Kalamarksmordet i Piteå 2004. Kaj Linna dömd 2005, frikänd 2017.

Bra analys. frågan blir då vilken bil han använt och hur han fått tag på den?

Mycket märkligt resonemang! För att resning skall beviljas krävs att man kan presentera nya omständigheter eller bevis som sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet, om domstolen vid den tidigare prövningen hade haft tillgång till detta.

Att vittnen dött eller glömt någonting skall ju inte spela någon roll, eftersom den nya bevisningen skall vara så stark att den står på egna ben. Om resning beviljas och rättegången sedan tas om så kan tidigare vittnesförhör åberopas genom att spelas upp eller läsas upp genom vittnesattest.

Men då "smittas" ju din uppfattning utifrån vad du tycker om Kaj Linna som person. Jag menar han kan ju mycket väl vara psykopat, men han behöver ju inte ha begått mordet för det?

Brottsoffrets utpekande (inte "brottsoffrens utpekande" eftersom den ena är död och inte kunnat lämna några uppgifter) har ju handlat om en person i rånarluva som offret känt igen rösten på och pekat ut som Kaj Linnas kollega "Bertil", vilka båda två tidigare varit med och installerat ett kassaskåp hemma hos offret några år tidigare. Polisen gör senare en röst-rekonstruktion med offret där både Bertils och Kaj Linnas röster ingår, samt åtta ytterligare personer. Offret kommer inte ihåg någon av rösterna och pekar dessutom ut en av figuranternas röster. Det som kan tilläggas här är att figurantens dialekt stämmer överens med Bertils, men inte med Kaj Linna.

Att offret sedan lagom till huvudförhandlingen svängt och börjat peka ut Kaj Linna torde ju inte vara en vågad gissning att tro att han påverkats av media, spekulationer, rykten och framförallt att just Kaj Linna åtalades och satt där i rättegången som "polisens/åklagarens val". På rak fråga under rättegången så svarar t.o.m offret att han hört på Nordnytt och TV4 Norrbotten att det kan vara Kaj Linna. När han sedan får följdfrågan om han tror att det kan vara media som fått honom på andra banor, så svarar han att han tror det.

Någonting annat som inte går hand i hand med offrets historia är att han i beskrivning av händelsen berättat att rånarna uppjagat ställt frågan: "Vart är kassaskåpet!?" vilket inte stämmer in på Bertil eller allra minst Kaj Linna eftersom dom vet vart kassaskåpet stod, eftersom de båda var med och lyfte in kassaskåpet i bostaden.

/Så du får gärna förklara för mig HUR och VARFÖR man skall kunna fästa tilltro till detta utpekandet?

Låt oss tänka efter nu. Om gärningsmannen inte frågat brodern något om kassaskåpet hade det onekligen verkat suspekt, exempelvis som att han redan visste var det var placerat. Smartare att låtsas vara ovetande och ställa frågan.

Ditt resonemang motsäger alltså inte att Kaj Linna - eller någon annan som hade kännedom om skåpet - är gärningsman.

Eller menar du att brottslingar aldrig ljuger?

Men vad är det då för nya omständigheter som kommit i dagen? Det enda som hänt är att man inte längre sätter tilltro till vittnets utsaga. Inget har framkommit som friar Linna från mordet, utan man har bara gjort en ny bedömning av omständigheterna kring mordet.
Samma sak med Joy Rahman. Inga nya friande bevis, utan bara en ny rättegång som underkänner tidigare bevisning.

Jag kan börja med Joy Rahman-fallet, även om jag givetvis inte kan alla detaljer. En del av den fällande domen grundades i att Rahman skulle ha använt någon slags julbonad som strypsnara vid mordet. I resningsansökan kunde man påvisa, genom nya undersökningar, att julbonaden inte kan ha använts som strypsnara, eftersom att bredden och antalet trådar inte stämde in med strypsnaran. Man gjorde även färganalyser av strypsnaran/märkena, vilket inte överensstämde med textilbanden på julbonaden.

Vidare så fälldes Joy Rahman för mordet utifrån slutsatsen att offret hade mördats under senare delen av eftermiddagen, eller under tidiga kvällen, fredagen den 21 maj. Man kunde då under resningsprocessen presentera ett nytt vittne som uppgav att han hört ett hjärtskärande skrik natten mellan den 21 och 22 maj ELLER natten därpå. Man kopplade då ihop detta med den rättsmedicinska bedömningen som sagt att offret kan ha dött "när som helst" under tiden fre-sön 21-23 maj. Dessutom fanns det uppgifter från hemtjänsten att offret ätit en måltid på fredagen någon gång före kl.14:00, vilket man utgick ifrån var den sista måltiden offret åt. Men man kunde påvisa tecken på att hon ätit en ytterligare måltid vid ett senare tillfälle, vilket alltså gör att hon kan ha mördats senare än den tiden man fastslog i den fällande domen. Man har även presenterat en brandteknisk undersökning som, tillsammans med de personer som försökt att få kontakt med offret 22 och 23 maj, visar att eldanläggelsen i lägenheten måste ha skett senare än kl.12:30 lördagen 22 maj. Slutligen presenterade man även ny DNA-analys avseende två hårstrån som hittades på offrets kläder. Dessa provsvar visade att det ena hårstråt kom från offret själv, medans det andra hårstrået kom från en okänd person - som inte var Joy Rahman.

I resningsbeslutet tryckte Högsta Domstolen på att man ansåg att det skapats tvivel i frågan om tidpunkt för mordet - och framförallt i förhållande till den slutsats om tidpunkt som Hovrätten drog i sin fällande dom - vilket får anses vara avgörande. Vad det gäller övriga nya bevis och omständigheter som Högsta Domstolen "inte ansåg hade någon avgörande betydelse" eller "var svårt att dra några slutsatser kring" så är iallafall min tolkning att HD, sett till att det handlade om ett mål utan direkt bevisning som band honom till gärningen, ändå ansåg att dessa bevisen/omständigheterna "rörde om i grytan". Man nämner exempelvis i beslutet att det nya materialet har ett varierat bevisvärde och att man därför har svårt att säga hur stort värde som skall tillmätas detta, eftersom det i sin tur behöver göras kompletteringar och ytterligare utredningsåtgärder.

Att man sedan inte fäste så mycket vikt vid de nya omständigheterna, när målet togs upp på nytt i Hovrätten, kan man egentligen inte ha så mycket synpunkter på. För då hade ju den fällande domen rivits upp och rättegången tagits om i sin helhet. Givetvis måste ju rätten då få pröva målet i sin helhet och göra den bevisvärdering man anser lämplig. I detta fallet ansåg man att man inte kunde dra några specifika slutsatser kring tid för gärningen, att Rahman svårligen kan rymmas inom tidsfönstret för gärningen samt att man inte kunde koppla strypsnaran/julbonaden direkt till Rahman.

Hur kommer det sig att du endast tog upp just denna omständigheten, som endast var ett tillägg, bland alla andra omständigheter? ;-)

Absolut, visst kan det vara så. Det kan också vara så att man frågade vart kassaskåpet fanns för att man helt enkelt glömt vart det stod, eftersom man hade installerade kassaskåpet flera år tidigare. Jag säger inte emot din invändning alls! Men med tanke på läget som är. Alltså att det varit maskerade rånare som man inte kan säga säkert vilka det är - och att dessa skall ha efterfrågat vart ett kassaskåp är - vilket den/de utpekade rimligen borde veta vart det står - KLIPP till att den alternativa gärningsmannen, som senare presenteras, troligen inte visste vart detta kassaskåpet stod - Så är ju den omständigheten ingenting man bara skall/kan bortse ifrån...

Jag tog upp det jag inte höll med om och som var värt att kommentera. I övrigt hade jag inget att anmärka på kring ditt resonemang.


Jag menar att den omständigheten helt ska bortses från eftersom den helt saknar bevisvärde - oavsett teori om vem som är den skyldige.

Det var en grundlig genomgång, mycket av detta har jag inte känt till. Men ändå: hur kan det dyka upp nya vittnen, nya undersökningar, nya bevis flera år senare? En rättegång med förundersökning är ju en noggrann process som oftast rör sig om flera månader eller ett halvår. För att bevilja en ny rättegång borde det krävas direkt avgörande teknisk bevisning, inte att nya vittnen oväntat dyker upp eller gamla vittnen försvunnit.
Just i fallet Joy Rahman har jag själv bekanta som arbetat med honom på samma arbetsplats. Dessa var övertygade om att han var skyldig, genom personlighet, karaktär och allmänt omdöme. sånt som inte framkommer i en rättegång.
Om nu både Linna och Rahman är oskyldiga - vilka var då de riktiga mördarna? Fanns det ens någon alternativ gärningsman i de bägge fallen?

Ett svar kan ju vara att alla förundersökningar kanske inte alltid är så grundliga ändå? Att vittnen tillkommer flera år senare kan ju bero på massa olika saker; Man kan ju börja "koppla ihop saker" som man inte tänkte på eller visste då. Det kan vara så att man vid tiden inte visste/förstod att ens uppgifter var till värde eller hade betydelse. Det kan ju också handla om att man vid tiden för utredningen inte inkom med sina tips för att man var rädd eller inte ville lägga sig i. Givetvis kan det också handla om att vittnet har kopplingar till mordet eller personer som utfört detta och därför varit tyst med sina uppgifter under förundersökningen, men sedan får anledning att omvärdera detta.

Ett inte helt otänkbart scenario kan ju vara att personen suttit med iakttagelser/information också presenteras helt plötsligt en misstänkt gärningsman. Diskussioner, spekulationer och rykten florerar då i media eller på stan och den samlade konklusionen blir "att det måste vara han" varvid vittnet blir osäker på sina iakttagelser eller tänker att ens uppgifter kanske förstör möjligheterna att döma "gärningsmannen" (men att samvetet därefter kom ikapp när några år gått). Är dessutom "gärningsmannen" en bangladeshisk manlig hemtjänstpersonal, med omvittnat dåligt omdöme och bristande karaktär, som kallblodigt mördat en vårdtagare - så kanske man påverkas och övertygas ännu mer?

Att nya vittnesuppgifter inte skulle få påverka en resning är ju en tankevurpa. För dels kan ju en vittnesuppgift vara väldigt bra bevisning, eller i vart fall så gott som något. Men framförallt så är ju vittnesbevisning en bevisning som man har rätt att åberopa (precis som skriftlig bevisning eller teknisk bevisning). Detta skall sedan kopplas ihop till den princip om den fria bevisprövningen, bevisföringen samt bevisvärderingen. Dessutom så ställer man aldrig krav på "direkt avgörande teknisk bevisning" i några andra fall, så varför skall man göra det i dessa fall?

Sedan förstår jag ju att du tänker att ett oväntat vittne som dyker upp flera år senare inte skall/borde sättas någon tilltro till, eftersom det vittnet medvetet kan ljuga eller bara minnas fel och röra till det. Men detta tar ju domstolarna GIVETVIS fasta på, både vid själva resningsprövningen/beslutet och den efterföljande rättegången. Man kommer ju då pröva vittnets trovärdighet och tillförlitlighet; man kommer ta höjd för att sådana slags vittnesuppgifter kan färgas av att man påverkats, minns fel eller ha någon annan anledning att lämna oriktiga uppgifter. Detta är ju liksom "formulär 1A" i bevisvärdering, sådant gör ju domstolarna varje dag. Dessutom kommer ju vederbörande att vittna under ed.

Gällande Kaj Linna-fallet så handlade det ju framförallt om en telefonuppkoppling som skett från "Nils" mobiltelefon i Piteå, vid en tid där han själv sagt att han var i Kalamark på den s.k "avvärjningsresan". Man presenterade då uppgifter från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) som sa att telefonuppkopplingen inte kom från en mast utan en basstation som betjänar delar av Piteå, där basstationen har en räckvidd på maximalt 1000 meter. Detta visade att det varit praktiskt taget uteslutet att Nils kan ha varit i eller i närheten av Kalamark när han ringde samtalen. Man kunde också visa nya analyser av telefonkontakterna under den kritiska tidpunkten mellan Nils och Bertil där man kunnat visa att den ena telefonen ringer den andra, för att sedan mitt i samtalet ringa upp en kontakt till.

Som om ovan nämnda inte vore nog så har Nils under rättegångsförhandlingen sagt att han och hans pappa mötte upp Kaj Linna i Älvsbyn för att sedan åka vidare mot Piteå. Men i samtal med journalister 10 år senare så har Nils sagt att dom möttes upp i Vistträsk. I samtalet med journalisten så säger han också att resan tog ungefär 4 timmar (till skillnad från 2,5 timme som han uppgett i rättegången). Han säger också att man var i Kalamark, vilket han tidigare nekat till med motiveringen att han aldrig hittade dit. När journalisten då ställer detta mot vad han sagt i förhör så svarar han att det han tidigare sagt måste berott på nervositet eller stress. Nils säger också att han/dom inte hade något särskilt ärende i Piteå och tillägger: "...som jag vill berätta om". När journalisten då ifrågasätter svaret så svarar Nils: "Kan vi klippa det där?". När man sedan avbryter samtalet så fortsätter inspelningen där Nils berättar att ärendet i Piteå handlade om droger. Han tillade därefter att detta var någonting han inte ville att polisen skulle få reda på eftersom det skulle minska hans trovärdighet och tillföra en brottsmisstanke/åtalspunkt. När journalisten frågade om han och hans pappa faktiskt köpte några droger i Piteå, så svarade han att det inte är väsentligt. I samtal med journalister har det också framkommit att Nils kommit med nya uppgifter om hur många gånger han varit hemma hos offren för att hämta kontanter. Ovan nämnda stycken var huvudanledningen till att Högsta Domstolen beviljade resning.

I övrigt har man även låtit en oberoende kriminalkommissarie titta på fallet. Han konstaterade då att den dömda ensamma gärningsmannen stämde in dåligt på det brottsplatsen visat. Kommissarien kunde se att mordoffret var tejpad, kring armar och ben, med två olika typer av tejp - vilket ingen tidigare upptäckt. Att det var två olika typer/breddar av tejp kan indikera på att det varit två gärningsmän (dvs att man använt varsin tejp samtidigt). Han ser även i dokumentationen att polisen hittat ett skospår utanför förarplatsen. Men han upptäcker sedan ett ytterligare skospår (typ skidkänga) vid ena bakdörren, vilket polisen inte identifierat vid undersökningen och heller inte togs upp i rättegången. Tilläggas skall att inget av dessa skospår passar in på Kaj Linnas skor.

I den fällande domen hade Hovrätten även fastslagit att en person av Nils storlek/vikt inte skulle kunna få plats i den fönsterglugg i ladugården där gärningsmannen uppges ha setts krypa in. Man presenterade då uppgifter från grottforskare som sa att bara man kommer förbi med huvud och axlar så kommer man igenom. Vidare har det funnits uppgifter om att Kaj Linna tagit ett par blåa byxor i ett hus han bott i vid ett tidigare tillfälle. Just sådana byxor uppger vittnet, som sett gärningsmannen krypa in genom gluggen i ladugården, att gärningsmannen hade på sig. En kvinna som äger huset Kaj Linna bott i vittnade i rättegången och berättade att hon var 99,9% säker på att byxorna var borta och att dom försvunnit i samband med att Kaj Linna flyttade ut. När kvinnan ett halvår efter den fällande domen städade sin källare så hittade hon byxorna, vilket försvaret påvisade i resningsansökan.

Man har även tagit upp den snusprilla som hittats strax utanför offrens hus. Snusprillan hade inte hunnit sjunka ned genom snön, vilket indikerar på att den var färsk/nyplacerad. När NFC undersökte snusprilla gick att konstatera att den inte innehöll Kaj Linnas DNA. Detta fynd förpassades till slasken och redovisades aldrig under rättegången, trots att den kunde indikera på att den kommit från en alternativ gärningsman. Slutligen finns det också ett vittne som under den senare delen av resningsprocessen kontaktat försvaret och berättat att en person som florerat i mordutredningen utpressat vittnet på pengar och gjort detta med orden: "Om du inte betalar så går det för dig, som det gick för bröderna i Kalamark".

Bara en siste reflektion om detta med hur minnet fungerar. För några år sedan lästa jag en bok om Sveriges värsta massmördare genom tiderna, Thomas Quick. "Mannen som slutade ljuga". I boken gör författarna grundligt upp med teorin om undanträngda minnen som dyker upp efter flera år. Den mänskliga hjärnan har en vilja att hitta samband och koppla ihop händelser till begripliga sammanhang. Finns det luckor så fyller hjärnan i dessa med egenkonstruerade minnesbilderna. Kort sagt: det folk tror sig minnas efter flera år är fel, falskt och totalt opålitligt. De enda vittnesuppgifter som går att lita på är de som lämnas direkt efter dådet.