Döden - samlingstråd

Jag sade inte att man skulle vilja ta livet av sig.
Det var du själv som drog liknelsen om att livet är trevligt som ett julbord.

Nej, jag sa ingenting alls om trevligt, men iofs "bara smaskiga grejer", så ok då. Men varför lämna något i förtid, även om inte precis allt i det är alldeles super-duper-toppen-trevligt, bara därför att man vet att det kommer ta slut? Speciellt om det man ska göra sen är ingenting, ingenting, ingenting, ingenting, ...
...
...
...
ingenting, ingenting, ingenting, ingenting, ....
...
...
...

Skriva en lista på saker man ska göra när man är död.
Hemligheten för evigt liv

Skriva väldigt jobbiga grejer som man inte vill göra.

Jag vägrar dö



När man blir äldre så ser man nog döden med lite glädje som en befrielse.
Och mår då lite bättre och lever lite längre istället.

Det är helt rätt 🙂

Det är aldrig bråttom fram till döden, den går ingenstans. Enda undantaget är väl om livet blir helt outhärdligt för en person och det verkligen inte går att göra något åt problemet.

Jag har inte sagt nåt om att lämna i förtid.
Men om du har tråkigt kan det kännas bättre att sova istället för att vara vaken.
Så tycker jag man kan säga om livet också. Nu blir ju det lite problematiskt eftersom du inte kan dö tillfälligt men ändå.

Hmmm..? Var iaf precis så jag uppfattade detta inlägg:

Varför ha bråttom till att bara försvinna?

Jag har inte sagt att ta livet av sig är bästa lösningen. Eller jo, om du har en kronisk sjukdom och lider så kan det säkert vara det.

Och det andra inlägget handlar om religösa och andligt troende.
Hur jag gissar att de hade känt utan sin tro.

Nu är det vetenskapligt bevisat - smarta personer älskar att skämta om döden 🙂

Forskarna fann att personer som uppskattade den mörka döden-humorn även var de som hade högst IQ-poäng, och det betydligt över genomsnittet.

De som uppskattade mörk döden-humor minst var personer med en genomsnittlig IQ och en högre grad av aggressivt temperament 😂

https://www.gp.se/livsstil/det-avslojar-din-humor-om-din-intelligens.192a8dad-a1e5-4d16-ac74-4791349335a1

Hmm... jag tänker mest på riddaren och väpnaren i Ingmar Bergmans Sjunde inseglet!

Riddaren Antonius Block är hela tiden gravallvarlig, tar döden på yttersta allvar och vill tillochmed (ack, förgäves!) uppskjuta den medelst ett schackspel med den likgiltige Liemannen.

Medan väpnaren Jöns tycks ta saken mindre allvarligt; stundom med lätta skämt, stundom med bitande sarkasmer.

Av de två känner jag mig avgjort mer befryndad med väpnaren. Men jag vet inte om det säger något om just intelligens.

Snarare ser jag alla tankar på ett hypotetiskt efterliv som en form av verklighetsflykt. Hej, om jag dör, då har jag ju inte längre alla mina grejer som jag arbetat för och köpt för dyra pengar; jag har inte längre mina nära och kära, mina beundrare på tiktok eller youtube, strängt taget har jag ingenting! Alltså uppfinner jag (eller anammar ett redan av andra uppfunnet) efterliv där jag kan behålla allt detta, i evigheters evighet, amen!

För att parafrasera den utan tvivel ytterst intelligente Bertrand Russell: det finns två sätt att möta döden. Det ena är att intala sig att man är odödlig. Det andra är att rusta sig med vanligt enkelt mod.

Haha klockren analys! Jag håller med till fullo, det är bara dårar som tror på ett efterliv.

Han vaknade efter döden uppstod som en ande första han sade var "Holy fools"

Döden sa du ska dö till den odödliga

Vilka leker bäst? Jo 2st lika döda

Hur klär sig döden? De har inga kläder på sig

Hur betalar man i andevärlden? De har ingen plånbok och pengar

Synen på efterlivet är typ alltid att man hamnar i ett paradis med sina anhöriga.
Det är inte min dröm om det finns ett efterliv, ärligt talat, är man inte trött på dem efter en hel livstid ihop?

Att kunna resa fram och tillbaka i tiden och genom rymden vore ett coolare efterliv. Men tror jag att det kommer hända bara för jag vill?
Nej.