Ångrar ni någonsin att ni fick barn?

Ni vänder alltid allt uppochner.

Livet är fullt av lidande och slutar med döden. Istället för att medge det och inte sätta några nya varelser till detta helvete gör ni precis det för att ni är för svaga psykiskt för att vara ärliga med att livet är skit.

Alla föräldrar skaffar barn av själviska skäl såvida de inte råkar få dem av misstag eller adopterar redan existerande barn.

Jag är inte "desperat", däremot äcklad av alla fega, själviska föräldrar (d.v.s. alla föräldrar som finns och inte ångrar att de skaffade barn) och alla som inte är föräldrar men tycker att det är rätt att skaffa barn.

Typisk förälder som resonerar helt bakvänt. Om du hade knullat med skydd så hade du inte haft några barn. Det är DU som är skyldig dem precis allt de kräver av dig, eftersom du har satt dem till denna skitvärld.

Inte längre
🤣🤣🤣🤣🤣

Mycket mer och mycket bättre familj???

Sen är dom rätt roliga också emellanåt.
Man vill gärna spendera tid med dom, trots att de gnälls och skriks 10% av tiden.

Nåt form av uppdrag som ger omedelbara resultat och belöning som tar fokus från dig själv kan fylla samma syfte som barn. Hund eller välgörenhetsarbete eller nåt.

Ja det är lustigt det där, de är ofta små assholes pga underutvecklad hjärna men ändå ser man fram emot att hänga med dem när man är ifrån dem.

Det är mer att göra med barn än utan, inte speciellt svårt att förstå. Det verkar som att många idag går in med attityden, vad får jag ut av det?, vilket gör att man ibland avstår från saker som ger mer på lång sikt. Som barn tex.

Barn ger en större mening i livet. Det finns inget som kan mäta sig med det.

Varför skulle man vilja att tiden går fort? Dom flesta som skaffar barn idag är runt 35-40, i deras fall innebär det att när barnen flyttar hemifrån så är dom nästan kring pensionsåldern. Vad i helvete har man att se fram emot då? Bingolotto och nästa veckas häfte med erbjudanden på ICA Maxi?

Tvärt emot, passa och njut av tiden ni får ihop med barnen för när dom väl flyttat hemifrån så kommer ni ha minimalt med kontakt.

Barn ska dessutom växa upp i en miljö präglad av tävlan och prestation, att ständigt vara till nytta för andra, att bli granskad och bedömd och betygsatt, "är du lönsam lille vän?", att lyda, att aldrig bli varaktigt nöjd med något utan alltid rastlös efter mer eller efter något nytt. En hamster som springer i ett hamster hjul. Ljuset i slutet av tunneln är inte solen utan ett tåg.

Men en hel del kanske inte inser att livet är skit, ett stort grymt skämt, innan de redan skaffat barn. De upplever sig vara framgångsrika, lönsamma, njuter av att bli bedömda och få beröm och bli klappade på huvudet av chefer, får dopamin kickar av alkohol och sex och konsumtion och resor dit reklam makarna säger att de ska åka, sen sitter de plötsligt där med 2-3 ungar och det går inte att göra ogjort.

Det var ju precis det jag skrev, att ta vara på tiden, just för att den går så fort. Har mycket kontakt med dem även om vi inte alltid träffats lika ofta i perioder de pluggat i andra städer. Men det är rätt skönt när man kan släppa föräldrarollen och ta vara på livet på ett nytt sätt. Tror att få nöjer sig med Bingolotto för att barnen flyttat ut 😎

Ååå jag är så bra.
Jag följer normerna och passar in.
Därför är jag värdig.

Vad jag innerst inne känner gömmer jag.

Exponera andra och spotta på dom går däremot bra.