Samtyckeslagen -allmän diskussion

Extrem försiktighet kan göra att han hamnar i friendzone. Som jag sa. Män måste ta initiativ.

Så nej, det kommer inte heller leda till förhållanden och barn.

Är man ett par och har hånglat vid några dejter, och sedan pratar om övernattning och preventivmedel och vad som går för sig sexuellt. Så är det inga problem. Då kan man sexigt säga "ska vi ligga min sköna dam?" Och får man ja till svar, så finns samtycke.

Det är när sex ska ske pang pom på en gång, riskerna finns att den ena känner sig överkörd, utnyttjand och atg den inte samtyckte.

Hört talas om hångel? Hånglar man med varandra (utan att ha sex) så hamnar man knappast i friendzone, men hinner lära känna varandra osv.

Gentlemannamässigt dejtande med hångel ich efter några dejter inhämtande av samtycke till sex, kan mycket väl leda till seriöst förhållande och barn.

Att män inte vågar ta initiativ pga Metoo och den i affekt efterföljande samtyckeslagen kan mycket väl leda till uteblivna förhållanden och färre barn.

Men kära du. Menad du på allvar att män inte vågar ta initiativet till sex i en seriöst menad relation? Är båda kära I varandra och känner ömsesidig attraktion och är ett par och mannen inhämtt samtycke till sex. Så lär kvinnan bara bli tok-glad-kåt. Och de kommer ha massor av sex, bli seriösare med varandra och till slut få några barn ihop.

.En män som ska vara "pang på rödbetan" och forcera fram sex fast kvinnan inte alls är .med på. Och de känner knappt varandra. Ingen romantik. Ja, då är risken för oaktsam våldtäkt överhängande...

Du verkar inte riktigt fatta. Dejting fungerar inte så idag, 2025. Som man måste du ta initiativ till sex och därmed riskera att bli anmäld och dömd, eller så låter du bli att ta initiativ till sex och riskerar då att bli sedd som osäker och tafatt och hamnar i friendzone. Det är valen du har.

I och med samtyckeslagen kommer givetvis män i högre utsträckning än innan luta mer åt det senare. Och självklart kan detta leda till att det blir färre förhållanden och lägre barnafödande.

Så samtyckeslagen gör att folk behöver tänka om kring sex. Okej. För mig låter det som en hemsk utveckling när staten skapar lagar som gör att folk måste "tänka om" kring hur de har sex.

Staten ska inte reglera folks sexliv i min mening.

Lagen är till för att offer för oaktsam våldtäkt ska få upprättelse. Och för att straffa våldtäktsförövare. Och vara vägledande för vad man inte får göra. Det är vad lagen är till för.

Om du eller andra har problem med lagen kring oaktsam våldtäkt pga att ni då inte vågar dejta kvinnor etc. Så behöver du/ni tänka om hur ni gör i sådana situationer.

Och då är mitt råd: börja dejta gentlemannamässigt. Prata, lär känna, ta promenader, gå på bio, bjud varandra på mat, pussas, kramas och kyssas. De första dejterna. Tills ni känner er som ett par. Och du vet vad hon gillar/inte gillar/inte vill sexuellt. Hör sedan om samtycke till sex finns och ligg med henne utifrån de ramar hon har sagt är ok. Stäm av samtycke vid oklarheter. Då lär sexet vara fint och bra. Ingen anklagelse om oaktsam våldtäkt, inte.

Det är ju vid tillfälliga sexuella kontakter där man knappt känner varandra Risken är som störst för oaktsam våldtäkt.

Så lär känna henne, innan sex. Så minskar du risken radikalt för oaktsam våldtäkt. Gå tillbaka till lite gamla ideal, helt enkelt.

Detta är givetvis bra för parbildandet också. Och parbildandet är positivt för barnalstrandet.

Varför sådana problem med detta? Är du inte stockkonservativ? Då borde väl seriöst dejtande innan sex, vara helt rätt för dig.

Kvinnor förväntar sig inte sex vid första mötet. Men de förväntar sig uppvaktning och att bli sedda som åtråvärda. Ge komplimanger, kyss henne, visa att du vill mer med henne än bara vänskap. Så kommer du inte bli friendzonad, utan snarare tvärtom.

Sexet kan komma en bit in i det seriösa dejtandet. Efter inhämtat samtycke. Seriöst parbildande främjar barnalstrande.

Tillfälliga sexuella kontakter, ger risk för både oaktsam våldtäkt och att inga barn blir gjorda.

Men nu lever vi i ett samhälle där tillfälliga sexuella kontakter är det normala, och där män pga samtyckeslagen alltid löper risk att bli anmälda och dömda när de tar iniativ till sex, något som män MÅSTE göra för att någonsin ha chans till sex. Oavsett om syftet är tillfälligt sex eller förhållande.

Om män pga samtyckeslagen blir rädda för att ta initiativ kommer det att påverka parbildning och barnafödande negativt. Trots dina råd så har vi massor av fall i Sverige där mannen har uppfattat det som att han haft samtycke från kvinnan, medan kvinnan hävdar att hon inte lämnat samtycke, och där mannen blivit dömd baserat på kvinnans ord. Så att du kommer med lite råd på ett forum förändrar inte faktumet att sex och dejting idag, pga samtyckeslagen, innebär stora risker för killar och män.

Jag har just läst om det uppmärksammade fallet i Kanada där fem hockeyspelare anklagades för att ha våldtagit en kvinna för 7 år sen. De har alla precis blivit friade från alla anklagelser tack vare att de bl a hade filmbevis på händelsen, men deras liv är mer eller mindre förstörda ändå. Deras karriärer sattes på paus för snart två år sedan när det hela uppdagades och det blir mycket svårt för dem att återuppta sina karriärer efter detta. För att inte tala om all den extrema psykiska påfrestning detta har inneburit för dem.

https://www.bbc.com/news/articles/cn0qlwnyy70o

Kanada har precis som Sverige en idiotisk samtyckeslag och sexualbrottslagstiftning som lägger bevisbördan på de anklagade, men tack och lov fanns här bevis som till slut kunde fria männen. Alla män som blir falskt anklagade har dock inte sådana bevis att tillgå och då är de i princip körda. Här har vi alltså ännu ett exempel på varför det är viktigt att alltid filma sina sexuella förbindelser numera. Men för att relatera detta till diskussionen ovan så är ju också det en potentiell dealbreaker, dvs något som kvinnan kanske inte går med på och som gör att sexet, och i förlängningen en eventuell relation och barnafödande, inte blir av.

Har blivit mer och mer kritisk mot denna rättsvidriga lagstiftning, dels ur ett sociologiskt perspektiv och dels ur ett rättsvetenskapligt.

Just när det gäller sexualbrott är det ett av de få fenomen i samhället där synen har rört sig mot en mer och mer moralkonservativ riktning. Det finns olika punkter på rättsordningens skala för hur man kan se på sexualbrott. En, enligt gamla vänstern, väldigt frigörande och progressiv ordning, skulle vara att se det som att sexualbrott täcks av den övriga brottsbalken och att det inte behövs någon särskild sexualbrottslagstiftning. I en sådan ordning skulle man se sexualbrott som just en form av misshandel, och bedömningen av brottets grovhet skulle främst göras på basis av fysiska men och skador.

Att just särskilja sexualbrott från annan misshandel ses då som något reaktionärt – som ett uttryck för en syn där kvinnans sexualitet måste skyddas, och där ett brott mot den ses som något mycket grövre och mer bestialiskt än den fysiska misshandel man tillfogar, eller ett överfall där förövaren är ute efter offrets plånbok och prylar än dennes kön.

Det är en intressant teoretisk diskussion, men jag håller inte fullt ut med om den synen. Det skulle kräva en annan samhällssyn på det hela. Man får nog acceptera att det, när det gäller våldtäkt, i de flesta fall handlar om psykiska men och om graden av kränkning som kvinnan känner. Den psykiska kränkning som mannen tillfogar kvinnan vid brist på samtycke ska beivras och bestraffas.

Det stora problemet med detta är att – om vi nu ska prata normer, något som var väldigt populärt hos den samhällsgrupp som mest ihärdigt propagerade för dagens samtyckeslagstiftning – så tycker jag att det är rätt så självklart att samhällets normer, och i ännu högre grad den egna könstillhörighetens och ens jämnåriga kamraters normer, påverkar i vilken grad man känner sig kränkt, överfallen och "misshandlad" av sexuella ofredanden eller våldtäkt, och vilka konsekvenser det får långsiktigt för brottsoffret.

Jag tycker inte detta gör något bra, varken för samhället i stort eller för brottsoffret. Man ingjuter hos unga kvinnor att våldtäkt är det absolut värsta man kan råka ut för, att man kommer bära med sig konsekvenserna resten av livet och aldrig kommer bli densamma igen. Det är klart att det får konsekvenser. När man hör om kvinnor som först år i efterhand inser att de skulle ha blivit våldtagna, eller när kvinnojourer talar om tjejer som känner sig befläckade, äcklade, rånade på sin heder, värdighet och självkänsla, som om vi levde i ett orientaliskt hederssamhälle, då tycker jag verkligen att pendeln har svängt för långt. Tänk dig att man skulle intala misshandelsoffer samma sak. Vi hade haft ett samhälle med en stor del permanent viktimiserade och psykiskt nedbrutna människor.

Notera nu att jag pratar om våldtäkt så som det definierades i de gamla landskapslagarna – överfallsvåldtäkter, utomhusvåldtäkter, samlag med inslag av just våld. Det är en ytterst liten andel av dagens våldtäktsanmälningar som gäller dessa. Den stora majoriteten handlar om helt vanlig samlag mellan två individer som tidigare är bekanta med varandra, hemma hos någon, i sängkammaren.

Rättssäkerhetsmässigt är den nuvarande ordningen också en katastrof. Målsägandens känslor och sinnesstämning är centrala. Det är ju löjligt att domare ska låtsas kunna bedöma om en tjej verkligen gav sitt samtycke eller inte. Gav hon sitt samtycke vid tillfället men ångrade sig i efterhand? Gav hon inte sitt samtycke men sa att hon gjorde det? Visste eller anade mannen på något sätt att hon inte samtyckte, eller att hon var kluven? Samtycke kan enligt dagens ordning "återkallas när som helst". Innebär då "när som helst" flera år senare?

Unga kvinnor lär sig idag att sexuell frihet inte bara är tillgänglig för dem utan också önskvärd för dem som feminister. Allt är tillåtet och ska uppmuntras, så länge det sker med deras samtycke. Men vad många av dem ibland upptäcker den svåra vägen är att vi människor ibland samtycker till saker vi inte vill ha, och ibland upptäcker vi att vi vill ha saker vi förmodligen egentligen inte skulle ha samtyckt till. Sexuell lust kan vara på det sättet. Det finns delar av oss som vill ha mer, och delar som vill ha mindre, och delar som tänder på saker vi inte vill ha, som vi sedan ändå vill ha. Dessa drifter kan uppstå samtidigt, trots att de motsäger varandra. Än värre är att det vi vill ha i en minut ibland visar sig vara något vi inte borde ha velat ha alls.

Det kallas ånger. Vi har oordnade viljor, och en del av att bli vuxen är att inse detta. Ånger är okej att ha. Vi lever som sagt ändå i Västvärlden.