt med massa kvarlämnade känslor och lukt. En del andar vägrar släppa sina hem och saker blir kvar som spöken.

Finns andra alternativ för efterliv finns. Det diskuteras beslut tas gemensamt för människa anden fortsatt liv hos någon annan levande nära kära eller en speciell plats själen kan vara på. Andlig ande resa jorden runt kan fixas och uppleva alla favorit platser närmast hjärtan.

Fiktionen är skapad för dig själv från andevärlden medarbetare. Vill du drömma en resa i rymden kan de ordna det och känns verkligt för dig. På en riktig rymd resa som en ande är svårt att tro på och att klara sig på.

Lägger en kommentar.
Vi återkommer om 50/100 år.
Istället för lägga en miljon på annat.
Kryoteknik.

Vaelira

Ju mer man forskar om medvetandet, desto mer verkar det som att det är sammanbundet i världen, dvs värden blir på något vis till när den betraktas. Detta visar ju inte på liv efter detta, men samtidigt är inte medvetandet frikopplat från universum. Jag tror fortfarande man försvinner när man dör, alternativt när universum dör. Hur kan man lura sig själv att tro på mer spännande saker? Älskar det ockulta, övernaturliga och de vardagliga konstigheterna, men det är mer för att roa mig.

När barn blir medvetna helt om döden, hur gammal är man då? Jag förstod vid 5-6 år att döden fanns, men trodde mer den bara tog vissa människor, och bara gamla. Den riktiga insikten fick jag först när jag var 8, känns väääldigt sent...

Så är det 🙂 Medvetandet är bara en illusion, om man tex tänker eller drömmer att man åker till månen så händer ju inte det i verkligheten utan bara i illusionen. Det är bara hjärnan och resten av kroppen som finns i verkligheten. Det finns verkligen ingen som helst anledning att sätta medvetandet på en piedestal.

En sak som jag inte formulerat i hjärnan än men har funnits där länge, är de som inte är rädda för döden för finns man inte kan man inte känna något. De verkar helt blasé för att de ska dö en dag. De är helt OK med tanken.

Samtidigt verkar det som att skulle man sätta en pickadoll mot deras skalle, så tror jag de skulle be för sitt liv. De skulle inte då bara säga lugnt att ja men döda mig, det gör inget, jag kommer ändå inte lida sedan.

Är detta dubbelmoral, brist på förståelse, bara en önskan om att få somna in när man är 90?

Det beror på den genetiskt programmerade överlevnadsinstinkten som det limbiska systemet och hjärnstammen skapar.

Det är därför det känns bra att överleva lite till och lite till fram tills.... 🙂

;
Men om det är en instinkt som slår till, tror de att de kommer dö gamla i sömnen då? Annars är de ju rädda för att dö och de ljuger. Då är de rädda för många sätt som de faktiskt kan dö på.

Logiskt tänkande och planering skapas i en annan del av hjärnan. Det är nog därför folk upplever att dom är orädda för döden när dom har distans till den men om man skjuter mot dom så blir dom livrädda pga överlevnadsinstinkten.

Att inte frukta döden i sig är väl fullt förenligt med en preferens för att leva vidare och även med kval inför det faktum att man kommer att upphöra om en stund.

Ja självklart vi är ju överlevnadsmaskiner. Det är klart att vi vill överleva så länge det är möjligt 🙂