Citat:
Har själv funderat över denna punkt.
Parlamentarikern griper då tag i medarbetarens arm med en snabb och våldsam rörelse, trycker ner den och kliver aggressivt fram mot henne.
Det är inte möjligt för en mindre person att trycka ner armen i jämnhöjd med sitt ansikte och samtidigt kliva framåt, om armen trycks nedåt hamnar den i brösthöjd och förhindrar effektivt klivet framåt.
Men när en längre och starkare person ska slita till sig din mobil, griper tag över mobilhanden och sen rycker ner hela din arm för att du ska släppa mobilen då dras man neråt och framåt.
Vi vet ju att tjänstepersonen är både större och längre än parlamentarikern dessutom håller hon ju fast Måwes högerhand och mobil, så damen med handväskan (som hon just tog upp sin mobil från), försöker med vänster hand slita lös tjänstepersonens större hand.
Parlamentarikern griper då tag i medarbetarens arm med en snabb och våldsam rörelse, trycker ner den och kliver aggressivt fram mot henne.
Det är inte möjligt för en mindre person att trycka ner armen i jämnhöjd med sitt ansikte och samtidigt kliva framåt, om armen trycks nedåt hamnar den i brösthöjd och förhindrar effektivt klivet framåt.
Men när en längre och starkare person ska slita till sig din mobil, griper tag över mobilhanden och sen rycker ner hela din arm för att du ska släppa mobilen då dras man neråt och framåt.
Vi vet ju att tjänstepersonen är både större och längre än parlamentarikern dessutom håller hon ju fast Måwes högerhand och mobil, så damen med handväskan (som hon just tog upp sin mobil från), försöker med vänster hand slita lös tjänstepersonens större hand.
Det du beskriver lyfter en viktig detalj. Den fysiska beskrivningen i advokatens redogörelse framstår inte bara som vinklad utan även biomekaniskt tveksam. Att en kortare person skulle kunna trycka ner armen på en längre och starkare person och samtidigt kliva framåt på ett sätt som får händelsen att framstå som aggressiv, rimmar illa med både kroppsfysik och sannolikhetsbedömning.
Det stärker intrycket att transkriptionen inte bara är en tolkning av bildmaterial, utan också ett tydligt försök till narrativ styrning – något man kanske bör förvänta sig från ett juridiskt ombud, men som ändå förtjänar att granskas kritiskt, särskilt när den återges okommenterat i medier.