Jag ägde ett telemarketingföretag - Ask me anything

Hej!

Jag blev lite inspirerad av denna tråd: https://www.flashback.org/t3692240

Efter att ha förpestat livet, med oönskade samtal, för tusentals svenskar tänkte jag att det kanske inte är mer än fair att jag delar med mig lite om du det fungerar i telefonförsäljningens sjuka värld 🙂

Jag ägde bolaget i över ett decennium och var själv mycket aktiv i den dagliga verksamheten de första fem åren. Vi hade som mest två kontor och cirka 20 anställda säljare. Jag sålde min andel för ett par år sedan och bolaget finns kvar. Därför kan jag inte svara på specifika frågor om produkten vi sålde. Det var ingen speciell produkt, den var bara väldigt mycket dyrare att köpa via oss än på annat håll.

Bolaget har varit med i tidningar otaliga gånger, ett reportage på tv, det är omnämnt här på fb. Bara i negativa sammanhäng. 😬

Ask me anything

Är det verkligen tillåtet att ni använder mitt telefonnummer som ni fått från kund A ringer och försöker sälja in kund B?

Det vet jag inte. Det är däremot ett ganska bra sätt att hitta nya kunder. Det ger lite extra förtroende. Förkom frekvent att metoden användes.

Säljarna hade stor frihet och vissa kunde dra riktiga fulknep, t.ex. på hittade rekommendationer. Kunder i en mindre ort kunde få frågan: ”Du känner Johan Svensson (någon random på samma gatan) va? Vad bra, det jag han som bad mig ringa dig”

Vi tog generellt sett lätt på lagar och regler.

Är det samma lilla klick människor som hela tiden köper saker över telefon? Jag vet nog ingen under 70 år som ens skulle lyssna på ett ord av vad en teleförsäljare har att säga.

Spelar ingen som helst roll om det är väldens bästa produkt till världens bästa pris, man är inte mottaglig för telefonförsäljning överhuvudtaget. Tvärtom blir man ju extremt anti, om man någon gång blir uppringd av försäljare från ett företag så handlar man aldrig mer från det företaget.

Men du ringde ingen direkt utan dina anställda då?

Kändes det bra att blåsa folk?

Det var människor ur alla åldersgrupper. Vi riktade oss främst mot mindre företag. De som var mest köpbenägna skulle jag ändå säga var antingen unga under 30 år eller människor mellan 50-65.

Den stora skillnaden var mer geografisk, desto mindre ort desto lättare att sälja. Speciellt Gotland var ett förlovat land.

Vi sålde mycket till återkommande kunder. Med ökande storlek på sändningarna. Men allt vildare historier och ”rabatter”. Allt enligt ett schema av säljmallar som presterades i en väl planerad köpordning.

Många köpte för sexsiffriga belopp under kanske 3-5årsperiod.

Men de flera hoppade av tidigare såklart.

Edit: Jag kan tillägga att det var flera kändisar som handlade också. Ibland kunde det vara riktigt oväntade personer. Lite kul

Första året sålde jag själv också. Men sen räckte tiden inte till. Jag hade ca ett års erfarenhet som säljare när bolaget startades. Det var också all min arbetslivserfarenhet då

Jag hade egentligen inga moraliska problem med det då.

Det jag i efterhand kan ha lite dåligt samvete för är anställda som råkade illa ut.

Godtyckliga uppsägningar. Hemska hierarkier. Slavlöner osv.

Har väl ingen fråga direkt.
Brukade småprata lite med säljaren och sedan plötsligt säga vänta en sekund. Då gick jag ut med hunden eller satte mig och sket, eller bara tog en tupplur.

Behöver jag något går jag ut och köper det. Skulle aldrig i helvete köpa något från en telefonförsäljare.

Så resonerar de flesta. Jag skulle uppskatta att ca 10% av befolkningen är mottagliga för telefonförsäljning.

När vi ringde nya kunder, cold calls, behövde man ringa mellan 50-200 samtal beroende på skicklighet.

Nu finns förslag att tefonsälj ska förbjudas.
Telesäljare gnäller förstås. Men sättet att sälja har missbrukats grovt.
Bra om det blir förbud.