Citat:
Ursprungligen postat av
Dnorlax
Jag håller med, trean var väldigt nyskapande för mig och det kändes som att Bethesda hittade typ viben eller vad man ska säga. Sen när de blandade in Obsidian så var iaf min känsla att se försökte kopiera den känslan men att det kanske hade varit bättre om de fick köra mer på det som de är bra på.
En annan tanke som jag knappast är ensam om att ha är att den där känslan av att spelen var unika och resultat av genuint engagemang nog tyvärr klingar av i takt med att dessa bolag växer och blir uppköpta. Från början är det ju ganska små bolag allihop, för mig är det självklart att de stora jättarna som Microsoft i någon mån begränsar kreativiteten för att passa deras olika agendor. Ett spel som riskerar att stämplas som kontroversiellt i någon mening kommer man dra sig för att lansera eftersom man vill blidka den stora publiken, däribland amerikanska föräldrar med sina värderingar. Dessa intressen kommer oundvikligen ställas mot varandra när det gäller denna genre.
Jag har spelat alla, förutom Fallout Shelter och 76.
Innan jag spelade Fallout så spelade jag mest FPS och var skeptisk till rollspel. RPG var för mig på den tiden förknippat med det märkliga isometriska perspektivet. När jag såg bilder på spel med den vyn tänkte jag alltid på att man leker med dockor. Inte blev det bättre av att kompisen sa att spelet var turbaserat. Jag som lyckats bygga upp en tillfällig grav ADHD genom FPS fick ångest bara av att kompisen försökte övertyga mig att spela Fallout.
Isometriskt perspektiv/turbaserat/dialog i text/ = Nej tack! Det kommer ta åratal att ens ta ett steg!
Men på nåt sätt lyckades han övertala mig att i alla fall testa. Sen var jag beroende av spelet och kunde aldrig mer tänka mig att gå tillbaks till FPS igen. Jag insåg vilken fantastisk värld jag gått miste om och hur mycket mer RPG har att erbjuda. Deras största uppgift är att få igång en människas fantasi och låta den vara drivkraften. Tänk vad fantastiskt att stanna upp i ett spel och läsa ett brev eller en mindre bok, att höra rykten och skrönor. Den värld ens eget huvud skapar genom den informationen gör ju att ett spel får ännu mer liv.
När de sedan gick ut med nyheten om att trean skulle vara i förstaperson var jag skeptisk. Nu var jag inbiten rollspelare och hade betat av många titlar. Baldurs Gate 1-2 och alla expensioner däremellan, Diablo, Planescape: Tourment, Icewind Dale, NOX, Arcanum och många fler.
Fallout 3 var ändå bra men jag ångrar lite att jag spelade det, för nu har jag tappat tålamodet att spela klassiska rpg's. Ett RPG i förstaperson och många gånger även i tredjeperson är för mig lite som att man väljer att käka godis i stället för att ställa sig vid spisen och göra en riktigt smakfull måltid med många ingredienser. Det blir en quickfix, för man är för lat och saknar tålamod till något annat.