Citat:
Ursprungligen postat av
adina
Att föräldrar när de överklagar lvu säger sig vara villiga till alla insatser de tackat nej till eller avbrutit är oerhört vanligt , är som om de inte riktigt förstår att det först när det blir tvång är allvar med dessa insatser . Blir ju inte direkt trovärdigt att vilja gå med på insatser först när det blivit lvu.
Det är väl inte så konstigt, de vill ha tillbaka sitt barn som alla normala föräldrar vill. Men återigen: du kan inte uttala dig om varför de "tackade nej" utan att ha hela dokumentationen.
Du vet inte hur det där "nejet" faktiskt såg ut, om det ens var ett tydligt nej, eller hur det förmedlades innan det blev LVU. Och med tanke på hur socialtjänsten ofta fular sig i den här typen av ärenden genom att tolka in, misstolka eller rentav utelämna viktiga nyanser kan man som utomstående inte vara säker på någonting alls utan att ha gått igenom hela ärendet från början till slut.
Citat:
Ursprungligen postat av
adina
Finns de som vägrat att öppna brev från soc , svara i telefon och sedan säger att de blivit chockade över att det blir ett omhändertagande med polis utan förvarning och chans till samarbete
LVU kommer ofta som en chock från ingenstans. Det är inte konstigt alls faktiskt, utom för socvurmarklubben förtås. Samarbete? Det existerar inte i socialtjänstens värld. "Samarbete" för socialtjänsten = gör exakt som vi säger, annars tar vi ditt barn.