”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Det finns vare sig missnöje eller bitterhet hos mig. Bara en önskan om att informera om den svidande sanningen.

Den så kallade "LVU-kampanjen" är i själva verket en reaktiv strategi från den svenska staten för att skydda sitt eget anseende, efter åratal av växande kritik från föräldrar som upplevt sig utsatta för grova övergrepp i samband med socialtjänstens utredningar och tvångsomhändertaganden. När dessa berättelser började spridas i större omfattning via plattformar som TikTok, och fick internationellt genomslag, blev det plötsligt bråttom att avfärda all kritik som "desinformation".

Självklart förekommer det överdrifter och osanningar. Men att försöka ogiltigförklara hela diskussionen på grund av några felaktigheter är en klassisk avledningsmanöver, för att slippa svara på de jobbiga frågorna. I grunden är det ett faktum att många av socialtjänstens barnutredningar präglas av rättsosäkerhet, subjektiva tolkningar, bristande dokumentation och en oroväckande frånvaro av oberoende granskning.

Det är därför bra och faktiskt nödvändigt att frågan nu lyfts upp i det offentliga rummet. Den bild som målas upp av socialtjänsten som en oantastlig skyddsmakt för barn behöver kompletteras med en kritisk granskning av hur makt faktiskt utövas bakom sekretessens väggar. För de berättelser som nu kommer fram: om maktmissbruk, godtycke och familjer som splittras på tveksamma grunder är inte bara skrämmande. De är på riktigt.


Enligt lag räcker det inte med att det finns någon form av "anledning" för att tvångsomhänderta ett barn. Det krävs en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling ska skadas i hemmiljön. Det är ett högt ställt krav, av en god anledning. Men om socialtjänsten i sitt beslutsunderlag förvränger eller överdriver bilden av situationen, kan något som i verkligheten bara är "en anledning" plötsligt omvandlas till vad som framstår som en "påtaglig risk", trots att det inte uppfyller lagens krav. Då sker ett omhändertagande som i själva verket aldrig borde ha ägt rum.

I många fall återförenas barn och föräldrar först efter flera års tid, när båda parter hunnit brytas ner psykiskt och socialt. Föräldrar tvingas utstå år av kamp mot systemet, ofta på egen hand, och många kommer aldrig tillbaka till arbetslivet igen. Det är en djupt skadlig process, inte bara för familjerna, utan för samhället i stort. Ett oerhört kostsamt och smärtsamt system som på längre sikt kommer att försvinna ju fler föräldrar som vågar lyfta frågan och prata öppet om hur socialtjänsten betett sig mot dem och deras familj.

Så när någon kallad "sektledare" höjer rösten och ifrågasätter ett rättssystem som splittrar familjer på tvivelaktiga grunder, då är det inte den personen som är problemet. Problemet är ett system som hellre tystar kritik än lyssnar på den.

Och om du nu vill tysta någon för att de utövar sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, då bör du ställa dig frågan: vad är det egentligen du försvarar?

Det är ändå lite fascinerande hur du verkar veta exakt vad som hände i varje enskild situation. Hur kan du vara så säker på vad som faktiskt utspelade sig på bussen, där moralpolisen till influencer kände sig kallad att ingripa?

Och framför allt: hur vet du med sådan säkerhet att det var föräldern som brast? Att hon automatiskt är en "dålig" förälder? Det låter mer som fördomar än fakta.

- och barn är inga får. Palms LVU-sektmedlemmar brukar även förtydliga att koranen uppmanar fostran av både kvinna och barn med våld, och att det inte räknas som misshandel förrän ben bryts och/eller det kommer blod.

Precis, du har rätt. Barn är inga får.
Men konstigt nog behandlas de ofta värre än så när de hamnar i socialtjänstens tvångssystem. Statistiken talar sitt tydliga språk: barn som placeras av socialtjänsten löper upp till 400 % högre risk att dö i ung ålder jämfört med andra barn som klarade sig undan placering i domstol. Det är inte omsorg, det är ett fullkomligt haveri.

Socialtjänstens fasad krackelerar nu snabbt. Allt fler visselblåsare träder fram, inte bara från SIS-hemmen utan även från kommunerna själva. Chefer sparkas eller köps ut när de larmar om grova missförhållanden. Den verkliga terrorismen utövas i tysthet, bakom slutna dörrar, i myndigheternas namn mot barn och deras föräldrar.

Trots alla försök att tysta debatten eller relativisera lidandet, så går det inte att blunda längre. Inte efter vad vi sett i Uppdrag granskning. Där visades svart på vitt hur barn kan omhändertas i flera år, inte på grund av våld, övergrepp eller försumlighet, utan på grund av enskilda socialsekreterares magkänsla, gissningar eller privata tolkningar.

Det är systemfel av den grövsta sorten. Det bryter mot både rättssäkerhet, barnkonventionen och sunt förnuft. Barns liv slås i spillror, föräldrars band kapas, och skattebetalarna står med notan i miljonklassen per barn. Och ändå vågar ni stå här och låtsas som att ni försvarar barnens bästa?

Sanningen är: ni försvarar ett system som krossar barn för livet.

Sektledaren bjuder på morgon predikan och varnar om pedofiler som jobbar inom socialtjänsten,polisen och domstolar.
Socialtjänsten skyddar alltid pedofiler och dem får behålla sina barn enligt budskapet.
Pedofiler belönas med 12 miljoner kr i Sverige.

Det är väl snarare upp till dig att visa att fakta är desinformation och konspirationsteorier, intet sant?

Vi backar tillbaka bandet litet, för att sätta svensk socialomsorg i dess rätta perspektiv.

Före 1918 tog samhället hand om sina behövande medborgare genom sk. rotegång och fattigauktion. Rotegången var en slags rotering för främst fattigbarn, föräldralösa barn och fattiga drängar och pigor. De roterade således bostad i socken. Under tidigare delen av 1800-talet infördes fattigauktionen, en slags offentlig upphandling, där man i sockenkyrkan anslog och höll upp sockens behövande vid altaret och frågade sedan sockenborna vilka som kunde uppbjuda vård och logi för lägst ersättning. Fattigauktion "förbjöds" med införandet av 1918 års fattigvårdslag.
Nu infördes istället institutioner, vilka förhandlade om ersättning för varje behövande barn. Riksarbivets podd Arkivpodden har många avsnitt där de uppläser arkivhandlingar som tar upp hur institutionsdirektörer sitter i telefon och budar på barn, ex. barnen på Eriksros barnhem. Detta förekom till 1990 då vi lade ned de institutioner som samhället visste fanns (de stora ökända barnhemmen och psykiatrin), men få vet om att vi efter 1990 och nu även idag 2025 har institutioner för barn, väldigt små barn till och med. Varje sådan institution sitter och förhandlar ersättning för varje barn. Man har således handlat med barn sedan början av 1800-talet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fattigauktion

Den här tråden handlar förvisso om LVU och den processen kring dessa barn. Men svensk socialomsorg är så mycket mer än LVU. Barn säljs även inom LSS och dessa institutioner vi har inom LSS är ätter värre än de vi finner under LVU, då dessa institutioner inte är genomlysta i samhället.

Den "desinformation" som du så fint kallar det är ren och skär fakta från insatta personer inom socialomsorgen. Där socialhandläggare utan någon fingertoppskänsla omhändertar barn från helt friska familjerelationer. Barn blir sedan placerade i antingen institutionsindustrin (HVB-hem) eller inom fosterhemsindustrin, där stora vårdföretag såsom Attendo uppbjuder ersättning från kommunen för att stå med ett fosterhem. Ofta är dessa fosterhem undermåliga och illa genomlysta. Handläggarna (vilket vi har bevis för genom rättsprotokoll) förlitar sig på företagens interna "kontroll" och skickar bara ett mail till företag som Attendo med frågan om att de har ett lämpligt fosterhem till ett barn. Attendo svarar givetvis JA! och barnet placeras i ett undermålig fosterhem som inte har någon kompetens alls kring barnets behov.

I Socialtjänstens försorg felmedicineras,misshandlas, utnyttjas och dör barn i de sk. "hem" som ska skydda barnen från sitt egna biologiska hem. I såväl HVB, fosterhem och LSS-boenden sker fatala övergrepp och dödliga felmedicineringar utan att någon höjer ögonbrynen. Kränkningar och missförhållanden som direkt leder till ett omhändertaganden om barnet skulle utsättas för samma behandling i sin egen familj.

Det du hör i utländska medier är det vi kallar rök som identifierar elden. Utländska medier har fullkomligt rätt, då vi har spaltmeter av denna typ av kränkningar mot EKMR §8 när det gäller barn med funktionsnedsättning och framför allt när det gäller barn till romer och samer. Nu råkar det vara barn till muslimer som samhället vill "uppfostra" på samma sätt som vi "uppfostrade" romer och samer.

Ja, det sker 3600 nya bekräftade LVU per år av 180 000 unika barn. Sedan tillkommer det över 50 00 barn som sitter inlåsta i andra verksamheter under SoL, LSS etc. Att det är så få bekräftade nya LVU-placeringar är ju för att det är 90% okynnesanmälningar. Vi vet att det bara är omkring 10% som verkligen behöver omhändertagas. Resten är onödiga omhändertaganden.

Sedan vet vi vad som händer med de barn som blir omhändertagna, men det handlar inte den här tråden om.

Det roliga är att Sverige och folk här inne ojar sig över att Ryssland vill omhändertaga sina rysk-ukrianska barn för att skydda dem. När Sverige gör exakt samma sak här hemma, ja då är det helt legitimt (när det gäller barn till muslimer, judar, romer och samer).

Nej, det får man faktiskt inte göra. Vi behövde ha fyra prejudikat i HD för att klargöra att man fick lyfta barn i skolan, då hade lärare från 1984 redan haft laga befogenhet att avlägsna barn. I LSS-verksamheterna får man inte ens se på barnen, än värre begränsa dem så att de inte dör på kuppen.

Du har helt rätt, det är haveri, jag minns vi diskuterade socialtjänsten i Uppvidinge kommun tidigare, och det enorma antalet omhändertagande i en liten sömnig Småländsk kommun. Vi gick ihop flera föräldrar i en stödgrupp som skapats och lämnade in en skrivelse till kommunens frågestund, som är en av kommunfullmäktiges möten varje månad, inga konstiga frågor, utan ställde frågor om vissa rutiner, hur det fanns stöd i lagen och var tex, och hur man kan ta bort dom då frivilliga insatser som finns för att istället placera barn på hvb istället, då det dessutom har gett kommunen ett så kraftigt underskott på pengar så man tvingas stänga äldreboenden istället för att bekosta placeringarna. Men man vägrade helt enkelt svara på frågorna, så ska det inte gå till i ett offentligt samhälle som vårat.

Föräldrar får handgripligen lyfta , hindra , bära bort sitt barn och det är det människor tror man inte får göra för då kan någon anmäla till soc .

Att personal inte får avlägsna barn från klassrum eller på institutioner fysiskt hindra någon borde rimligtvis vara ok med tanke på säkerhet för andra samt den enskilde och gällande skola ge övriga elever en fungerande undervisningsmiljö utan kaos

Det här liknar rena rama maffiametoderna. Ett påtvingat och ofta godtyckligt "skydd" erbjuds familjer genom att socialtjänsten placerar deras barn i så kallad säkerhet. Problemet är att det sker till skyhöga kostnader för samhället och till enormt mänskligt pris för barnet, som i många fall traumatiseras för livet.

Allt detta baseras inte sällan på vaga orosanmälningar utan faktiska bevis. Det mest anmärkningsvärda är att politikerna känner till problemet, men i princip ingen vågar tala klarspråk och ifrågasätta tjänstemännen på socialtjänsten.

Men det är bara en tidsfråga innan hela korthuset rasar ihop. I dag har föräldrar större möjligheter än någonsin att begära ut sina journaler och enkelt jämföra vad som faktiskt dokumenterats med vad som presenterats i beslutsunderlag till domstol och nämnd. När den diskrepansen blir uppenbar i fler fall och dessutom storskalig: då smäller det.