Skandiamannen

Varför tror du då att han hittade på att han designat Skandias berömda paraplylogga? En verifierbar lögn. Såvida inte TP:s källa själv kommer med oriktiga uppgifter. Logotypen designades av en annan namngiven grafiker innan SE började på Skandia.

Om detta kan man läsa i Den osannolika mördaren.

Att UG kallar SE:s möjliga ljugande för ”patetiskt” har ingen bäring på hur troligt hon anser det är att han ljuger. Du får läsa bättre nästa gång.

Tidigare Skandia-anställda vittnar direkt för PU om Stigs tendenser att skarva på sanningen även i andra sammanhang:

Han ville gärna vara i blickpunkten. Detta märktes på flera sätt. Han till och med verkade förmer och duktigare än han var. Detta visade sig genom att han exempelvis vid ett tillfälle, då de satt bredvid varandra, pratade med någon i telefon. Stig sade då i telefonen att de hade mycket att göra med kampanjer på stan och annat vilket inte stämde.

[Maskad] uppgav att han märkt detta i andra sammanhang.

Även kollegan som även under en period var Stigs chef, bevittnar om detta.

https://drive.google.com/file/d/1csq...hQh5N0Qu4/view

Alltså ett identiskt beteende som han uppvisade efter MOP när han ska ha uppgett en viss version av händelseförloppet över telefon, medan personen som satt bredvid honom reagerade på att han just sagt något annat till honom.

Ja, det finns ett flertal exempel på Stigs en aning flexibla relation till faktiska förhållanden och även på tendensen till att framhäva sig själv och sin egen betydelse i olika sammanhang.

I enlighet med den universella regeln att allt pekar mot SE som GM oavsett vad, så har även detta lyfts fram som något som förklarar delar av GM-SE:s väldiga komplex av förehavanden.

Annars kan man välja att notera hur anmärkningsvärt väl tendenserna förenar sig med bilden av det lite sena och fåfänga vittnet SE som växer fram.

Det är inte orimligt att en GM som känt befann sig på platsen efteråt ger sig till känna och meddelar detta samt att man var ett vittne. Och berättar något som styrker det och ger det sanningens prägel. Om GM har något minsta uns av kapacitet att begrunda saken, hittar han på så få ageranden som möjligt i den okända och kaotiska situationen.

I det här fallet har vi dock att göra med en GM som utan att ha en aning om vad som förevarit på platsen skriver in sig i skeendet som en centralt, rådigt och hjältemodigt agerande figur. Han brer på närmast utan hämningar och målar sina insatser i allt mer bjärta färger i media och sin sociala omgivning.

Det är besvärande svårt att se ett GM-beteende i detta. Det handlar i sådana fall om ett agerande över gränsen till vansinne och som dessutom överensstämmer med vad man kan förvänta sig av ett vittne av SE:s slag.

Det blir återigen antingen en GM som beter sig som ett lite stolligt vittne eller en lite stollig förbipasserande som beter sig som ett lite stolligt vittne.

Angående "förväxlingen", så kan det återigen påpekas att det värnet, om den nu är ett tänkt skydd för GM, är etablerat och klart i och med att han lämnar uppgiften en enda gång. Att stort uppslagen i riksmedia tjata om saken innebär inget annat än närmast en garanti för en GM med okänt ansikte att faktiskt bli utpekad. Vilket varje GM med en uns av kapacitet att begrunda saken givetvis inser.

Man kan ju också dra sig till minnes den gången då han mycket ivrigt ville hamna i tidningen som vinnare av en tävling om att bli utsedd till Sveriges mest androgyne man. ”Han var ivrig att ge svaren som förväntades”, sa intervjuaren efteråt, och alla utom de mest godtrogna kan väl ana att han tar ut svängarna i intervjun.

Intervjuaren var ju för övrigt den framgångsrika författaren Karin Thunberg. Så här säger hon i efterhand:

En man som ansträngde sig för att visa att han var värd min uppmärksamhet. Så minns jag Stig Engström den oktoberdag 1981 då jag intervjuade honom.

https://www.svd.se/a/0n5vBA/tanken-svindlar-att-det-var-palmes-mordare-jag-motte

Det man verkar kunna konstatera är att SE dels hade ett större behov än de flesta av att bli bekräftad, och dels inte hade några problem med att skarva på sanningen för att uppnå det målet.

Att din vän Stig påstår att han är huvudpersonen bakom Skandias logotyp är trivialt. Att han pyntar sina historier lite grann är också trivialt. Sådan är människor. Men att ljuga i stort och störa en mordutredning av en statsminister är det inte. Och inget i din väns personhistoria tyder på att han skulle vara ett undantag i det avseendet. Det är ju precis det som UG uttrycker.

Att du gång på gång falskeligen påstår att jag är ”vän” till Stig visar bara att du är en ännu större mytoman än Stig. Men det har jag inga problem med. Det är ungefär som att bli anklagad för dopning i ett maraton fast man vet att det inte är sant. Då blir det bara smickrande.

Att hitta på att man designat en rikskänd logotyp som även använts i bl.a. USA är inte trivialt. Det är klassiskt mytomanbeteende om det stämmer. Det går inte att förklara bort med att han på något sätt misstagit sig.

En psykopat ljuger strategiskt, en mytoman ljuger tvångsmässigt.

Jag tycker SEs lögner i stort sett går åt samma håll. Till hans fördel. Det gör honom inte till psykopat, men jag undrar på om det oavsett var något fel på honom. Sen har han kanske något att dölja..

En människa är mycket, genetik, uppfostring, klass etc.

Människan Engström är egentligen lika intressant som själva fallet.

Det är möjligt att man ska vara försiktig med diagnosen mytomani, men man kan ju fundera över vilka ”strategiska” fördelar SE fick av att troligen ljuga/överdriva 1981 i hopp om att bli (ö)känd som Sveriges mest androgyne man.

Var det en allmän fördel i samhället att bli sedd som androgyn på tidigt 80-tal? Knappast. Vilket SE själv verkar inse eftersom han i intervjun känner sig tvungen att bedyra att han visserligen är androgyn men inte homosexuell.

Det verkar snarare röra om en överdriven längtan efter bekräftelse och uppmärksamhet. Det verkar vara det som är hela grejen. Vilket ligger fullt i linje med någon som snubblar in i en historisk händelse någon minut efter dådet och önskar att han hade varit lite närmare.

Jag noterar att du slår spiken på huvudet i inlägg efter inlägg.

Vi får hoppas att ditt budskap når ända upp och går hem även på nose bleed section på läktaren.

Nu vet du, knattarna, hur det känns att vara osakligt utpekad. (Om du faktiskt inte är en av SEs personliga vänner och brukar ljuga tvångsmässigt.)

Jag har noterat att din avatar har odefinierade plagg med mörk färg och kepsliknande huvudbonader som i vissa fall ser "telefonkatalogsblå" ut. Det föreligger således en "trippelrisk" att du blir förväxlad med dels SE, dels den verkliga mördaren.

Att du springer maraton lite trivseldopad och njuter av uppmärksamheten anklagelserna om detta medför liknar lite SEs sprinterlopp i gränden lite salongsberusad i Rapport, med påföljande uppmärksamhet.

Jag vill i all vänlighet varna dig för att snedda på trottoarer, innan "speglingsmaffian" kommer att sätta klorna i dig.

En reflektion på vad du skriver i ditt inlägg om loggor och lögner:

Fallhöjden från luftslottet SE som GM är högt. Jag sätter paraplyloggor i samband med nederbörd från himlen, Luftballonger med hög höjd och SEs "fallolycka" på Mörkö som andra indikationer på att "ta höjd" i sina lögner.

Om vi hade levt på 90-talet hade väl varenda SE-skeptiker blivit beskylld för att själv vara SE. SE-teoretiker gillar ju att se samband som inte finns.

Det är dock lite oklart hur ”mannen som lurade en hel nation” ännu idag skulle kunna dra i trådarna. Möjligen om han testamenterat stora okända summor för att avlöna SE-skeptiker långt efter sitt frånfälle.

Men åter till ämnet. Det är lite svårt att se något minutiöst utstuderat psykopatbeteende bakom att (förmodligen) ljuga om luftballonger och tandläkarborrar. SE verkar ha varit lite av ett harmlöst original helt enkelt. Ett ”lite stolligt vittne” som Roerlig brukar uttrycka det.