”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Nej lvu kommer inte som en chock från ingenstans föräldrar får besked om att lvu kommer att ske , föräldrar packar ju tom tillhörigheter som barnen ska ha med sig och förbereder barnen .
Det dramatiska som föräldrar lägger ut där polis kommer och övermannar skrikande föräldrar är inte som det går till.

Soc bör uppenbarligen vara mer tydliga att de frivilliga insatser som erbjuds är viktiga och att de erbjuds för att det finns problem som bör lösas innan problemen blir svåra att hantera i hemmet , att insatserna inte erbjuds i onödan bara för att

Nej, LVU kommer ofta som en chock, just eftersom socialtjänsten medvetet inte säger rakt ut att de är på väg att omhänderta barnen. I stället pratar de om "oro", "frivilliga insatser", "vi behöver prata vidare" tills beslutet redan är fattat bakom ryggen på föräldrarna och polis står i hallen.

Att vissa föräldrar hinner packa en väska betyder inte att det inte kommer som en chock. Det betyder bara att socialtjänsten ibland gett dem 30 minuter att vänja sig vid tanken under hot. Det är som att säga att ett gripande inte är chockerande bara för att man fick ta på sig jackan.

Och nej, dramatiken är inte påhittad. Det finns otaliga fall väl dokumenterade där barn slits ur armarna på sina föräldrar av polis, ofta utan att barnen själva fått en förklaring. Du kan läsa om det i JO-anmälningar, förvaltningsrättsprotokoll och i förstahandsvittnesmål.

Angående din sista mening:

"Soc bör vara mer tydliga att frivilliga insatser är viktiga..."

Nej, soc bör sluta kalla det frivilliga insatser när det inte finns något val.
Föräldrar vet mycket väl vad som är på väg och just därför att socialtjänsten använder hotet om LVU som verktyg för att tvinga fram "samarbete".

Men fortsätt du låtsas som att det handlar om omsorg och samförstånd. Alla vi som sett hur det faktiskt går till och känner drabbade familjer vet bättre.

Jag vet inte vem det är du försöker lura? För jag kan bara tänka mig att socdyrkarklubben tror på dina alldeles uppenbara lögner.

Så hur kan socialtjänsten bära 100% av ansvaret, blir inte direkt några procent över för föräldrarnas ansvar, eller hur? Vilken kontext har jag missat? Citerade ju verbatim vad du sagt, ska jag läsa dina tankar också?

Ok, hur menar du att lilla hjärtats föräldrar är fria från ansvar i deras fall, förklara ditt resonemang.

Du citerade visserligen ord för ord, men ryckte det ur både kontext och sammanhang, vilket är exakt vad halmgubbar bygger på. Jag sa att det var "100 % socialtjänstens fel" att flickan fick komma hem inte att föräldrarna var ansvarsbefriade för det som hände efter det.

Att du försöker tolka det som att jag sagt att föräldrarna bär 0 % ansvar för dödsfallet är just den logiska kullerbytta som socdyrkarklubben är mästare på. Men du vet mycket väl att det inte var det jag sa.

Två saker kan nämligen vara sanna samtidigt och det är här det verkar kortsluta hos dig:

1. Föräldrarna är ansvariga för sina handlingar.

2. Socialtjänsten bär fullt ansvar för att flickan släpptes hem trots kända risker.

Och det är det jag pratade om. Det kräver inte tankeläsning, bara vanlig hederlig läsförståelse.

Det där är en halmgubbe återigen. Ingen har påstått att föräldrarna inte bär ansvar.

Det vi sagt är att flickan aldrig borde ha fått komma hem överhuvudtaget om socialtjänsten bara gjort sitt jobb och levererat en ordentlig utredning. Det är något helt annat än att säga att föräldrarna är utan skuld.

Självklart bär föräldrarna ansvar för det som hände. Men det fråntar inte det faktum att socialtjänsten indirekt orsakade flickans död genom att inte agera trots att de hade både kunskap, makt och verktyg att förhindra tragedin.

Tyvärr har många svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och därför blev Lilla hjärtat-fallet en av Sveriges största masshypnoser:
De verkligt ansvariga: socialtjänsten och politikerna i socialnämnden gled undan.
Skulden lades i stället på domstolen, lagstiftningen och de biologiska föräldrarna förstås.

Ens handlingar har konsekvenser, vad är ditt förslag på vad man ska göra när ett barn far illa och föräldrar vägrar ta emot hjälp för den är frivillig. Vad blir det nästa logiska steget i en sådan situation anser du själv?

Om socialtjänsten bär 100% av ansvaret som du själv sagt, hur många procentenheters ansvar finns då kvar till föräldrarna? Förstår du hur procent fungerar? Är en jävligt enkel fråga, menar du något annat får du i så fall vara tydligare.

Vilka är dessa ”vi” utöver dig själv du nu hänvisar till, jag bemöter dig, vem mer talar du för än dig själv?

Hur kan SOC rättfärdiga sina omhändertaganden om de inte kan visa att de klarar av uppgiften?

Återigen en klassisk inlåsningsfråga som leder rakt ner i halmgubbefällan.

Du låtsas som att det handlar om att föräldrar "vägrar hjälp", när verkligheten är att socialtjänstens så kallade hjälp sällan är frivillig. Den kommer nästan alltid med ett outtalat (eller uttalat) hot om LVU eller en SoL-placering.

Du visar gång på gång att du inte har någon som helst förståelse för hur socialtjänsten fungerar i praktiken.
De bestämmer insatserna över huvudet på familjer, sätter in fel åtgärd vid fel tidpunkt, lyssnar inte och går inte att föra en normal dialog med.

Och när en förälder till slut sätter ner foten och säger "Det här fungerar inte", då tolkas det genast som bristande samarbetsvilja. Det är då socialtjänsten kliver in i sin mest rabiata, maktfullkomliga fas där LVU hotas fram som verktyg för lydnad, inte omsorg.

Det är just detta din lilla klubb vägrar kännas vid.

Så vad ska man göra, frågar du?

Ja det är snarare socialtjänsten som måste börja göra något. Förändringen måste börja där, med attityd, med bemötande, med anpassade och verkligt frivilliga insatser.

Men i ärlighetens namn: det lär inte hända med dagens kår.
Det skulle kräva en helt annan personalgrupp, en helt annan kultur och en total omorganisation.

Det är först när socialtjänsten på riktigt sätter barnet och familjen i centrum och inte sin egen maktposition, som det blir meningsfullt att tala om "vad man ska göra när föräldrar inte tar emot hjälp".

Innan dess är frågan meningslös, för den bygger på en fantasi om ett system som inte existerar.



Det går inte att svara på din inlåsningsfråga, eftersom det är så många nyanser som avgör. Vad exakt har hänt? Var hjälpen verkligen frivillig? Det vet jag inte och därför kan jag heller inte svara på denna fråga.

Det är logiskt men tydligen för avancerat för dig.

100 % ansvar för att flickan kom hem = socialtjänstens ansvar.
Det betyder att dödsfallet aldrig hade kunnat ske om de gjort sitt jobb. Det är den poängen vi pratar om.

Men det är inte samma sak som att föräldrarna bär 0 % ansvar för vad som faktiskt hände när flickan väl var hemma. Det där klarar de flesta att förstå, men du verkar behöva ett bildstöd.

Och angående "vi":
Jag talar för alla som ser igenom det här groteska spelet, där systemets ansvar ständigt tvättas bort och där man hellre lägger allt på trasiga föräldrar än granskar hur myndigheter missbrukar sitt uppdrag.

"Vi" är fler än då tror, för världen är större än er ekokammare. .

Jo du specifikt har gjort det, ska vi ta det från början, sen kan du förtydliga vart exakt mitt resonemang brister.

Användaren Methos sa följande:


På detta så citerar du Methos och svarar följande


Du får stå för hur du utrycker dig, menar du inte vad du säger får du vara tydligare, jag till skillnad från dig undviker att tolka in saker i vad du säger, utan jag utgår från att det du säger är vad du menar.