Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Intressanta tankar om HGV.
Undrar t.ex hur det såg ut med tillsynen på rummet. Jag råkar veta att t.ex på Hvilan gör man kontinuerliga besök där man knackar på och kollar till så att de boende har det ok. Frågan är, skulle GM ha tid att partera en kropp utan att riskera att bli påkommen, och dessutom hinna städa efter sig? Om tillsyn på rummen kunde ske spontant på icke-bestämda klockslag så känns det som ett stort risktagande.

Men mera info om HGV vore välkommet. Både hur det var uppbyggt samt hur det fungerade med incheckning osv. Huruvida det var enkelt att bara plocka med sig en polare som kunde övernatta flera nätter utan att bli upptäckt.

När vi ändå diskuterar geografi, vill jag nämna två adresser i Vasastan.
Om jag minns rätt, kände BO Jan och Kåre Karlsson, på Karlbergsvägen 86.
Karlbergsvägen 86 ligger 250 m från Karlbergsvägen 66, där Vinof hade kontor.
Om BO skulle röra sig från nr 86 mot city, gick hon förbi nr 66.
Ville hon nå närmaste T-bana (S:t Eriks plan) gick hon förbi nr 66.
Samma sak skedde om hon gick hela vägen in till city.
Det vore naturligt om BO gick längs Karlbergsvägen och förbi nr 66, om hon lämnade Jan och Kåres lägenhet.
Här ser vi ytterligare en möjlighet för BO att stöta på Vinof & Co.

Som jag har förstått det var ju HGV ett, om än sunkigt, hotell och inte ett härbärge i formell mening. Så personalen hade inget ansvar för de boende, till skillnad från Hvilan, och borde endast kommit oannonserade till rummen ifall det levdes rövare och andra gäster klagade.

Eftersom C lyckades ha åtminstone två olika personer boendes i sitt rum torde kontrollen ha varit låg. Jag har inte läst något om att det upptäcktes att hon hade smyggäster. Men mer information är givetvis av intresse.

Tack för att du redde ut detta!
Jag har inte skaffat mig någon riktig bild över vad för slags profil HGV hade.
Monumentet har jag besökt.

Ens egen normalitet är filtret som alla fakta passerar igenom. Det är väldigt svårt att komma förbi sina normala, borgerliga, traditionella, svenssonaktiga föreställningar om hur saker ska vara.

Jag tänker spontant att det finns två boendeformer; antingen bor man i ett hus eller en lägenhet, eller så är man bostadslös. Jag svårare att förstå mig på långvariga "hybridbostäder", dvs hotellhem, ödehus, husvagnar, baracker, tält och klubbar (tex klubben som CP bodde i på Norra stationsgatan).

Under åren med da Costa-fallet, har jag lärt mig att det finns ett mängd "hybridbostäder", som är självklara alternativ för missbrukare.

Innan jag fastnade i da Costa-fallet, visste jag inte ens något om hotellhemmen och kulturen kring dem.

"Hybridbostädern" kan vara nog så avancerade (det finns missbrukare som drar egen el osv) och för en person som da Costa, är det inte konstigt att övernatta och bo på ställen som allmänheten knappt känner till.

Och om GM bodde i en "hybridbostad", är det inte säkert att utomstående förstod GM:s tänkande och handlande. För GM kunde en husvagn eller en barack ha samma betydelse som en lägenhet.

Ponera att BO dog på Eugeniavägen. En utomstående betraktare tänker naivt; "Varför skulle man partera en kropp där? Det är väl ingen som bor där och det finns väl inga potentiella vittnen?"

Men för en socialt utsatt person som boat in sig på denna obskyra gata, utanför allmänhetens blickfält, kan en barack eller ett övergivet kontor vara värt att skydda ... samma sak kan hända i en husvagn eller i ett vindsförråd ... eller i en svartklubb ...

De tänkbara platserna för mordet och parteringen av kroppen, är oändligt många.

Hotell Gustav Vasa förekommer i ett radioprogram 1993. Kopierat från DN på nätet:

DN augusti 1993: Reportaget ”Hotell Gustav Vasa” i P1:
”Mia Blomgrens lågmälda skildring av livet och människorna på Hotell Gustav Vasa i Stockholm var en lysande tonträff. Den lyhörda skissen av den godlynte hotellägaren som såg på sina ibland mycket slitna gäster med en ömsint, vis tolerans, var skicklig.
– Här bor riksdagsmän, läkare och horor. Jag gör ingen skillnad … Radions förträffliga dokumentärredaktion kunde inte ha gjort det bättre.”

Det programmet vill man ju höra.

Verkligen!
Gjorde en förfrågan till Sveriges radio lyssnarservice, få se om det blir något napp.

Ja, det är naturligt att man omedvetet fastnar i sina egna referensramar (och sin egen tid).

De aparta bostadslösningarna som du nämner är så klart alternativ som man inte kan bortse ifrån, men jag tänker även på kartläggningen av Monika och hennes lägenhet. Oavsett om hon någonsin träffade CdC eller ej är ju hennes kaotiska boende mitt i Vasastan ett pedagogiskt exempel på alla de urspårade knarkarkvartar som fanns i innerstan. I dagens gentrifierade samhälle hade en sådan som Monika inte vare sig kunnat skaffa eller behålla en lägenhet i det området och om hon mot förmodan hade lyckats med det hade grannarna varit än mer på tårna och vaksamma.

Monika var ju bara en av i mängden av destruktiva själar som ändå kommit i besittning av ett boende i innerstan och CdC kan ha förolyckats i vilken som helst av dem. Jag har länge framfört att det förfaller mer troligt att gärningsmannen utgick från Vasastan och rörde sig utåt vid dumpningen, snarare än att han kom från Solnahållet och förflyttade sig in mot stan. Om C dog och styckades i Vasastan bör fyndplatserna vara det närmaste mer obebyggda området. Precis som NoppigaSockar reagerade jag över den raka sträckan via Karlbergsvägen från HGV till FP1. Det kan vara en tillfällighet, men ser lätt ut som en tanke.

HGV-fråga: har jag rätt i att personalen på HGV inte kom på oannonserade besök till rummet?

Jag har svårt att tänka mig att personalen gjorde besök på rummen, i syfte att kontrollera gästerna.

Men jag är inte säker.

Om BO dog i Solna, i något hyreshus, är Eugeniavägen en ologisk destination. Varför skulle tex Solnamannen köra flera kilometer, för att krångla sig in på en återvändsgränd som var 1 km lång?

Låter ju helt idiotiskt.

För en boende i Vasastan, var Eugeniavägen en ganska klockren destination.

Bilkörning kunde kombineras med promenader, längs stängsel, genom stängsel och över tågspåren.

Om GM gick in bland buskar, träd, tåg, lastpallar och stängsel och lämnade bilen i närheten, var han osynlig och kunde rumstera i lugn och ro

Geografiska reflektioner ...

Det är nsätan raka spåret, från Karlbergsvägen 66 till FP2. Karlbergsvägen 66 låg fö nära FP1.
Man kan också förstå den proffessionella relationen mellan Karlbergsvägen 25 och Eugeniavägen 25.
Det var jättelätt att köra mellan adresserna, när Billiga Andersson var ett aktivt företag.

Att adresserna kunde ha samverkat när BO dog och kroppen parterades, var nog inte en möjlighet som utredarna övervägde. Personligen tycker jag att kontorens placeringar (i varsin ände av en linje som dras mellan FP1 och FP2) är mycket intressant. Att BO:s kontakt på Eugeniavägen hade två kontor, som låg i varsin ände av en linje dragen mellan fyndplatserna, borde ha intresserat mordutredarna.

Vinof uppgav dessutom att han köpte sexuella tjänster på båda adresserna.

Vinofs och hans anställdas relation till Eugeniavägen är fö intressant och lite komplicerad.
Eftersom Billiga Andersson hade kollapsat på sommaren 1984, fanns det en mängd personer som var missbrukare och kriminella, som hade god kännedom om Eugenaivägen, utan att utredarna fattade detta.

Det fanns en mängd kriminella missbrukare (dvs Vinofs anställda) som plötsligt blivit "fringe characters" på en gata som de kände utan och innan, eftersom de hade missbrukat, övernattat och jobbat där i flera år.

Om en sådan person var inblandad i da Costas död, var Eugenaivägen såklart en attraktiv destination. Det var en närmast perfekt destination, som erbjöd stor trygghet, samtidigt som utredarna hade minimal koll på GM:s livsföring och GM:s historia på Eugenaivägen.

Det fanns en hel grupp suspekta människor som automatiskt flög under utredarnas radar och dessa människor visste säkert om att det var så.

Om inte ens Robert förhördes, måste utredarna ha haft noll koll.
__________________

Angående den så kallade fyndplats 3, med den beryktade tunnan

Jag har hittat ett skarpt foto av polismannen hållande den tomma säcken: https://static.bonniernews.se/ba/064...y=80&width=480

Där finns ett märkligt, avgränsat ljusare grått fält på plastsäcken, straxt under polisens hand. Det liknar en avlång triangel med spetsen pekande nedåt. Är det någon som möjligen ser vad det är och om det är en del av själva sopsäcken eller ett fel i fotot/framkallningen?

Fotot har publicerats här: https://www.dn.se/sverige/de-pappers...allde-lakarna/

Jag kan inte se vad det ljusa fältet är.

Även om plasttunnan är bortklippt, är det helt uppenbart att detta inte är FP1 eller FP2.
Det fanns ingen elkur vid någon av fyndplatserna och det är såklart Eugeniavägens baracker som syns i bakgrunden. Vidare är säcken tom och knuten. Dvs detta är inte någon av yttersäckarna som hittades på FP2. Det kan inte heller vara en av innersäckarna eller säckarna som hittades vid FP1, för i dem låg ju BO:s kvarlevor.
Under 41 år har ingen journalist reflekterat över denna bild. Ingen har tittat noga på den.
Inte ens Josefsson och hans kollegor på SVT har tittat noga på den.
Bilden slängdes in i vinjetten till den senaste dokumentären (som sändes 2024) utan någon kommentar.
Även om FP3 inte hörde till da Costa-fallet, borde ju nån journalist nämna det faktum att denna bild togs utanför Eugeniavägen, 20-30 m från FP2. Men icke.
BO Åström påstår att plasttunnan undersöktes och visade sig vara ointressant.
Isf är det märkligt att det inte går ut att begära ut information om den tekniska undersökningen.