Konspirationen bakom barnvacciners orsak till autism.

Man måste göra rigorösa empiriska mekanistiska studier. Varje gång vi har gjort det, varje gång, visar all data och alla metaanalyser inget som helst samband mellan vacciner och autism.

En studie från 2002 spårade 537 000 barn och fann ingen skillnad i autismfrekvens mellan de som fick MPR-vaccinet och de som inte gjorde det.

En kohortstudie från 2003 med 467 450 barn såg inget samband mellan Thimerasol-innehållande vacciner och risken att utveckla autism.

En landsomfattande studie från 2019 med 657 461 barn fann ingen ökad risk för autism bland barn som vaccinerades, inklusive bland de med riskfaktorer som ett diagnostiserat syskon.

En retrospektiv kohortstudie av 95 727 barn som fick MPR-vaccinet med äldre syskon med och utan autism fann inget samband mellan MPR-vaccination och risk för autism, inte ens för barn som hade ett syskon med autism.

En epidemiologisk analys av barn fann att prevalensen av autism var densamma mellan vaccinerade och ovaccinerade populationer. Åldern vid diagnos skilde sig inte åt och debutssymtom på autism var inte kopplade till när de fick MMR-vaccination.

En global granskning av National Academy of Medicine fann inget samband mellan vaccinationsstatus, autismdiagnos eller autismfrekvens före och efter introduktionen av MMR-vaccinet, och de diskuterar ingående varför det inte finns några rimliga mekanismer genom vilka Thimerasol eller vacciner kan orsaka autism. Denna använde data från hundratusentals barn och miljontals vaccindoser i USA, Danmark, Sverige och Storbritannien.

En systematisk granskning av 67 studier som involverade miljontals barn som utvärderade säkerheten för det övergripande amerikanska vaccinationsschemat fann att vacciner är säkra, biverkningar är sällsynta och rutinvacciner som MMR, DTAP, Vericella och andra har inget samband med att utveckla autism, typ 1-diabetes eller andra kroniska hälsotillstånd.

En vetenskaplig granskning som bedömde påståenden om att vacciner överväldigar immunförsvaret drog slutsatsen att det inte finns några bevis som stöder dessa påståenden och att de saknar biologisk trovärdighet baserat på hur immunförsvaret fungerar.

En systematisk granskning av 10 primärstudier bedömde potentiella samband mellan Thimerasol, vacciner som innehåller Thimerasol och autism. De fann inget samband. Författarna betonade att studier med robusta metoder konsekvent visar att vacciner är säkra, medan den fåtal som påstår sig hitta samband mellan vacciner och autism rutinmässigt har betydande partiskhet, intressekonflikter och metodologiska brister.

Och återigen har vi Andrew Wakefields artikel från 1998, som drogs tillbaka av Lancet för uppenbart bedrägeri och intressekonflikter. Vad mer behövs? Hur mycket mer vetenskap kan göras? Den som förnekar detta berg av forskning är ideologiskt fångad i smygande bedrägerier och i fullständigt förnekande av verkligheten. Det finns ingen annan förklaring.

Measles, Mumps, Rubella Vaccination and Autism – A Nationwide Cohort Study

This nationwide cohort study included all 657,461 children born 1/1999–12/2010 in Denmark. With this many study participants, the researchers were able to look at vaccinated vs not vaccinated children, including 6,517 children with a diagnosis of autism.

Conclusion:
The findings strongly support that MMR vaccination does not increase the risk for autism, does not trigger autism in susceptible children, and is not associated with clustering of autism cases after vaccination.

Conclusion:
The findings strongly support that MMR vaccination does not increase the risk for autism, does not trigger autism in susceptible children, and is not associated with clustering of autism cases after vaccination

Conclusion: Several epidemiologic studies have not found an association between MMR vaccination and autism, including a study that found that MMR vaccine was not associated with an increased risk of autism even among high-risk children whose older siblings had autism.

Conclusion: No convincing evidence was found in this study that MMR vaccination and increasing thimerosal dose were associated with an increased risk of ASD onset.

Conclusion: In this large sample of privately insured children with older siblings, receipt of the MMR vaccine was not associated with increased risk of ASD, regardless of whether older siblings had ASD. These findings indicate no harmful association between MMR vaccine receipt and ASD even among children already at higher risk for ASD.

Conclusion: Vaccination is not associated with the development of autism or autism spectrum disorder (ASD). Furthermore, the components of the vaccines (thimerosal or mercury) or multiple vaccines (MMR) are not associated with the development of autism or ASD.

Conclusion: Exposure to the MMR vaccine was unlikely to be associated with autism, asthma, leukemia, hay fever, type 1 diabetes, gait disturbance, Crohn’s disease, demyelinating diseases, bacterial or viral infections.

Conclusion: Evidence favors rejection of five vaccine-adverse event relationships, including MMR vaccine and autism. Overall, the committee concludes that few health problems are caused by or clearly associated with vaccines.

Conclusion: The study provides evidence against the association of autism with either MMR or a single measles vaccine.

Conclusion: No association between measles vaccination and ASD was shown.

Conclusion: There is no evidence of measles virus persistence in the peripheral blood mononuclear cells of children with autism spectrum disorder.

Conclusions: During the period of MMR usage no significant difference was found in the incidence of regression between MMR-vaccinated children and non-vaccinated children. Among the proportion and incidence of regression across the three MMR program-related periods (before, during and after MMR usage), no significant difference was found between those who had received MMR and those who had not. Moreover, the incidence of regression did not change significantly across the three periods.