Citat:
Ursprungligen postat av
torkskap1
Hade hon inte betett sig som en hora hade ingen misshandel skett. Istället tyckte hon att det var bra att ha sex med en främmande man på samma plats som pojkvännen befann sig på. Man kan förstå att någon agerar med aggression då när han upptäcker dem. Hon bemödade sig inte ens att göra slut med kille innan hon knullade runt, eller i alla fall göra det på en annan med privat plats där inte pojkvännen befann sig.
Dessutom är ett brott ingen anledning till att begå ett än värre brott. Hon är en vuxen människa med egen fri vilja, hon hade inte behövt begå ett ännu värre ett brott mot en helt oskyldig man bara för att hennes kille gjorde det innan. Hon blev inte tvingad, hon valde detta själv.
Ser du själv dina egna tankefel?
Du anser att misshandeln som är ett
lagbrott är rättfärdigat pga otroheten, som
inte är ett lagbrott.
Samtidigt anser du att misshandel (lagbrott) inte rättfärdigar falsk angivelse (lagbrott).
Du anser alltså att:
- känslan
ilska rättfärdigar brottet misshandel.
- Men att känslan
total ångest och panik inte rättfärdigar brottet falsk angivelse.
Bådas brott drivs framåt av känslor de inte kan hantera/inte kan lägga band på.
Sambon misshandlar målsägande pga sin aggressionsproblematik. Den är inte ny för honom och han borde ha tagit itu med sina aggressionsproblem redan vid förra misshandelsdomen! Så att han inte blir provocerad att ta till nävarna vid exempelvis otrohet.
21-åringen ställdes inför en helt ny situation, där hon ångestdriven gör en falsk angivelse för att rädda sin sambo från Fängelse. Hon behöver ta itu med detta hos sig själv, så att hon inte styrs in i annat elände framöver pga rädsla, ångest och panik.