Hur snabbt rymdskepp kan man bygga?

De får ha förmåga att reparera sig själva eller rentav smälta ned dem till råvaror och bygga nytt från grunden med jämna mellanrum. Samma som levande organismer gör i ett ekosystem där man har nya generationer när de gamla blir utslitna. Bara mer anpassat till miljön i rymden.

Nej, men man kan lagra information på betydligt mer robust sätt med felkorrigerande kod och sen syntetisera ett befruktat ägg baserat på denna.

Man behöver inte ens transportera själv livmodern eftersom den inte behövs förrän man kommer fram utan även där lagrar man bara en ritning för hur den ser ut sen byggs den på plats. Sen gör man på samma sätt med maskiner för att syntetisera mat osv.

Bara det som behövs under själva resan behöver finnas i skeppet. När man kommer fram kan man kannibalisera sådant som inte längre behövs och bygga om till utrustning för att utvinna råvaror och steg för steg bygga upp en tillverkningsindustri. Människor återskapar man först när det finns någonstans för dem att leva.

Jag gissar att vi behöver en bra AI för att planera alla stegen i en sådan process och designa maskiner som är så flexibla.

Men hur skulle en sådan ritning, eller en maskin som kan använda en sådan ritning överleva århundraden av hamrande partikelstrålning eller kosmiskt damm, eller röntgenstrålning eller gammastrålning ?

Jag är mycket bra på att framställa synnerligen fina ritningar, men de har den svagheten att de bara beskriver verkligheten.

Mycket strikt, med olika penntjocklekar och ritningsregler.

Och som en nyhet, en 3-D figur i hörnet.

Men den här "kosmiska strålningen" är väl starkast inom ett solsystem? Eller är jag alldeles ute och reser?

Så i tomma rymden mellan solsystemen borde det inte vara några större problem. Vi får försöka kartlägga strålningsfälten mer. Kanske Voyager II mäter just nu.

Jag tror överhuvudtaget att den här strålningen inte kommer att stoppa oss i framtiden, glöm inte att vi är multipanetary species....

Jag delar din uppfattning att det är solarna som sänder ut den värsta strålningen. Var strålningsfälten finns i tomma rymden får vi kartlägga med sonder typ Voyager II.

Du tolkar mig alldeles för bokstavligt, jag tänker mig inte ett rum fullt med pappersark utan digitalt lagrade beskrivningar med massiv felkorrigering för hur man tillverkar olika apparater. Som jag skrev får även maskinerna i skeppet repareras under resans gång.

Nej, vår närmaste rymd är primärt fylld av solens utgående strålning. Men den krockar med den interstellära strax innanför där Voyager-sonderna befinner sig (och kanske några andra). Det innebär kanske inte att det är värre strålning, men den kommer inte längre primärt från en riktning.

Det finns dock ingenting därute som hindrar strålning från t.ex supernovaexplosioner, kolliderande svarta hål eller neutronstjärnor från att nå dig. Nåt som solen på sätt och vis gör även om vi även härnere utsätts för komisk strålning.

Faktum är att samlingar av ritningar av papper eller hellre polyesterfilm skulle kunna överleva många årtusenden, men ej digitala ritningar i ett dataminne, eftersom de är mer flyktiga och lättare förstörda.

Problemet är att lyfta upp saker och ting i omloppsbana.