Citat:
Ursprungligen postat av
justformybaby
eller är det du som inte är stark nog att vara ensam? det är ok, vi har alla kommit olika långt i vår mognad, och det är inte det lättaste att ifrågasätta sin verklighet och grunden för sin egen (upplevda) trygghet. men förr eller senare måste vi konfronteras med oss själva, och då betyder andras åsikter och omdömen inte ett skvatt.
Du har all rätt i världen att tro och tycka vad du vill. Jag är inte en person som följer strömmen om jag inte håller med, men när det handlar om vetenskap i allmänhet och fysik i synnerhet, är min övertygelse att det vetenskapen förmedlar är det bästa vi har till dags dato.
Min inställning är att det blir direkt löjligt att som individ utan högre examina inom ett specifikt område påstå att man vet bättre än de forskargrupper och enskilda forskare som ägnar sig åt det på heltid.
Om man som du motsätter sig något forskningsresultat, trots att man är ensam och inte forskarutbildad inom området, då ska, enligt mig, steg 1 vara att ödmjukt kontakta de som verkligen är experter. Det är så otroligt pinsamt när Sven Svensson från gatan påstår sig veta bättre, utan att kunna visa det med ekvationer och siffror. Det blir en massa åsikter men aldrig ett erkännande att man egentligen inte kan eller vet. Det är bara kärringen mot strömmen och misstänksamhet mot allt och alla.
Mognad, enligt mig, baseras på ödmjukhet och respekt för allt kunnande som finns där ute. Mognad är också nyfikenhet och att vilja lära sig, inte misstänksamhet och "sanningssökeri".
Säg mig, vad är moget i att vägra lyssna när de som verlligen kan försöker förklara hur saker ligger till? Det kallas snarare omognad och visar snarare på en rädsla för sanningen eller kanske för att man vill framstå som speciell och drömmer om att förstå sånt ingen annan förstått.