Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Bohemia passar in väldigt bra.
Inte för att man bör behandla poliser som ofelbara kameror, men om vi tar Söderström på orden borde man ganska exakt kunna pinpointa när SE lämnar mordplatsen i riktning mot Bohemia. Och det blir mellan hans andra och tredje kontaktförsök med Lisbeth.
I hovrätten sa han att han gjorde tre separata kontaktförsök med Lisbeth. Det var vid det andra kontaktförsöket med Lisbeth som han fysiskt tog tag i henne, vilket självfallet kan uppfattas som ”bryskt”. Men det var först vid det tredje kontaktförsöket som hon skällde ut honom. Det lämnar ett prydligt utrymme för att SE såg den bryska behandlingen vid det andra kontaktförsöket men hunnit avlägsna sig när utskällningen kom.
En del tyder ju på att han inte hörde utskällningen eftersom det var då hon förkunnade för hela mordplatsen att hon var Lisbeth Palme, vilket SE tycks ha missat. Om han nu inte hörde det men valde att inte tro på det.
Tidsmässigt är kanske efterspelsvittnet den enklaste pusselbiten att infoga i pusslet.
Men det finns mer:
Som SE själv säger har han först tanken att OP är en A-lagare som intagit horisontalläge. När han kommer fram och ser blodet välla fram ur OPs mun överger han den tanken och tolkar det inträffade som om några knarkligor höll på att göra upp.
Vi får inte glömma i sammanhanget att knarkförsäljning tillhörde gatubilden i kvarteret Träsket och SE kan faktiskt ha misstagit OP för den ökända SC vars ansikte var en vanlig syn i området kvällstid.
SE lämnar i sina förhör en viktig pusselbit. Han nämner att vittnen brukar vara ovilliga att träda fram och som den hariga och lite fega människa han var sökte han sig till Bohemia där han satte sig vid ett bord och funderade på vad han skulle göra.
Skulle han gå direkt hem utan att kontakta polisen som om det regnade eller skulle han rakryggat ställa upp som ett vittne i en knarkuppgörelse? Som den rättskaffens människa han var beslutade han sig för att kontakta polisen och lämna sin berättelse.
Stärkt av detta beslut tågade SE rakryggat tillbaka till mordplatsen där polisen, som frågade om han sett mördaren, tappade allt intresse för SE som vittne när SE ärligt berättade att han inte sett skymten av GM. SE blev något snopen efter avsnoppningen från polisen och stod kvar rådvill några minuter och fick då se och höra hur polisen tog vittnesuppgifter från ett vittne som SE inte sett på mordplatsen.
Att det suttit vittnen i bilar som inte syntes på trottoaren var kanske inte något som slog SE i detta skede utan han lunkade moloken tillbaka till Skandia efter att hans dyra och exklusiva armbandsur visat att han missat tåget hem. Eftersom han svarat på enstaka frågor från polisen uppgav han för väktarna att han "blivit förhörd" på mordplatsen av polisen.
Skakad och chockad av blodet och uppgifterna att OP var offret betedde sig SE osammanhängande i receptionen innan han tog nattbussen hem.
Efter en god natts sömn vaknade SE och läste i tidningen om mordet. Eftersom han hört LP säga att mördaren hade mörkblå täckjacka, vilket hon upprepade på Sabbatsberg, noterade han att polisen bollade med flera olika signalement och insåg att han faktiskt kunde hjälpa polisen lite i denna del.
SE kontaktade därför polisen på lördag förmiddag, vilket känns rimligt, ja nästan mänskligt.
Efterspelsvittnet SE är ingen psykologisk gåta direkt.