Ny studie: Européer fick ljus hy sent i historien

Jo, kan hålla med dig därvidlag . Och som du säger, visst har det alltid funnits en naturlig variation i hudpigmentering hos Homo Sapiens Sapiens (samt även Neanderthalare). Enligt DNA-undersökningar så fanns t ex blonda/ljushylta Neanderthalare redan för 50000 år sedan ,eller ännu längre tillbaka, även om nu långt ifrån alla var det ( Denovisanerna var dock uppenbarligen i regel betydligt mer mörkhylta än Neanderthalarna ), och detta långt innan anatomiskt moderna människor fick riktigt ljus hy. Ljus pigmentering har självfallet givit människor i Central- och Nordeuropa en klar evolutionistisk fördel under det solfattiga vinterhalvåret, och troligen har ljushylta individer även sedan lång tid tillbaka setts som mer sexuellt attraktiva än mörkhyade och kunnat sprida sina gener i högre grad. Detta kan man ju t ex utläsa i den forntida "Rigstula" , där trälarna beskrivs som mörka, mörkhåriga och fula, och lägre stående än de ljushylta "Karl" och "Jarl"- samhällsklasserna https://sv.wikipedia.org/wiki/Rig .

Jag lägger nu inga "rasistiska" värderingar på det , men jag har väldigt svårt att tro att t ex "Cheddar Man" var lika mörkhyad som han sensationellt framställts i media ( utifrån en tolkning av hans DNA profil) ,eftersom han och hans gelikar då högst sannolikt skulle ha drabbats av svår D-vitaminbrist under den mörkare tiden på året i England , och därigenom tidigt i livet dukat under av sjukdom i denna extremt tuffa miljö. Det är möjligt att det ev fanns så pass mörkhyade individer i sydligaste Europa under tidig Paleolitikum för ca 40000 år sedan, men näppeligen här uppe i norr/ centrala Europa för 10000 år sedan . https://www.nhm.ac.uk/discover/cheddar-man-mesolithic-britain-blue-eyed-boy.html

Här är f ö ett annat exempel från Mesolitikum, danska "Lola" ,där jag tror att man också sannolikt har feltolkat DNA-datan, och gjort individen betydligt mer mörkhyad än hon egentligen var i verkligheten. https://museumlollandfalster.dk/en/stiftsmuseet/gaa-paa-opdagelse/lola-fortaellingen/
DNA tolkning är ingen exakt vetenskap ,så notera "troligen" i beskrivningen av hennes utseende. För ett antal år sedan så såg jag f ö att man hade spårat ca 2 % "sub-saharan "autosomalt DNA i en mesolitisk person från Gotland ( tror att det var i Stora Förvar grottan på Gotland) , men kan dessvärre inte finna den studien och referera till nu. Jag tvivlar dock starkt på att detta stämmer, då DNA forskningen har gått framåt betydligt under de senaste 15-20 åren , så det måste ha handlat om en feltolkning/ felkälla , eller undermålig kvalitet på DNA-provet.

Det skulle inte förvåna mig det ringaste om man om några år pudlar, och gör Cheddar Man och Lola betydligt ljusare än nu , typ sydeuropeisk hudpigmentering. Har du någonsin tagit ett ancestry DNA test, så vet du nog hur det fluktuerar med DNA-resultat . Som ett litet personligt exempel , så från att fram till för ca 3 månader sedan alltid ha varit 100 % svensk enligt "Myheritage" DNA testet , så är jag nu tydligen endast ca 73 % svensk ,och resterande delen dansk och norsk , samt 3 % finsk/estnisk . Man bör sålunda ta DNA-resultat/forskning med en stor näve salt. Kontentan är alltså att jag inte alls bestrider att de flesta européer var "mörkhyade" under Paleolitikum/Mesolitikum , men de hade, imho, under de senaste 15000 åren inte "brun" hudpigmentering ( dock ofta svart/svartbrunt hår) , utan istället olivfärgad hy , vilket de flesta i Sydeuropa ännu idag har.

Om cheddarmannen:

https://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-5453665/Was-Cheddar-man-white-all.html

Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt vilken exakt hudfärg han hade. Ju men man lär sig om DNA, desto mer kommer sådant här bli uppenbart och det kommer vara det det är, inte vad någon vill.

Vill vänstern att vi ska ha gener från bruna människor?

Vill högern att vi inte bråtts på någon brun?

Med större hjärnor. Men det är inget som värdesätts av våra politiker, som uppvisar en brottslig vårdslöshet gällande vår genetiska särart, ty de har fått order från näsvisa globalistdespoter om att skapa en brun mångkulturell grötröra med oss som ingrediens. Huruvida vi kommer gå på två eller fyra ben när det experimentet är klart återstår att se.

Om man har spenderat mycket tid med människor från andra raser, och är en person med förmåga att iaktta och analysera sin omgivning i någon mån, finner man snart att hudfärg är en ganska obetydlig sak när det gäller skillnaderna mellan raser. Dvs, skillnader mellan raser är mycket stora, och visst skiljer sig hudfärgen åt mellan raser, men det är inte hudfärgen som är det väsentliga utan andra saker, inte minst mentala.

Hudfärgen är som en markör, en innehållsförteckning av en människa, så att en betraktare med en snabb blick kan få en uppfattning om ungefär vad som kan förväntas av den här personen, och hans förmågor på olika områden. Självklart kan en person vara "felmärkt", på så vis att innehållsförteckningen faktiskt inte överensstämmer med innehållet, men i hög grad brukar den stämma.

Att då, med ovanstående i åtanke, diskutera huruvida ursprungsbefolkningen i Skandinavien och Europa hade mörkare eller ljusare i hudfärg vid olika tidpunkter spelar ju då inte så stor roll, eftersom kanske "innehållsförteckningen" på den här tiden inte är jämförbar med dagens situation.

Men snälla, neger. Stava rätt!

Varför välja just hudfärgen som "skyddat varumärke"? Istället för exempelvis blodgrupp, eller förmågan att tåla laktos?

Jag kan titta på en person och på en sekund veta vad den är för ras, vilket jag inte kan med blodgrupp eller laktostolerans.

Dessa stackars människor som är så upptagna med att hata sig själva. Lite tragiskt.

Jag är glad, stolt och 100% bekväm med att vara vit, och tycker att skandinaviskt utseende är väldigt vackert. Oavsett om dessa förfinade specialiceringar uppstod för 3000 eller 30 000 år sedan.
Jag hoppas att människor av alla hudfärger och ursprung känner likadant om sig själva. Det kallas att vara psykiskt frisk.

Det fetade: det kan du knappast! Är exempelvis Barack Obama, eller den framlidne chefen för FBI, J Edgar Hoover, vita eller svarta?

Oavsett, varför skulle just yttre, synliga egenskaper vara så goda indikatorer på kvaliteten på "hela paketet"? Vi känner mängder av exempel på vad biologer kallar mimicry, där organismer från ibland avlägset besläktade arter uppnått nära fullkomning ifråga om yttre likhet, som blomflugor och getingar!

Även om det skulle vara sant är det ett helt efterblivet försök att försöka "krossa rasismen". Om du ändrar färg på en vit europé till brunt, så kommer det fortfarande se ut som en europé, fast... brunfärgad. Hudfärg är endast hudfärg, och väldigt sekundärt i sammanhanget. Samma med ögonfärg. Kroppsformen, ansiktsdragen osv är ju detsamma.

Hudfärg har ofta använts som en tydlig markör i slavsamhällen. När slavarna såg annorlunda ut än slavägarna blev det svårare för dem att fly och smälta in i samhället. I den amerikanska slavhistorien ledde det också till ett annat problem: slavägare kunde utnyttja sina slavar sexuellt, och med tiden blev många svarta amerikaner genetiskt blandade, även om de i samhällets ögon fortfarande räknades som "svarta".

Ett annat exempel är eunucker, alltså män som kastrerats. I Kina kastrerade man ofta pojkar medan de fortfarande var unga, för att vara säkra på att de aldrig skulle kunna få barn. I det Osmanska riket använde man oftare vuxna svarta män som kastrerades. Där fanns det en risk att kastreringen inte var helt effektiv, så hudfärgen blev ett sätt att försäkra sig om att eventuella barn inte kunde förväxlas med någon ur makteliten.

I det antika Rom användes också kroppsliga markörer. Blont hår, som var ovanligt bland romare, förknippades med germanska slavkvinnor och började användas av prostituerade i form av blonda peruker. Men eftersom blont hår uppfattades som attraktivt började rika kvinnor också bära det, och då tappade markören sin ursprungliga betydelse.

Kön är kanske den äldsta markören av alla och också den som ifrågasätts mest i vår tid. Kanske hänger det ihop med att vi i dag vet mycket mer om biologi, hormoner och DNA. Ju mer vi lär oss om hur kön fungerar på cellnivå, desto tydligare blir det att verkligheten inte alltid följer gamla föreställningar om hur kroppar "ska" vara. Och det öppnar upp för att gamla markörer börjar luckras upp, både socialt och kulturellt.