Döden - samlingstråd

Det här är min åsikt om livet och döden. Uräkta om jag tar spänningar ur det men... Vi finns inte! ( i traditionell mening )

Livet som de flesta människor definierar det, finns ej. Vi består av energi/massa atomer/elektriska laddningar, vad du nu än vill kalla det, det är samma sak. Energi är inget levande. Det finns bara faktisk energi som reagerar efter själklara fysiska banor och regler. Energi kan regera på annan energi ( självmedvetande som de flesta människor skulle kalla det ) i vissa förutsättningar/kombinationer. Inget är konstigt, bara självklart och förutsägbart enligt fysiska lagar.

Vi dör inte, vi har aldrig levt.

Kanske det är intressantare och spinna vidare och säga att vi inte har en fri vilja.

Med denna vetskap är det onödigt att inte förlåta allt och alla då vi vet att de egentligen aldrig haft något val att agera annurlunda!

Problemet är inte att få folk att inse detta. Problemet är att de inser detta sedan fortsätter de som vanligt 5 minuter senare helt i onödan. Att se igenom denna "illusion" är centralt inom buddhismen!

Jehovas??

Jag har accepterat doden,jag vet att antingen dor man av nan slump i nan sk olycka om det finns nagra jag menar,pa ett eller annat satt har manniskan var till o med i det vi gillar att kalla olycka o lagt sig i..tex. om man gar ut en dag o lyckas fa en istapp fran en byggnad i skallen,det kallar vi en olycka meeen vi har ju anda varit dar och sett till att istappen kunde fran borjan fasta pa hustaket,men jag antar att vi far nya olyckor hela tiden och det eftersom att vi fortsatter hitta pa nya satt att gora saker pa, och det leder i sin tur till nya satt att hamna i en olycka pa..

Vi stravar hela tiden efter forbattring,oavsett inom vilket omrade, vi stravar efter en sk. perfektion kan man saga. Det vi dock inte inser ar att med denna stravan kommer oftast oxa olyckor av manga slag, anda har vi varit med av skapandet av tingen som orsakar olyckor..

Det jag vill ha sagt i stora drag ar att efter som vi hela tiden stravar efter att bli battre o battre inom olika omraden,o aldrig nojer oss trots att det vi skapar orsakar sk. "olyckor" sa kommer vi heller inte att veta om det for lycka med sig att vara ODODLIG forran vi ar det..
Och som vanligt sa kommer vi antagligen att kalla oxa detta en olycka av nat slag,och darmed kanna vemod av att vara ododlig. Jag menar vad ar det som sager att man blir nojd med att vara ododlig.varfor ar det sa mangas hogsta mal?
/Antagligen for att ingen av oss vet ju annu hur det ar att vara ododlig,Vi lever alla standigt i fragan,nar?, var? o hur? Och det far vi ej reda pa utan att forsoka ta reda pa det..

-------- En sak har jag dock kommit fram till,det ar att vi ar ett ganska dumt slakte vi manniskor.. Inte om vi ser pa hur vi har utvecklats for det gor vi hela tiden.. Men om vi ser pa vad vi utvecklar och vad det i sin utvecklar..Vi ar valdigt snabba att fixa fram nya grejer och vi gor hela tiden lattare for oss i denna sak genom att skapa annu fler grejer..FAN vi har ju till o grejer som vi skapat fran borjan som nu sjalva kan skapa grejer osv..osv..

Vi ar helt enkelt eftersmarta generellt sett, men det ar pga var brist pa kunskap antar jag.. For skulle vi kunna mer sa skulle vi oxa veta foljderna av det vi forbattrar. Skenet kan bedra, det vi tror kommer att bli bra kan istallet bli daligt och ofta kallar vi det for en olycka..

Allt detta tyder pa att vi faktiskt ar ratt sa i borjan av var utveckling trots allt vart krimskrams som vi skapar hela tiden,Vi lever pa var lycka helt enkelt!!Men fortsatter hela tiden att forsatta oss i knipor tex.avtryckarfingret pa atombomben scenariot!Vi har alltsa nog med kunskap for att trycka pa en knapp och darmed skulle det bara vara korn kvar av var jord!
??Fraga?
Varfor behover vi just denna kunskap?Vi vet ju alla att vi vill leva sa varfor ens hota med sadant.. Nu kommer annu ett dilemma, och det ar att det racker inte med att ha kunskapen tillsammans med alla andra fooor att alla stravar vi efter perfektion, men vi gor det bara fram tills dess att vi inser att vi faktiskt kan vara ensam om att vara bast.
Sa vi kallar oss civiliserade pga av att vi lever i samhallen som ar organiserade pa vissa satt,men vi ser dock inte baksidan av detta och det ar att vi faktiskt hela tiden orsakar mer onytta an nytta i stora drag.

Sa jag tvivlar pa oss overhuvudtaget,men det galler att ta det med en nypa salt som man sager,atminstone nar det galler livet!!

Om jag accepterat döden , vet jag nog ej förrns den kommer hotande nära (om jag ser den då). Vad jag vet är att jag ej vill trampa omkring på denna jorden i all evighet. Ett åter-inträde i evigheten borde ju inte vara fruktansvärt.
Kan ej förstå de som menar att religionen , det eviga livet .... uppfunnits av rädslan för det okända . Jag skulle vara mer bekväm med att ljuset bara slocknar, än om om det kan stå nån på andra sidan , utkräva ansvar och hota med hemska straff...... :twisted:
Ty även om jag är en värdelös maskin, så är jag ju programmerad med fruktan

Jag gillar tanken att vi inte har någon vilja, det är ganska intressant att fundera på. Ingenting är ingens fel, de som sitter i fängelse är oskyldiga, de misslyckade bara blev så., de kunde inte ha gjort något åt det... Fast jag har ändå svårt att tro det, jag vill tro på att alla har en egen vilja och att livet har en högre mening och att det är en mening med att kämpa vidare med livet. Man kan ju inte bara lägga sej ner och dö.. eler?

döden är ingen del av livet. liv är liv och död är död. det är därför ingen accepterar döden. döden är livets fiende. läs din bibel.

du är ingen värdelös maskin. du är en människa, en andlig varelse. konsekvensen av ditt resonemang som värdelös maskin är att det du säger och tycker inte har NÅGON som helst betydelse. peace.

gilla inte tanken på att du inte har en fri vilja. för det har du. du ligger i konflikt med dig själv. du VILL tro på den fria viljan.

utan den kan du inte leva, ta beslut, livet har en högre mening och det finns en mening med att kämpa vidare.

om vi bara vore själslösa maskiner, så skulle det bästa vara att skjuta sig direkt. tro på din vilja, på dig själv och på gud. jag menar allvar.

svaret är att det är så svårt att få folk att tro på döden eftersom det skulle betyda att deras liv i det stora hela är meningslösa. Vilket är sant. Livet är otroligt fånigt och meningslöst. egentligen... som en sorts billig dokusåpa som ingen annan tittar på. Frågan ställer filosofiska problem eftersom vi är det enda djur som är medvetna om vår egen existens, och därför också medvetna om frågan vad som händer oss efter att vi upphört att existera. Vi fortsätter att leva genom våra barn, precis som våra förfäder lever genom oss. Vår kropp är egentligen bara ett fordon för den genuppsättning vi bär, och som förs vidare genom årtusendena modifierad och förbättrad och förändrad till dom förutsättningar som finns. Detta är svårt att ta för väldigt många männiksor, eftersom det tar så hårt på egot. Ja, ditt liv är meningslöst i det stora hela, men det betyder inte att du inte kan ha kul på vägen...

Klart vi inte kan acceptera döden, vi har ju instinkter som får oss att kämpa för överlevnad, man kämpar inte bara för sig själv
utan även för mänskligheten - det är därför vi kan reproducera oss.
Och döden är ofrånkomlig, ge upp?
..och om jag dog bara sådär, just nu, så skulle jag inte bry mig om det
mer än en sekund, sekunden före livet slutar.