Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Att han är sanningsenlig mot väktarna. Sedan när han kommit hem och fått sova på saken börjar han få utlopp för sina tidigare tendenser att slira på sanningen och söka uppmärksamhet. Men då är det för sent att ändra på storyn han gav till väktarna alltför mycket. Han kan till exempel inte plötsligt hitta på att han såg GM.
Han tidigarelägger sin ankomst till mordplatsen. Han ser LJ och blir ”nyfiken” på honom som han själv uttryckte det, men vågar inte gå och leta efter honom förrän polisen kommit. Under tiden drar han i Palmes ben och säger ”jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här”. Detta kan han sedan förvränga till livräddning.
En liten stund efter att polisen sprungit i gränden tassar han försiktigt in. Då vågar han. Men när han kommer till korsningen hittar han inte LJ. Sedan ”uppgraderar” han denna eskapad till att jaga och tappa bort poliser.
In på Bohemia för att lugna nerverna. En snabbis tillbaka till brottsplatsen för att fråga en polis om det är okej att han går. Sedan en vända till tunnelbanan på Kungsgatan som han missar. Sedan direkt till Skandia. Ingen kommer ihåg honom.
Låt säga att han hittar på en del saker och lämnar några saker osagda och kanske tillomed försöker ändra på utstämplingstiden medvetenhet..
Det är väl en sak att överdriva eller hitta på lite bland vänner och arbetskollegor men är det inte väldigt sällsynt att som centralt vittne göra det ?
Jag tänker att man lite slarvigt säger att : ja men Engström bredde gärna på lite i Täby och gillade att stå i rampljuset !
Men att göra det lite lätt och ledigt i en av Sveriges viktigaste och tragiskaste ögonblick är lite magstarkt
Jag måste påstå att det krävs ett jävla psyke att få TV-tid i Rapport bara 1 månad efter att Svenska folket fortfarande är i sorg och då hitta på en språngmarsch och lite annat
Visst kan man kanske säga att kan du ljuga lite för vänner så kan du göra det i Palmeutredningen !!
Men det säger lite om Engström faktiskt