Citat:
Funderar lite på att om man skalar av mkt av hypotesen om Engström och bara fokuserar på varför han faktiskt går ut hårt med att han kan tänka sig vara förväxlad !
Vi är nog båda överens om att om INTE Engström har sprungit i gränden så blir det väldigt ologiskt att han skulle tro detta !
Inte bara det utan det är även märkligt att han väljer detta påstående första dagen ! Det är ju inte heller ett försiktigt påstående i förbifarten !
Det lämnas ju ut 100 olika signalement och ännu märkligare är ju att som vittne så befinner han sig ju på brottsplatsen i en kvart och då borde ju hans känsla vara ännu mer ologiskt !
Jag hade kanske kunnat köpa att LJ känt sig förväxlad som faktiskt springer utan att befinna sig på brottsplatsen men att Engström skulle känna detta är ologiskt !
Ju mer man tänker på det ju mer obegripligt blir det ju faktiskt
Det mest skrämmande är ju att om inte språngmarschen är gjord så är inte överhöringen heller skedd !
Överhöriingen av ett vittne efter språngmarschen det stora i hans känsla av förväxlingen
Jag får inte ihop det logiskt om han är vittne och inte gjort språngmarschen att han ens kan känna denna känsla
Skulle han fejka en språngmarsch och hitta på en överhöring för att vilja få uppmärksamhet som förväxlad med GM som sköt Palme !?
Jag skulle påstå att detta är den största anledningen till att jag misstänker honom , tillsammans med YNs vittnesmål
Vi är nog båda överens om att om INTE Engström har sprungit i gränden så blir det väldigt ologiskt att han skulle tro detta !
Inte bara det utan det är även märkligt att han väljer detta påstående första dagen ! Det är ju inte heller ett försiktigt påstående i förbifarten !
Det lämnas ju ut 100 olika signalement och ännu märkligare är ju att som vittne så befinner han sig ju på brottsplatsen i en kvart och då borde ju hans känsla vara ännu mer ologiskt !
Jag hade kanske kunnat köpa att LJ känt sig förväxlad som faktiskt springer utan att befinna sig på brottsplatsen men att Engström skulle känna detta är ologiskt !
Ju mer man tänker på det ju mer obegripligt blir det ju faktiskt
Det mest skrämmande är ju att om inte språngmarschen är gjord så är inte överhöringen heller skedd !
Överhöriingen av ett vittne efter språngmarschen det stora i hans känsla av förväxlingen
Jag får inte ihop det logiskt om han är vittne och inte gjort språngmarschen att han ens kan känna denna känsla
Skulle han fejka en språngmarsch och hitta på en överhöring för att vilja få uppmärksamhet som förväxlad med GM som sköt Palme !?
Jag skulle påstå att detta är den största anledningen till att jag misstänker honom , tillsammans med YNs vittnesmål
Läser man breven till Sven Anér blir det hela ännu mer konstigt. Han påstår sig ha skrivit tjugofyra sidor som han sedan bara struntat i. Varför ändrar han sig från att ihärdigt påstå att han var där, att han var förväxlad och att sprang efter mördaren men så fort han får motfrågor så blir han väldigt bitter och börjar ge kängor istället? Detta går emot den initiala bilden av Stig, om han faktiskt bara var ett vittne. En tredje variant är ju att han helt enkelt inte varit där, vissa påstår att han istället varit på Bohemia, och att han skulle ha hittat på alltihopa. Men varför skulle man så pass ihärdigt först göra det och verkligen visa det för att sedan bli jättesyrlig när man får rätt så givna motfrågor?
Eftersom att JÅS mer eller mindre låser AB med blicken borde han tittat söderut rätt mycket. Han ska alltså ha missat en språngmarsch i så fall från Engström i så fall. Det får jag inte ihop
Jag tittade förresten på klippet från rapport igen häromdagen. I första biten när han är ute på stan och pratar så darrar han på rösten och när han får frågor tittar han bort. Han påminner lite om kungen i sitt klassiska "näee, jag tror faktiskt inte det"-klipp där man får känslan av att han ljuger svenska folket rätt i ansiktet
Det är ju något som är väldigt off med honom som vittne, även ett påhittat sådant. Det vore intressant och veta om han tidigare i livet har hittat på saker och fabulerat fram saker som egentligen inte stämmer. Han hade ju lite höga tankar om sig själv, det vet vi, men i hur hög grad brukade han ljuga för sin omgivning?
