”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Hur hade du velat att man istället gör för att hjälpa barn?

Sammanfattning av kritik mot LVU och tvångsvård i Barnombudsmannens årsrapport 2025

📌 Barn får inte information om sina rättigheter
Barn som tvångsomhändertas får ofta bristfällig eller ingen information alls om sina rättigheter. Detta gäller både innan, under och efter placering. Det strider mot barnkonventionen och principen om barnets rätt att komma till tals.

📌 Barns delaktighet är bristfällig
Barn upplever att de inte får säga sitt eller att deras åsikter inte tas på allvar i samband med tvångsomhändertaganden och beslut om vård enligt LVU. Detta pekar på bristande rättssäkerhet och ett vuxenperspektiv som trumfar barnets röst .

📌 Brist på uppföljning av barns situation
Barnombudsmannen konstaterar att det saknas systematisk uppföljning av hur barn har det i sina placeringar, trots att det är en lagstadgad skyldighet. Det innebär att barn kan fara illa även i den tänkta "tryggheten" av LVU-vård utan att någon upptäcker det i tid .

📌 Socialtjänstens dokumentation och rättssäkerhet brister
BO lyfter att det finns ett strukturellt problem med att barns egna berättelser och erfarenheter ofta inte dokumenteras korrekt. Det innebär att felaktiga eller ofullständiga beskrivningar kan ligga till grund för långtgående beslut om tvångsvård .

📌 Barns utsatthet i vårdmiljöer
Barn vittnar om hot, våld, kontroll och isolering inom de institutioner där de placeras – ibland värre än i hemmet de togs ifrån. Detta gäller särskilt HVB och SiS, men är relevant även för andra typer av tvångsplaceringar .

📌 Kritik mot domstolarnas roll
Barnombudsmannen påpekar att det i många fall inte finns tillräcklig rättslig prövning av barnets bästa i domstol, utan att beslut ofta baseras ensidigt på socialtjänstens uppgifter – något som riskerar att bli rättsosäkert.