Ångrar ni någonsin att ni fick barn?

Mina barn är numera vuxna och jag ångrar inget av dessa!

Oavsett hur mycket eller lite de har strulat i sina liv.

Nope. Reste till de ställen jag ville och knullade av mig ordentligt innan barnen gjordes.

Tycker dock lite synd om dem som blir föräldrar unga och inte riktigt lekt av sig.

Jaa. Hyckleri kallas det.
Kyssa sin egen bak.
Att upplyfta sig själv och peka finger på andra.

Nej, ångrar inget men visst finns det dagar när bebisen skriker av noll anledning som man vill hiva den i havet. Men det går över och sen är de söta igen.


Tänkte så också - men sen tänkte jag vidare. De som skaffar barn vid 20-25 kan lätt skilja sig när barnen är tonåringar och "leka" vidare i 30-40 års åldern. Är ju roligare det än att "leka" när man är 50 plus.

Nu blir jag osäker, jag har hört att det han har är en variant av ALS, men det kanske är Huntington!??!

Han kände inte till det.

Hyckleri?

Vad är det för hyckleri att ens liv har en djupare mening än den mest hedonistiska meningslösa sörjans?
"alla som inte grisar runt i gyttjan med mig är oärliga hycklare, nöff nöff!"

När faktum är att vi bara inte vill sjunka till den nivån. Det är inte svårare än att man kallar en gris för en gris när den grymtar.

Ja, jag skulle faktiskt dissa vem som helst numera. Ett perfekt förhållande för mig vore någon att bara behöva spendera två-tre timmar per dygn av min vakna tid med, men sådana förhållanden funkar självklart inte i praktiken och då är jag hellre ensam fullt ut än att vara med någon som kräver mer än så av min vakna tid. Jag orkar inte längre hantera klängiga personer och jag avskyr pressen att ständigt kompromissa, vara till lags och bli påprackad dåligt samvete över än det ena än det andra om jag inte ställer upp på allt. Jag vill bara ansvara över mitt egna liv, inte över andras.

Andra sidan av myntet, har kolleger i samma ålder där barnen är utflugna, och man tänker att nu kan de njuta av livet.

I vilket fall tror jag att de flesta inte ångrar sitt val av barn. Rent evolutionstekniskt så måste ju människan fortplanta sig och känna kärlek för barnen för att de ska överleva, och därmed mänskligheten.

I fallen där barnen blir någon sorts belastning, är det nog oftast på grund av relationen mellan mannen och kvinnan inte fungerar. Tror att det är väldigt få fall där kvinnan och mannen lever i ett lyckligt harmoniskt äktenskap där någon säger ”fan, vi skulle aldrig skaffat barn”.

Herregud det är ingen som ångrar sina barn bara för att inte deras föräldrar är gratis nanny en helg i månaden.
Finns inget som säger att ett sprucket förhållande gör att människor ångrar sina barn.
Folk älskar normalt sina barn mycket mer än sina partners, det går inte ens att jämföra.

Ett liv vid 40 års ålder vars höjdpunkt är sovmorgon varje helg och obegränsade resor och shopping (obegränsad miljöförstöring) är inget lyckligt liv. Jag vet många såna människor och de är inte lyckliga. De shoppar mer och mer, reser mer och mer, väldigt noga med att posta allt på sociala medier. De blir äldre och fulare för varje år och deras äktenskap ruttnar och de har inte den djupa kärleken och meningen i livet som föräldrar har.
De är tomma på insidan och försöker dränka Ekot i vin och shopping.

Rent statistiskt känner de flesta föräldrar kärlek till, och stolthet över, sina barn. Självklart är det aldrig, men rimligt att anta.

Ditt desperata behov av att rättfärdiga ditt ganska skruvade tankesätt, förmodligen mest för dig själv, illustrerar min tes med all önskvärd tydlighet.

Jag ångrar min barn på ett sätt...
Förstå mig rätt! Jag älskar dem helhjärtat.
Dock, med den skenande mass-invandringen och med islamism och ökat våld som konsekvens önskar jag att inte skaffat barn.

Sverige är döende. Västeuropa likaså, samt USA.

Det kommer inte finnas några områden med utpräglad vit kultur inom en snar framtid.

Mina barn kommer aldrig få uppleva det Sverige jag fick uppleva. En stor sorg som tynger mig varje dag.

Det blir allt mer tydligt att västvärldens sista hopp dog i en bunker i Berlin 1945.

Nej och ja
När dom själva gör sitt liv skit och tror jag ska lösa det åt dom
Jag har 5 barn
4 vuxna som flyttat hemifrån
1 tonåring kvar som går gymnasiet
Men jag är tillräckligt ung för att kunna ha ett eget liv nu
Mitt liv
Mitt nya liv
När man skaffar barn sätter man sig själv åt sidan
Nu är det min tur igen
Det känns bra