Hur snabbt rymdskepp kan man bygga?

Jo men detta funkar ju även för generationsskepp som med kanske 0.1% av ljushastigheten ska nånstans. Även i deras fall vill man ha strålningsskydd för det man kör in i, det är ju inte så att dom kan väja för tre arga syreatomer.

Och som du säger, det kan användas antingen som bränsle, reaktionsmassa eller bara för att spola toan.

Visst, som i sf-boken Tau Zero av Poul Anderson, med en s k Bussard ramjet:

https://en.wikipedia.org/wiki/Bussard_ramjet

Som du ser i texten i länken verkar det dock tveksamt om det skulle fungera. Det har undersökts rätt ordentligt med teoretiska beräkningar, men det är helt enkelt lite för tunt med materia i rymden nära solsystemet.

Men hur det än är med det måste vi ju s a s gräva där vi står. Vi har inte nått nuvarande teknologiska nivå direkt från det antika Greklands, utan i många små steg vetenskapligt och teknologiskt. Raketer kan vi rätt mycket om, men vi vet ju redan med nuvarande kunskap och teknologi att detta kan förbättras. Kan vi få ner restiderna inom solsystemet från ibland flera decennier till månader eller veckor så är ju bara det ett jättekliv framåt.

Coolt. Hur mycket information handlar det om?

Rent teoretiskt sätt skulle det vara möjligt att bygga någon form av modulär farkost som skickas upp i rymden i sektioner med flertalet raketuppskjutningar. När du gjort den stor nog, så att den kan innehålla nog med bränsle, då börjar du skicka upp bränsle till den och tankar fulltank.

Sen är det bara att trycka på gasen så länge det räcker och eftersom det inte finns något direkt motstånd i rymden så kommer din fart öka och öka och öka. Till slut kommer du dock nå någon fysisk gräns på hur fort det går. Den främsta riskfaktorn är nog små partiklar som kan finnas ute i rymden och som kommer kunna förstöra din maskin när du kommit upp i hög nog hastighet och krockar med en sådan.

Lyckas du på något vis undvika det ödet så finns det fortfarande en begränsning på hur fort det kan gå, det är fysiskt omöjligt för något med massa att färdas i ljusets hastighet men atomer i CERN anläggningen kommer väldigt nära.

Kontentan blir hur som helst att med dagens teknologi är det teoretiskt möjligt att färdas i den högsta möjliga hastighet. Vad denna är blir svårt att säga, det finns nog fler problem än bara partiklar i rymden som kommer behövas ta i åtanke om du vill försöka accelerera en rymdfarkost till så nära ljusets hastighet som möjligt.

Informationen finns därute, men sekvenserat DNA har vi ju redan, plus det från mitokondrierna. Sedan cellen i sig vilket vi inte vet hur man bygger men dess information är begränsad. Som sagt, jag tog upp att vi nog har informationen att göra det, men saknar teknik att splica samman dna, mitokondrier, celler, etc ..

.. så ta med ett fryst ägg

Vi har inte ens rudimentär koll på hur celler fungerar. Än mindre vilken informationsmängd som behövs för att återskapa en funktionell eukaryot från skratch.

Det du nämner skrapar knappt på ytan. Även våra mest avancerade verktyg kan liknas vid stenåldersklubbor vid en jämförelse med vad som verkligen behövs för att förstå en cells konstruktion och funktion.

Men splica samman DNA kan vi däremot. Se CRISPR.

Men ja, det faktum att vi har sekvensordningen på vårt DNA, nånstans runt 4 miljarder par eller så, gör ju inte att vi vet hur det funkar, vad dom gör.

Men vi kan ännu inte bygga det från scratch, CRISPR etc kan ersätta delar, men såvitt jag vet inte bygga den från nytt - alla miljarderna ATCG-sekvenserna. Men jag kan ha fel, har ofta det.

Lite off topic kanske men jag såg någonstans att Oumuamua gick genom vårt solsystem med en fart av 87 km per SEKUND.

Jag har inte forskat mer om detta, jag har också sett andra siffror.

Denna hastighet är mycket hög för våra förhållanden men duger inte för interstellär rymdfart, NEJ!

Synd att vi inte hade beredskap för att skicka en sond för att ta en titt på föremålet.

Givet att vi inte ens såg den förrän den redan var på väg BORT igen är det inte så märkligt, tbh.

Problemet med avancerade maskiner är att de är känsliga för partikelstrålning eller gamma / röntgenstrålning och kan förstöras på samma sätt som en levande människa, även om det kan ta litet längre tid.

Ägg eller fertiliserade sådana kan väl ej klara att hamras med strålning i århundraden utan att bli förstörda ?

Vi kan ej ens bevara fertiliserade ägg, rena ägg eller rena spermier mer än några år i flytande kvävgas innan de blir av naturliga processer odugliga eller förstörda.

Det här väcker väl också frågan om var någonstans i rymden som det finns behov att skydda sig mot strålning och andra fenomen. Jag misstänker att det mest är nära solarna i de olika solsystemen medan rymden däremellan är betydligt mer neutrala?

Den här maskinen, som skulle fungera som en artificiell livmoder, hur skulle en sådan extremt avancerad maskin kunna överleva en sådan långvarig och skadlig attack av partikelstrålning eller högenergetiska fotoner som ganska lätt tränger igenom 50 cm. Wolfram under århundradena om tiden får ha sin gång.