Ångrar ni någonsin att ni fick barn?

Är det inte fett själviskt och rätt kallblodigt att skaffa barn till den här hemska världen för att man själv vill ha sällis på ålderns höst?

Fast så kan man ju inte tänka. Och om vi inte skaffar barn så dör ju hela svenska folket ut, och det vill vi väl inte? Jag tänker så här, att det är viktigt att det föds barn för att svenska folket inte ska tas över och blandas ut till oigenkännerlighet med blatte- och negergener. Sedan har alla människor sina olika idéer om varför de vill ha barn, och vissa tänker inte alls utan graviditeten är bara ett faktum en dag. För att detta ska gå bra måste samhället finnas där och stötta på olika sätt - göra det möjligt att föda barn på ett säkert sätt och uppfostra dem utan alltför mycket oro för olika saker (dålig ekonomi, dåliga skolor, dåliga bostadsområden...).

Jasså motivet var nazism! Varför sa du inte det på en gång, dåååå är ju det hela helt rimligt såklart! Något annat sätt att tänka är ju en omöjlighet. Skönt att vi redde ut det.

Vad har du för usla erfarenheter av vänner? Jag är frivilligt barnlös och mina vänner är kvar, trots att de alla har barn. Vi är i 45-årsåldern så småbarnsåren är över. Jag kanske blir ensam som gammal, men det är helt orimligt att skaffa barn om man inte vill för att eventuellt bli lite mindre ensam som gammal (en ålderdom som man inte ens vet om man får uppleva).

Jag har en liten dotter men är inte tillsammans med hennes moder längre. Vi var inte mer än dryga 20 åren när vi fick henne och många kanske tyckte att vi var för unga men det sket vi i. När jag och mamman gick isär (på grund av många olika anledningar) så blev det, och är i perioder fortfarande ansträngt mellan oss.
Nu har jag en ny partner som är det bästa som hänt mig efter min dotter och ibland kan jag ångra att min partner inte är mamman till min dotter. Mest för att hen hade varit en otroligt bra mamma. Men nej jag ångrar inte att jag fick barn. Men det jag kan skicka som tips är att inte skaffa barn förens du hittat dig själv och verkligen är säker på att du vill ha barn med just rätt individ.

När man har barn och det är jobbigt så tänker man att livet vore bättre utan dem. När man inte har barn så tänker man "fan vad tråkigt jag har. Tänk om jag hade barn". Man ska alltid ha det man inte har. Det är så människor fungerar.

Jag har barn, och ångrar dem inte. Absolut inte. Men man är orolig över saker. över hur sjuk världen är. Att de kanske kommer få vara med om tredje världskriget osv.. Terrorism.

Men förhoppningsvis slipper de.

Folk utan intressen och hobbys har det nog inte lätt som barnlösa.
Då kan det nog kännas lite meningslöst.

Mitt tips är att skaffa en hobby.
Om hobbyn sedan är något man kan jobba med så är det guld värt.

Många som är föräldrar blir ensamma iaf.
Kanske åker dom in på hem pga demens eller nåt.

Eller så flyttar barnen långt bort.
Och då ses dom kanske en gång om året.

etc etc

Nej, verkligen aldrig känt ånger över detta beslut.

Jag har ett barn på ca 1 år och jag ångrar det. Det kanske är något fel på mig men jag har inte slagits av den där personlighetsförändrande kärleken. Den där kognitionsutsläckande, hormondrivna psykosen som får en att tro att ett litet barn är kul. Det är så satans jävla tråkigt. Hen är väldigt gullig, och jag känner dagligen varma känslor, men tanken på uppoffringarna; hur lite kul man får ha, hur sällan man får träffa vänner, att fritiden också blivit arbete, hur dåligt man sover?? Dygnet är: arbete på jobb, arbeta med barn, försöka söva barn som inte vill sova. Man blir galen, och för vad?? Om ett par år kanske jag tvingas leka med en docka, hurra?
De är tråkiga, ointressanta, arbetsamma, otacksamma, gnälliga, söta, irriterande, äckliga, och milt roande när de gör något tokigt. Summa sumarum: ej värt det.

Rekommenderar att sova med ditt barn och hålla om.det.. Man sover så bra med sitt barn i famnen och blir nära sitt barn.. Anknytningen utvecklas även med tiden när ni " stångas" med varandra. Det infinner sig inte alltid i början.

Nä, men skulle inte vilja ha flera.

Det är extremt skönt att ha varit normal och alla barn är vuxna vid 50 så att man numera kan fokusera på att ha kul.

Alla de som får barn efter 40 får sitta där och bli skalliga/klimakterietanter utan mer frihet i livet.

Nu kan man göra alla roliga grejer och alla pengar och all tid går till en själv och frugan.

Extremt skönt att dra på semester utan att tänka på ungar och kunna sticka ut på äventyr utan att behöva bry sig ett skit.