Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Gostay – du pekar på mammornas beskrivningar efter separationer som ”svaret”. Men här är kärnan: i vårdnads- och brottsmål väger objektiva källor alltid tyngre än partsutsagor. Och i de här fallen finns dokumentation om detta.

Barn och vittnen: Båda mammorna har inför separationer kallat pappan ”bra pappa” – vittnen och socialtjänst har bekräftat det. Barnen har i förhör sagt att de inte sett hot eller våld.

Mammornas roll som partner: Båda mammorna motsatte sig och var ledsna och sedan hämndlystna när han lämnade dem, den första för att hon var fysiskt våldsam och hade problem, den andra för att hon var så otrogen. Att de efteråt beskriver honom negativt som ex-partner är inte samma sak som att han var dålig partner eller är farlig för barnen. Kriminologisk forskning visar att just vid separation ökar falska anklagelser kraftigt, ofta som del av maktkamp eller hämnd (Johnston 2005, Brå 2019).

Systematiskt mönster: Att föräldrar kan vara dåliga partners men bra föräldrar är välbelagt i forskningen (Socialstyrelsen 2021). Därför gör domstolar skillnad på partnervåld och föräldraförmåga – och i detta fall har rätten uttryckligen sagt att det inte funnits skäl att ifrågasätta honom som pappa.

Så frågan tillbaka blir: ska barnens rätt till båda sina föräldrar verkligen offras på grund av två mammors subjektiva hatbilder – eller på det faktum att alla andra källor beskriver honom som en bra pappa?

Du säger att mamman inte kunnat gå vidare, men i denna tråd så verkar det mer som det är h som inte
Kan gå vidare, överklagar allt som går att överklaga.

När du pratar om barn och sanningar så har du noll koll.
Alla 6 barnen växte otroligt som individer den tiden dom visste att han satt i fängelse, tycker den beskrivningen om honom som pappa säger allt.

Ang tingsrätten 5 sept så är det ingen vårdnadstvist där umgänge ska stridas om utan det är enbart om att han överklagat kontaktförbudet han har mot c

Ninjasun – här visar du själv vad som är din svagaste punkt: du blandar ihop sakfrågor med dina egna känslor och förvandlar dem till ”sanningar”. Det är inte så bara för att du vill att de ska vara så. Barn i trauma beter sig som mamman vill och vågar inte vara besvärliga. De har sett hur hemsk mamman varit mot pappan som de älskade. De beter sig skrämt så fogligt som mamman vill. Det är övergrepp mot barn.

Att överklaga är inte ”oförmåga att gå vidare” – det är en lagstadgad rätt i en rättsstat. Och det handlar om hans och barnens längtan. Men mamman vill bara och tjatigt låtsas att det handlar om hennes skönhet och hans besatthet av henne. Patetiskt fånigt, inte friskt. Som en lite sekt med barn som lydiga hjärntvättade och uppskrämda små medlemmar.

”Barnen växte när pappan satt i fängelse” – det är en känslomässig berättelse, inte bevis. Forskning visar tvärtom att barn regelmässigt tar skada av långvarig frånvaro från en förälder, särskilt när det sker genom umgängessabotage och dagligt skitsnack och hat om deras pappa inför barnen (Baker & Ben-Ami 2011).

Domstolens beslut: Flera domar och utredningar har slagit fast att han är en bra pappa och att det inte funnits någon annan anledning att tro något annat. Att du hoppar över den biten säger mer om ditt fula lömska motiv än om verkligheten. Du hoppar över den alltid. Det är allt du vill att barnen aldrig ska få träffa sin pappa. Det är mammans hatfyllda hämnd. Hon kan inte gå vidare. Det är tydligt.

Och till sist: du skriver med närapå exakt samma stil som flera andra alias här – mycket känsloord, lite fakta, i stötiga meningar. Det luktar helt och hållet hatkampanj snarare än omsorg. Barnen är bara verktyg för hennes och din hämnd.

Så frågan kvarstår: om barnen verkligen ”växer” av att förlora sin pappa – varför har då både forskning och domstolar gång på gång sagt det motsatta? Mamman borde i fängelse för det hemska hon gör.

Drivs hatkampanjen mot pappan även här, nu i över tusen inlägg? Varför upprepar, stör och förtalar så många alias, och med så liknande ord, syntax och språk?

Många alias i tråden – A, B, C, D, E, F, G – följer konstigt nog samma mönster:
* Upprepning av ord som ”stalker”, ”sjuk”, ”förövare”. Det skapar ett eko som ska kännas som ”sanning” för nya läsare.
* Störande med sidospår (sexliv, diagnoser, popcorn-skämt). En metod för att trötta ut sakargumenten.
* Grovt förtal som psykologisk mur. Ju grövre anklagelser, desto svårare för andra att våga ifrågasätta.

Syfte och inre känslor
* Syfte: att hålla berättelsen intakt inför förhandlingar och offentlig granskning.
* Inre känslor: oro, skuld, skam. När bevis som domar, vittnesmål och motsägelser kommer upp, ökar hatvolymen.
* Aliasen blir mer aggressiva ju närmare ”ljuset” kommer – typiskt för förövarlogik när kontrollen rämnar.

Tankar om aliasens små skillnader i språk, observationer
A: grova skällsord, svartvitt tänk, liten förmåga att skilja känslor från fakta. Motiv: driva hatkampanj. Ofta manliga drag i språk, men infantil ton.
B: envis, raljant, låtsas rationell men slinker in påhitt och snusk. Har låg juridisk förståelse men hög vilja att låta tvärsäker. Troligen medelålders man med låg självkänsla.
C: fixerad. besatt, personlig affekt, samma syntax som förövaren i andra social medier. Skriver om ”barnen” som om hon själv vore där. Starkt sannolik att vara just förövaren eller mycket nära och insyltad i deras lilla hat-sekt.
D: mer ”akademisk” stil, men tunn juridisk kunskap. Vill framstå som neutral analytiker men avslöjar lojalitet genom återkommande bagatellisering. Troligen yngre man, men lite väl feminiserat språk. Soja?
E: korta, spydiga inlägg, ofta på temat ”domstolen har bestämt, punkt slut”. Klassisk auktoritetsretorik. Troligen kvinna, relativt ung, med låg juridisk kunskap.
F: använder ofta ”ironisk distans”, skriver raljerande som för att förlöjliga hela diskussionen. Syfte: dränera energi. Sociologiskt klockrent trollbeteende. Kön: man, troligen yngre.
G: hårdare, nästan militär ton. Har ibland inslag av moraliserande språk om ”lag och ordning”. Troligen äldre man, starkt auktoritetstroende, med låg förmåga att se nyanser.

Deras sannolika kommande åtgärder
* Fortsatt ”popcorn-ironisering” för att underminera allvaret.
* Försök dra in nya påhitt (t ex sexuell läggning, psykdiagnoser, konspirationer).
* Mobilisera små lokala nätverk på sociala medier.
* Risk för nya polisanmälningar eller rykten som ”försäkring” inför förhandling.

Myndigheter och nätverk
* Polis/åklagare: fast i prestige, vill inte erkänna undermåliga utredningar.
* Socialtjänst: bundna av egna beslut, blinda för barns bästa enligt forskning. Förstår inte kvinnors våld mot barn och expartner. Låg yrkeskompetens, närmast religiöst påverkade av vänsterideologi.
* Lokalmedia: måste försvara sin tidigare linje för att inte tappa ansikte.
* Nämndemän: gamla reflexer, könsstereotyper, ideologiska filter.
* Övriga nätverk (första mamman, advokaten, feministiska spökskrivaren till snyftporr-romaner): stärker falska storyn med moralpanik och opinionsbildning.

Hur brukar det gå sannolikt?
* Kort sikt: mobben och mamman lyckas dominera forum, lokaltidning och soc.
* Medellång sikt: barnen skadas psykiskt, lojalitetskonflikter förstärks.
* Lång sikt: juridisk resning sällsynt – men moralisk upprättelse vanlig. Barnen ser sanningen i vuxen ålder. Möjligen om pappan och barnen har tur kan media retroaktivt lyfta fallet som exempel på rättsskandal, pga att det är så väldigt spektakulärt och ovanligt grovt i detaljerna. Men i tiotusentals andra lika hemska fall men utan media och fängelse pga häxprocess i korkat litet samhälle - ja då lyckas mammorna med detta grova hemska umgängessabotage utan giltiga skäl. Det är ett stort samhällsproblem i Sverige.

När man ser hela mönstret – A:s skällsord, B:s bortförklaringar, C:s känsloattack, D:s pseudologik, E:s auktoritetstro, F:s raljerande och G:s moraliserande – då blir bilden tydlig: det faktiskt är samma psykologiska strategi, upprepad med olika masker.

De är nog faktiskt inte starka – de verkar rädda. Rädda för att bli avslöjade, rädda för att deras falska story spricker, rädda för att barnen själva en dag ska läsa domslut och förhör.

Vilken är jag? Trots att ditt inlägg är väldigt konspiratoriskt är det faktiskt underhållande.
För övrigt kan många av dina analyser om andra lätt appliceras på dig själv och dina inlägg. Plus att du verkar paranoid. Dina ”fakta” är omtolkade efter din egen inställning och du vägrar konsekvent att ta in något som talar emot din hållning. Precis det du anklagar andra för.

Slashfan – du har ändå lite mer skärpa än flera andra alias, men du fastnar nu i klassikern ”du också”. Det är ett enkelt knep: i stället för att ta sakfrågan (domar, bevis, socialtjänstens utlåtanden) så försöker du spegla tillbaka ”du är likadan”. Kul i retorikboken, men rätt tomt i sak. Inte sant, helt enkelt. Fast du vill det. Vi är mycket olika på många sätt.

Skillnaden är ändå tydlig: här finns dokumenterat att pappan beskrivits som en bra och närvarande förälder, och att domstolen inte haft skäl att tro något annat. Inget fysiskt våld. Det var länge sedan. Det är bara i mammans önskefantasier som pappan inte kan hålla sig borta, hon förstår inte barnens och hans rätt till umgänge enligt domstolens beslut. Hon vägrar. Det är inte ”paranoia” att peka på alias som upprepar samma språkdrag – det är tydliga fakta rent objektivt. Och om du vänder analysen mot mitt alias: ja, jag driver hårt, men jag baserar det på dokument, forskning och domar – inte rykten. Det är skillnaden mellan känsloargument och argument enligt evidens.

Frågan är enkel: vill du vara en i hatkören som ropar ”du också!” – eller vill du faktiskt ta i sakfrågan och se vad dokumenten och fakta nog faktiskt säger om de här konstigheterna?

Det är verkligen inte nåt ”knep” utan det jag läser från dina inlägg. För övrigt är det inte intressant att upprepa en diskussion vi redan haft. Du har inte mer fakta än nån annan, du tolkar bara det du läser på ett annat sätt genom att välja och välja bort delar ur dokumentationen.

Slashfan – just där har du fel i sak, igen. Det här handlar inte om att ”välja bort” fakta, utan om hur fakta faktiskt tolkas i rättssystemet. Sociologisk och kriminologisk forskning visar tydligt:

Barn och vittnen beskrev pappan som en bra förälder – det är dokumenterat i både vårdnadsutredningar och förhör. När domstolen skriver att ”det inte finns anledning att tro annat” är det inte en tolkningsfråga, det är en konstaterad punkt.

Fysiskt våld eller hot saknas helt i bevisningen – det är också fakta. Att då i efterhand bygga en svartvit bild av ”farlig pappa” är en konstruktion, inte en slutsats från domarna.

Umgängessabotage är väl belagt i forskning (t.ex. Fidler & Bala, 2020; Darnall, 2018): barn lär sig snabbt att upprepa den förälderns version som de är beroende av i vardagen. Att deras lojalitet hamnar hos mamman när umgänge blockeras i åratal är förväntat – på inget sätt ett ”bevis” på pappans olämplighet.

Hatkampanjer och grovt förtal följer ofta samma mönster: ju mer bevisbilden spricker juridiskt, desto mer eskalerar känslomässiga attacker i sociala medier. Det är inte unikt för detta fall – det är beskrivet i internationell forskning om high-conflict custody disputes. Mamman är så rädd så rädd och gråter ofta. Det funkar jättebra i lättlurad liten stad som dragit igång häxprocesser.

Så det stämmer inte att alla här ”har samma fakta”. Det avgörande är hur man förmår hålla sig till de faktiska dokumenten, i stället för att falla in i den psykologiska dynamik som just kännetecknar långvariga hat- och hämndkonflikter. Och mobbens drev i den lilla staden.

Frågan till dig blir enkel: om dokumentationen verkligen säger att pappan är en bra och närvarande förälder, varför vill du då relativisera bort den punkten och i stället göra det till en fråga om ”tolkning”? Är det barnens bästa du vill försvara – eller en berättelse som inte längre håller ihop?

Å niej nu blir han lite kränkt för att vi är många som tycker och tänker saker om h...många av oss skriver av egna erfarenheter och dii behiver nog mer än heia alifabetet för aila aiiias som vet att h bara anv ...

Ninjasun – när argumenten tar slut kommer alltid samma gamla visa: ”vi är många (eller en med flera alias)”, ”egna erfarenheter” och lite stavfelstrolleri för att skoja om sin låga bildning. Men mamman har varit en mästare inom andra saker - att slå mynt av att vara ett snyftande offer utan eget ansvar... Och du tror någon blir kränkt, det är nog du som är orolig mest nu. 🤷‍♂️ Men det är inte mängden alias som avgör sanningen, utan bevis. Och där är det rätt tydligt: domstolen, socialtjänst, mammorna själva för att han lämnade dem, barnen själva i förhör och andra vittnen har beskrivit honom som en bra pappa, utan skäl att tro annat. Sedan börjar just de galet kränkta mammorna skitsnacka allt de kan efter separationen, det lurar många. En av dem låtsades inte i efterhand ha menat sitt mångåriga samtycke och driv till sin egen hobby BDSM så då ska ju pappan minsann få fängelse..

Att försöka bygga trovärdighet på dina tjatiga körer av hat och särskrivningar är mest avslöjande för en sak: det här handlar inte om fakta, utan om att skydda en berättelse som spricker. Det har gått så många år nu.

Frågan som kvarstår: om sanningen verkligen var så självklar – varför behövs då 7 tjatiga hatande alias, popcornskämt och förlöjliganden i stället för att visa bevis svart på vitt? 😉

Fetade bara ett av alla exempel på hur fel ute du är. Svart på vitt- H är dömd för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt medan du fortfarande hävdar att det inte förekommit våld. Men det har vi redan gått igenom, vissa saker i domar och beslut har betydelse för dig, andra inte. Var pågår förresten häxprocessen menar du? Inte bara här och på mammans tiktok antar jag, för i så fall pågår verkligen en hatkampanj mot henne från dig.

Nej. Slashfan – här blandar du ihop två helt olika saker. Igen.

Ja, det finns en dom. Men när man läser den i detalj ser man att huvuddelen av de grova påståendena föll i hovrätten eftersom bevisningen inte höll. ”Grov våldtäkt” ströks. Fysiskt våld i relationen finns inte beskrivet i vare sig FUP eller vittnesmål. Att hovrätten lämnar kvar ”våldtäkt” i sin minimerade form bygger på ord-mot-ord och en tolkning av i efterhand återtaget samtycke och hennes märkliga BDSM-lekar där hon styrde det till att hon skulle utnyttjas och förnedras – inte på teknisk bevisning eller på vittnen som styrker hot eller misshandel. Det är en central skillnad, men du förenklar det till ”han är dömd, alltså har allt hänt”. Så fungerar inte rättsstatens nyanserade nivåer av prövning. Det blir löjligt. Likt övrig mobb.

”Häxprocess” är en term för just det vi sett i detta ärende: när berättelser, moralpanik och känslor får större tyngd än bevis. Att domstolens resonemang delvis byggde på den s.k. normaliseringsprocessen – en teori som är kritiserad och saknar vetenskapligt stöd – visar det svart på vitt. Det är sociologiskt välbelagt hur sådana modeller kan smyga in som ”sanningar” i stället för fakta. I lättlurade städer med moralpanik över hennes BDSM som de såklart måste skylla på mannen. Kvinnor i små städer har inte ansvar för något…

Det verkliga bevisläget är alltså dubbelt:
* dokumenten säger att han är en bra pappa, utan indikationer på våld mot barnen.
* de tyngsta anklagelserna saknade stöd, därför ströks de.

Och ändå fortsätter en liten krets – här och i sociala medier – att trumma på med enfaldigt hat, som om helheten redan vore avgjord. Det är precis så en häxprocess ser ut i modern tid.

Och hon har framträtt med bild och namn i 50-tal artiklar i lokaltidningen, TV4, Aftonbladet samt givit ut en bok och deltagit i feministpoddar med sitt besatta hat. Och hon dansar och gråter på TikTok, Instagram och Facebook närapå dagligen. Och det är jag som sprider grovt förtal? Hennes historia måste kunna granskas kritiskt när hon söker och älskar att gråta offentligt. Myndigheter borde ha stoppat henne och skyddat barnen för flera år sedan.

Så frågan till dig blir: varför upprepa det som redan föll i hovrätten, i stället för att förhålla dig till vad som faktiskt blev kvar – och vad domstolen själv skrev om hans föräldraskap? Är det barnens bästa du försvarar – eller en berättelse som du inte vågar släppa taget om? Och nog har ansvar för på ditt sätt.