Skandiamannen

Jag förstår inte riktigt poängen i relation till framträdandet i SvD.

Du påstår fortsatt att han "går ut hårt". Kan det preciseras?

Och hade SE inflytande över redaktion och redigering på SvD? Det han gjorde, vilket inte hade varit självklart för envar, var att kontakta sin tidning för att berätta sin historia efter en mycket stor nyhet där han fanns på plats. Tidningen nappar på detta och om det vankades hembesök och bild eller någon annan utformning var givetvis inte hans sak.

Noteras kan att SvD efter mordet skickade folk "så fort det dök upp något" och den som sannolikt besökt SE minns inte detta eftersom han "var ute och träffade väldigt många de första dagarna". Så det var många som låg på hårt, tydligen.

Man kan påpeka samma sak gällande Rapport. Kunde han kontakta redaktionen och beställa tv-tid för att få uppträda enligt eget huvud?

Rydén fick för övrigt ett lite sorgligt och ömkligt intryck av SE, han sökte tydligt uppmärksamhet och bekräftelse och spelade teatraliskt över. Men i själva verket var allt detta spelat. Alltså, GM-SE spelade ömkligt försmådd, tydligt bekräftelsesökande och teatraliskt överspelande.

Att GM-SE har många oanade och raffinerade talanger är dock ingen nyhet.



Jasså?



Han känner sig uppenbarligen sårat förbisedd. Och det oavsett vittne eller GM.

Då är min slutsats att dom har nekat, alltså att dom inte har något minne av en Engström eller någon språngmarsch

Jag tycker att detta är en märklig sak !

Jag förstår inte riktigt poängen i relation till framträdandet i SvD.

Du påstår fortsatt att han "går ut hårt". Kan det preciseras?

Och hade SE inflytande över redaktion och redigering på SvD? Det han gjorde, vilket inte hade varit självklart för envar, var att kontakta sin tidning för att berätta sin historia efter en mycket stor nyhet där han fanns på plats. Tidningen nappar på detta och om det vankades hembesök och bild eller någon annan utformning var givetvis inte hans sak.

Noteras kan att SvD efter mordet skickade folk "så fort det dök upp något" och den som sannolikt besökt SE minns inte detta eftersom han "var ute och träffade väldigt många de första dagarna". Så det var många som låg på hårt, tydligen.

Man kan påpeka samma sak gällande Rapport. Kunde han kontakta redaktionen och beställa tv-tid för att få uppträda enligt eget huvud?

Rydén fick för övrigt ett lite sorgligt och ömkligt intryck av SE, han sökte tydligt uppmärksamhet och bekräftelse och spelade teatraliskt över. Men i själva verket var allt detta spelat. Alltså, GM-SE spelade ömkligt försmådd, tydligt bekräftelsesökande och teatraliskt överspelande.

Att GM-SE har många oanade och raffinerade talanger är dock ingen nyhet.



Jasså?



Han känner sig uppenbarligen sårat förbisedd. Och det oavsett vittne eller GM.

Ja, den enkla förklaringen är att Engström ljuger om sitt agerande. Nästa fråga är: Varför? Det finns inget i hans personliga historia som tyder på att han berättade lögner för att hamna i centrum. Han ville gärna bli tagen på allvar, ha uppmärksamhet, javisst, men det skedde inte genom att ljuga ohämmat.

Ja, den enkla förklaringen är att Engström ljuger om sitt agerande. Nästa fråga är: Varför? Det finns inget i hans personliga historia som tyder på att han berättade lögner för att hamna i centrum. Han ville gärna bli tagen på allvar, ha uppmärksamhet, javisst, men det skedde inte genom att ljuga.

//
Vilken teknisk expertis avser vadå gällande att sex tums pipa inte skulle vara aktuellt i ärendet MOP?

Var uppger han att han blev förväxlad redan på Sveavägen på väg till mordplatsen?

Ja, jag är grundlurad av SE om han var GM, det skulle jag impat tillstå. Att genomskåda hans 4D-schack kräver kognitiv kapacitet jag bara kan drömma om.

Engström var nog lite mer sofistikerad än du. Jag vet inte om han i nåt polisförhör sa uttryckligen att han blivit förväxlad, han lämnade slutsatserna åt andra att dra:

"signalementet om en man i mörk rock kan gälla honom själv"
"När Engström kommer ner till Sveavägen står en man och beskriver den förmodade gärningsmannens klädsel ... Engström hör hur hans keps och rock, stålbågade glasögon omtalas"

På Sveavägen gick han något tiotal meter bakom paret Palme, ja du fattar. Han behöver inte använda ordet "förväxling" och använder det inte heller, lite får man ju tänka själv

Så du tror på att SE designade Skandias logotyp till exempel?

”Jag har ju den uppfattningen att Stig gjorde ibland saker större och bättre än vad de var.”

– Sten Fylkner, vän till Stig

Jag förstår inte riktigt poängen i relation till framträdandet i SvD.

Du påstår fortsatt att han "går ut hårt". Kan det preciseras?

Och hade SE inflytande över redaktion och redigering på SvD? Det han gjorde, vilket inte hade varit självklart för envar, var att kontakta sin tidning för att berätta sin historia efter en mycket stor nyhet där han fanns på plats. Tidningen nappar på detta och om det vankades hembesök och bild eller någon annan utformning var givetvis inte hans sak.

Noteras kan att SvD efter mordet skickade folk "så fort det dök upp något" och den som sannolikt besökt SE minns inte detta eftersom han "var ute och träffade väldigt många de första dagarna". Så det var många som låg på hårt, tydligen.

Man kan påpeka samma sak gällande Rapport. Kunde han kontakta redaktionen och beställa tv-tid för att få uppträda enligt eget huvud?

Rydén fick för övrigt ett lite sorgligt och ömkligt intryck av SE, han sökte tydligt uppmärksamhet och bekräftelse och spelade teatraliskt över. Men i själva verket var allt detta spelat. Alltså, GM-SE spelade ömkligt försmådd, tydligt bekräftelsesökande och teatraliskt överspelande.

Att GM-SE har många oanade och raffinerade talanger är dock ingen nyhet.



Jasså?



Han känner sig uppenbarligen sårat förbisedd. Och det oavsett vittne eller GM.

Läs Gunnar Walls intervju med UG. Hon kan överhuvudtaget inte känna igen bilden av att Engström skulle ljuga.

“UGR: I vår familj är vi ju uppfostrade extremt strikt och det är Erika också. Man är en god medborgare om du förstår vad jag menar, att ljuga är inte okej. Men Stig var också en som höll fantastiska tal. En kreativ ådra. Och jag tror väl att ibland, som med min far, så var syftet med histo- rieberättandet inte att det skulle vara en dokumentär utan snarare att det skulle vara underhållande.

Om han ändrade sin berättelse av det skälet är det förstås superpatetiskt. Han skulle alltså ha suttit och fantiserat ihop det här då. Jag tycker det är jättedeprimerande om det är så.“

Bra att du grävde fram citatet, för det matchar ju över huvud taget inte din inledande beskrivning av att ”hon kan överhuvudtaget inte känna igen bilden av att Engström skulle ljuga.”

Det hon snarare verkar säga mellan raderna är att SE kunde ha en tendens att slira på sanningen. Att det ”inte skulle vara en dokumentär”. Och hon jämför med sin pappa, som har klara mytomana drag.

FG:

Fi*ippa Gl*ser ombads berätta om sin fader och hon uppgav att han har ljugit väldigt mycket vilket hon inte förstod när hon var liten.

Han har nog hittat på en hel del som hon har fått höra under sin uppväxt.

Antingen började hon fundera på detta under sin uppväxt eller så har hon konstaterat detta i efterhand när hon har börjat faktagranska saker.

Vad kul att du hade ett Ulrika Glaser-citat förresten. Jag har också ett. Från Lampers dokumentär ”Palmemördaren”:

”Det känns som att det börjar som en liten snöboll, och så växer hans eget deltagande och hans story och hans insikt och hjältemod och allt det där. Det blir ju liksom bara större och större ju längre tiden går.”

Efterspelsvittnet SE är ingen psykologisk gåta direkt.