”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Hur tänker du dig att vem som helst kan lära känna en familj där barn omhändertagits med lvu med tanke på att majoriteten av alla i Sverige inte någon gång i livet träffar en familj där soc varit inblandad gällande barnen

Du tror alltså att du kan dra slutsatser om tusentals fall och en hel myndighet, utifrån att läsa någons enskilda fall? Du fattar verkligen inte hur statistik fungerar?

Det enda det skulle bevisa är att det varit ett enstaka fall som gått fel. Vilket såklart händer, men att göra en koppling från ett enskilt fall till ett systemfel är bara ytterligare exempel på hur du inte kan tänka nyanserat eller kritiskt öht. Du har verkligen noll förståelse.

Jag har dessutom läst utredningar, oroa dig inte, jag till skillnad från dig dock, klarar av att tänka själv.

Är fan kortslutning i hjärnan på människan. Om alla ens vänner får sina barn LVUade, kanske det är ens umgänge som är knasigt och inte hela socialtjänsten och alla domstolar etc, haha.

mycket väl sagt.
det är en speciel grupp människor, soctanter.
Enormt maktbegär med yttersta mål att utöva denna makt, det vanligast är tyvärr att det är de svagaste i samhället som blir utsatta.

Jo, det kallas yttrandefrihet. Det är faktiskt fortfarande lagligt i Sverige att kritisera myndigheter, även när de beter sig maktfullkomligt eller felaktigt. Att en person uttrycker ilska eller frustration över hur hon blivit behandlad av socialtjänsten är inte hets, det är ett uttryck för något många känner men inte vågar säga högt.

Du kallar det att "hetsa mot socialtjänstens medarbetare". Men när makt utövas över människor och särskilt över barnfamiljer utan ansvarsutkrävande, då ska den kritiseras. Det är inte hets, det är civilkurage.

Att anmäla till JO är en av de få möjligheter som finns tillgängligt när en myndighet skadar medborgare psykiskt, ekonomiskt eller rättsligt. Om du inte tycker att det är allvarligt granska hur många JO-anmälningar socialtjänsten får varje år. Det är inte "enstaka galningar", det är systematiska övertramp som uppmärksammas om och om igen.

Och om du påstår att det som sägs är "lögner", så kan du börja med att visa vad som är osant. För hittills är det faktiskt bara socialtjänsten som gång på gång ertappas med:

fabricerade citat,

bristande dokumentation,

sekretessbrott,

och beslut som saknar stöd i både lag och fakta.

Att människor reagerar är inte konstigt. Det konstiga är att fler inte gör det.

Ni som okritiskt försvarar socialtjänsten, oavsett vilka övergrepp de begår, står på fel sida av historien. Det är samma mentalitet som präglade dem som en gång försvarade övergrepp under regimer som Hitlers och Stalins blint lydande, lojalitet framför rättvisa, och total frånvaro av självkritik.

Ja, det kan man absolut. Systemet är konstruerat på ett sätt där enorm makt kan utövas men utan något som helst ansvar när det går fel. Det skapar en mycket osund kultur, där få orkar arbeta under längre perioder. Det förklarar också den extrema personalomsättningen inom barn- och ungdomsenheterna, där många unga och oerfarna socionomer ofta inleder sin karriär och snabbt bränner ut sig.



Det här handlar inte om enstaka fel. Det är ett genomgående systemfel, som dessutom förstärks av att socialtjänsten vet att deras utredningar i princip aldrig ifrågasätts av domstolarna. Föräldrar har ofta bara några dagar på sig att bemöta påståenden, kontrollera innehållet och kontakta alla personer som socialtjänsten hänvisar till. Det är i praktiken en omöjlighet.

Att du inte ser det här som ett allvarligt demokratiskt problem säger mer om din människosyn än om verkligheten. När man okritiskt försvarar maktmissbruk bara för att det utövas av en myndighet, då har man redan klivit långt bort från det öppna, rättssäkra samhälle vi alla borde värna. Det är den sortens inställning som historiskt har banat väg för övergrepp och inte skyddat mot dem.

Du gör uppenbarligen inte det eftersom du inte förstår själva systemfelet i grunden. Du tror blint på vad som står i domarna, men vägrar inse att de ofta bygger på grovt vinklad eller till och med direkt falsk information, just för att systemet tillåter det och ingen tjänsteman behöver ta personligt ansvar för vad som skrivits i en utredning.

Hade du verkligen gått på djupet, läst utredningarna i sin helhet och jämfört dem med journaler och övrig dokumentation, hade du förstått exakt vad jag menar. Men det har du inte. Istället väljer du att blunda, för att det är bekvämare än att inse att något är allvarligt fel.

Att inte fler reagerar är för att det är några få som får barn placerade utanför hemmet pga brister hos föräldrarna

Och just där ligger kärnan i problemet. De flesta drabbade familjer är nedbrutna, tystade och har varken ork eller resurser att göra sin röst hörd. Det är därför vanliga Svenssons inte förstår hur djupa bristerna inom socialtjänsten faktiskt är, eftersom drabbade familjer drar sig undan och håller tyst. Bråkar de så kommer socialtjänsten och ge sig på dem igen.

Det är först när de själva drabbas av en regelrätt häxprocess som verkligheten slår ner som en blixt och insikten kommer: hur godtyckligt, rättsosäkert och maktfullkomligt systemet faktiskt fungerar.


Att detta får fortgå är för mig ett fullständigt mysterium. Särskilt med tanke på att det inte bara drabbar föräldrar, det är barnen som far allra mest illa av socialtjänstens björntjänster. Vi pratar om en överdödlighet som ökar med flera hundra procent bland omhändertagna barn.

Hur kan ett samhälle acceptera det och varför läggs det miljarder på någonting som är direkt skadligt för barnen ifråga?

Jaha, den klassiska myten att det "bara är några få" som drabbas och att det alltid beror på föräldrarna. Det är just den fördomen som gör det så lätt för socialtjänsten att fortsätta agera utan granskning och ansvar.

Fakta:

Barn kan tvångsomhändertas utan bevis, på antaganden och tolkningar från socialsekreterare.

Domstolar ifrågasätter sällan underlagen: De utgår ifrån att socialtjänsten har rätt, även när det saknas stöd i dokumentation.

Föräldrar får bara några dagar på sig att bemöta hundratals sidor material. Socialtjänsten ligger långt före och kan dessutom gömma bevis för föräldrarna bakom sekretess som de behöver föra tt kunna försvara sig i domstol

Det finns dokumenterade fall där felaktiga citat, bristande journalföring och rena lögner använts som beslutsunderlag och ändå passerat rakt igenom systemet.

Så nej, det är inte några få. Det är systemet som är problemet. Och tystnaden kring det är inte ett tecken på att allt fungerar. Det är snarare ett tecken på rädsla, skam och maktlöshet hos de drabbade.

När du viftar bort verkliga övergrepp med ”det händer ju bara några få” säger du mer om din egen blindhet än om verkligheten. Och det är precis den attityden som gör att det fullkomliga haveriet tillåts fortsätta.

Du kommer i vanlig ordning med dom dummaste svaren.
Eftersom konceptet ”anonymt” är så svårt för er att greppa ska du nu lille kurt få en guide på hur exvis Fia borde agera men samtidigt få behålla sin yttrandefrihet.

-inte nämna pappan, hans drogmissbruk samt aktivt smutskasta honom.

-inte nämna barnens namn, ålder och annat identifierbart.

-inte nämna händelser från barnens uppväxt.

Det är inte dubbelmoral av oss att vilja läsa något konkret, man kan som sagt ta bort namn och personer men ändå få en inblick i vad socialen tagit beslut på. Vi håller inte på med konspirationsteorier här.


Ja det är så lätt att lära känna en sån familj. Finns på varje gatuhörn.

Jag berättade om en mamma och ett barn förra året som jag anmält flertalet gånger, barnet har äntligen blivit placerat. Det tog ca 3år och många många samtal till soc. Var är dessa snabba godtyckliga omhändertaganden?

Vad har du för konspiratoriskt svar till mig?


Helt jävla sopslut. Verkar dra sig till samhällets lowlifes som flugor till skit om man nu bara känner massa socfall.


Jasså? Har du något exempel?

Det kan även gälla DIG och någon du känner, men du kanske lever ett liv som enstörning?. Och det kan drabba precis vanliga familjer i helt vanliga områden också. Är det något som feminazis på soc älskar så är det att ge sig på svenska familjer i helt normala områden och överjobba med dem och tvinga på dem deras skadliga björntjänster, före att ta tag i de verkligt svåra fallen ute i förorterna.

Varför är dessa föräldrar så mycket emot att socialtjänsten pratar utan deras medgivande med barnen samtidigt som dem vill att man ska lyssna på barnen?
Bio föräldrarna har svårt acceptera när barnen själv väljer bort umgänget med dem och inte vill flytta tillbaka hem och då skyller föräldrarna på soc och familjehemmen.

Det finns massa fall där små barn som inte kan säga åsikt tvingas flytta hem och det slutar med att barnet dör eller övergreppen /misshandeln fortsätter.