Citat:
Ursprungligen postat av
Septemberflicka
Det som gör att muslimerna är så representativa när det kommer till "LVU-sekten" eller LVU-desinformatörerna är för att de i hög grad använder misshandel i sin fostran och våld i nära relation och "stök" är mycket vanligt i dessa familjer. Det är deras kultur, vilken helt krockar med svensk kultur, svenska värderingar och svensk lagstiftning.
1. Generalisering är inte fakta.
Det finns våld i nära relationer i alla kulturer och samhällsskikt. Att peka ut en religiös grupp som särskilt våldsbenägen bygger inte på evidens utan på fördomar. Det är samma typ av retorik som användes mot romer, judar och andra minoriteter i historien.
2. Statistik visar inte det som påstås.
Att det finns överrepresentation i vissa LVU-fall bland utlandsfödda föräldrar handlar ofta om socioekonomiska faktorer, språkbarriärer, saknade kunskaper om hur LVU-processen går till och kulturella missförstånd och inte om "kultur" i betydelsen att de medvetet fostrar med våld. Många invandrare vill sina barn väl, men känner sig felbehandlade av myndigheter som varken förklarar eller agerar rättssäkert.
3. Svensk kultur är inte fri från våld.
Sverige har också haft en historia av aga (tillåtet fram till 1979), alkoholrelaterat våld, och barn som far illa i helt "svenska" hem. Det här är inte ett invandringsproblem. Det är ett rättssäkerhetsproblem.
4. Det är precis sån här retorik som förstör saklig kritik mot LVU-systemet.
Den som verkligen vill reformera socialtjänsten borde ta avstånd från den här typen av rasistiska utspel. Det ger bara etablissemanget ursäkter att avfärda all kritik som "högerextrem" eller "främlingsfientlig", även när den är saklig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Septemberflicka
Jag såg det. Den kända influencern och förskolepedagogen Tomas Kaya gick häromdagen ut med att han på bussen såg en mamma slå sitt lilla barns hand när barnet fingrade på omgivningarna runt sig, däribland stoppknappen. Kaya reagerade med att säga ifrån varvid mamman i princip sa till honom att hon inte delade hans upplevelse om att det var fel, och att han mellan raderna skulle sköta sig själv och skita i andra. Kaya menade att hon resonerade som en typisk förövare och följde efter henne hem för att kunna göra en orosanmälan.
Det här är ett praktexempel på när moralpaniken slår över i ren hybris. Att en vuxen man tycker sig ha tolkningsföreträde i hur andra föräldrar hanterar sina barn, och sedan förföljer en mamma hem för att kunna anmäla henne, är både obehagligt och gränslöst. Att slå barn är förstås aldrig ok, men det finns en nivå av proportioner och rimlighet som verkar ha gått förlorad totalt här.
Det är inte civilkurage att smyga efter folk och leka övervakningspolis. Det framstår snarare som ett sjukligt kontrollbehov. Och att omedelbart klistra etiketten "förövare" på en förälder som inte delar hans känslomässiga tolkning är så typiskt för det här nya tänkandet där det inte längre finns utrymme för nyanser och kontext. Allt ska vara svart eller vitt och den som inte underordnar sig den moraliska influencereliten blir behandlad som en brottsling. För övrigt är det i domstol det avgörs om någon är en "förövare" och inte godtyckligt av en moralpolis genom orosanmälningar till socialtjänsten.
Vill man anmäla något kan man göra det, men att förfölja någon till hemadressen och sedan skryta om det som ett hjältedåd är inget annat än samma typ av maktmissbruk som socialtjänsten använder sig av på regelbunden basis. Det liknar mer ett övertramp från en sektmedlem än civilkurage från en pedagog. Och det säger mer om hans människosyn än om mammans.
Citat:
Ursprungligen postat av
Septemberflicka
Det blev ett jävla liv från LVU-hatarna. Helt klart symtomatiskt. LVU-sekten som alltid hetsar över att barnpsykologer och beteendevetare ska avgöra LVU-ärenden borde lyssna på Kaya som i princip alltid uttalar sig utifrån det etablerade och uppdaterade forskningsläget inom beteendevetenskap och pedagogik.
Det är nästan komiskt hur det plötsligt går bra att hylla influencers som sanningsbärare bara de säger det "rätta" så länge de sparkar neråt, förstås. Helt plötsligt är en kille som följer efter mammor hem en slags beteendevetenskaplig auktoritet som LVU-kritiker borde lyssna på, trots att han saknar både mandat och insyn i kontexten. Det är symptomatiskt för den självbelåtna klick av människor som tror att de har ensamrätt på moral.
Att någon refererar till "det etablerade forskningsläget" varje gång de behöver legitimera sina privata känsloreaktioner är i sig ett gigantiskt rödflagg. Det säger ingenting om sakfrågan, bara att man försöker tysta ner andra perspektiv genom att gömma sig bakom floskler.
Sanningen är att det finns mängder av missbruk inom LVU-systemet, och det vet både barnpsykologer och jurister som vågar säga det högt. Att då försöka brännmärka människor som "sektmedlemmar" bara för att de kräver rättssäkerhet och professionella bedömningar istället för moralpanik och tyckaraktivism är så genomskinligt att man baxnar.
Det största hotet mot barns välmående är inte kritiker av LVU. Det är snarare det självgoda drev där varenda högljudd influencer med moralpanik plötsligt tror sig vara expert på barns behov, rättssäkerhet och familjedynamik efter att ha bevittnat ett kort ögonblick på en buss.