Kapitalismen förstör tradition så varför försvarar konservativa den?

Marx skiljer mellan värde och pris.
Det konservativa misstaget är att han tror Marx försöker förklara prisbildning i vardaglig mening. Det gör han inte.

Marx analyserar värdets ursprung i ett systematiskt perspektiv, inte marknadspriser i isolerade situationer.

Men detta spårar iväg ifrån huvudämnet i tråden, som egentligen handlar om hur konservativa dumdristigt tror att de kan konservera traditioner i ett kapitalistiskt system och där jag slängde in att till och med Karl Marx förstår hur man ska bevara traditioner bättre än konservativa som hela tiden pratar om det.

Jävlar vad du dundrar på med attacker. Jag gillar det. Vi är på samma sida.

Men för att följa ditt exempel och titta på Feder och Schacht så ser vi att de båda ansåg att kapitalets frisläppta makt är destruktiv för allt som håller ihop ett folk.
De kanske inte citerade Marx, men de såg samma förstörelse.

Så min fråga kvarstår: kapitalismen förstör tradition. Konservativa slår sig på bröstet att de är för tradition, familj, folk och nation, så varför försvarar de då kapitalismen som system?

Det finns inget verkligt värde från systematiskt perspektiv. Du producerar en samsung tv på 60 tum för billigare pris och med mindre arbetare än en gammal fyrkantig 24 tums tv som du använde dig av på 80-talet. Marknaden ger 0 kr i värde för fyrkantiga tvn som fortfarande produceras oavsett hur mycket arbete det går åt att producera produkten.

Det är problemet med din centralplanerade ekonomi, det finns ingen som vet verkliga värdet av någonting överhuvudtaget. När sedan du börjar reglera matpriser för att de är dyra pga låg utbud och stor efterfrågan så skapar du initiativ för bönder att producera ännu mindre så att utbudet minskar ännu mera i nästa skörd (får du ingen profit för din hårda slit så skiter du i att producera mera än vad du själv och din familj kan konsumera). Det som händer i verkligheten är att bönder struntar i att plöja genom den mindre fruktsamma delen av deras terräng och saker säljs i svarta marknader där maten får sitt sanna värde (marknadens värde, inte centralplanerade värdet).

Det är just av sådan total avsaknad av verklighetsförankring som du fick svältkatastrofer i kommunistländer i alla kontinenter.

Det går givetvis att påstå att en produkt inte har ett värde för samhället i stort som direkt överanstämmer med dess pris, exempelvis så är det kanske inte värdefullt för varesig individen eller kollektivet att konsumera mcdonalds hamburgare eller heroin.

Men det är något helt annat att ifrågasätta priset på bröd när den bara följer hårda ekonomiska regler kring utbud och efterfrågan. Ifall vi skulle ha en evig vinter av någon massiv vulkanutbrott i Indonesien så skulle värdet på en limpa överstiga värdet av guld.

Nu slarvar du rejält med detaljerna. Feder kritiserade det finansiella systemet och specifikt banksystemets användande av konceptet riskfri ränta som hela det skuldbaserade penningsystemet bygger på. Schacht implementerade i praktiken stora delar av Feders idéer och de funkade ypperligt. Detsamma kan inte sägas om Karl Marx som aldrig förstod det här överhuvudtaget.

Jag vet inte vilken gång i ordningen jag påpekar detta. Konservatismen har aldrig försvarat det kapitalistiska systemet men det senare då definierat som kapitalets diktatur. Judecharlatanen Karl Marx tyckte att lösningen var att stjäla folks egendom och förslava dem i arbetarstatens namn. Ungefär som att bota en hjärntumör medelst halshuggning.

Jag såg förresten att du påstod att Marx skiljde på värde och pris. Men det gjorde han inte utan han körde på den felaktiga arbetsvärdeteorin för prissättning som ekonomer länge hade gjort då. Först med den korrekta marginalnytteteorin kunde man separera värde och pris.

Du utgår från att konservatismen inte existerar som självständig hållning. Men nej - man måste inte vara liberal eller socialist. Det är samma binära logik som användes i Sovjet: antingen är du med oss, eller fascist.

Konservatismen är inte en gren av liberalismen, och absolut inte dess försvarare. Vi har våra egna prioriteringar: ordning, tradition, förvaltarskap, gemenskap - inte individens frigörelse till varje pris, och inte centralplanerad utopi heller. Vi är kritiska till ett system där kapitalet står över nationen, kulturen och det sociala arvet. Kapitalet ska vara tjänare, inte herre - och verka inom ramar som staten sätter.

Du verkar ha hängt upp dig på ordet "kapitalism", men det beror helt på hur du definierar det. Privat egendom och marknader är inte samma sak som global finansialisering. Konservativa försvarar inte ett system där tillväxt är ett självändamål, eller där familjer och lokalsamhällen mals ner i skuld för att hålla igång konsumtionen.

Sen att du inspireras av Marx är inget problem i sig, men lösningarna han föreslog var utopiska och ledde historiskt till att man slog sönder en hel del av det du säger dig värna. Jag rekommenderar hellre Werner Sombart, som skiljde mellan finanskapitalism och industrikapitalism - och insåg att det är den förra som river upp rötterna.

Att helt avskaffa marknader och privat ägande á la Sovjet är att slänga ut barnet med badvattnet - och sen slå sönder badkaret av ideologisk övertygelse.

Vi har inte haft sannerligen konservativa ledare på mycket lång tid, det har varit en gäng Burke-konservativa som egentligen är liberaler och enbart agerar efter finanselitens trummor. Dessa dyrkar ofta figurer som Reagan som de anser representerar konservativa ideal mer än någon annan.

Ifall vi exempelvis tittar mot Tyska kejsardömet i slutet av 1800-talet så ser vi där mer en stat som jag anser representerar sanna konservativa ideal, inklusive en återhållsam perspektiv på demokrati.

Vart tror du att konservativa av alla slag skulle föredra att bo, i DDR eller tyska kejsardömet?

Tyska kejsardömet var givetvis kapitalistiskt, men kapitalisternas intressen var alltid underordnat nationens intressen, och ibland var det i nationens intresse att staten trädde in för att ta ansvar för arbetarklassens basbehov – särskilt hälsa och ålderdom.

Ifall vi jämfört det med Storbrittanien under samma period så var nationen betydligt mer styrd av storfinansens intressen, speciellt igenom att bibehålla ett stort imperium där det främst var rika som berikade sig på imperiets existens. Tyska industrin var stor och centraliserad (Krupp, Siemens) som saknade den osäkerhet som fanns i brittiska industrier som ständigt anpassade sig efter marknadens fluktuationer. Det fanns mycket tariffer för att skydda den inhemska tyska marknaden vilket skapade en vis stabilitet. Tidigt så satsades det på yrkesutbildningar och även större tillgång till högre utbildning för de lägre klasserna än i Storbritanien. Resultatet var en mindre brutal klassamhälle med mer fokus på att hjälpas åt mellan klasserna.

Detta trots att den rikaste 1% av medborgare hade en tredje del av rösterna i parlamentet medan de fattigaste 80% hade en annan tredjedel av parlamentet. Du fick den del av parlamentet som korresponderade den skatt du i snitt betalade. Trots denna på pappret ökade makt till rika gentemot fattiga så hade alltså Tyskland mer fokus på att förbättra fattiga tyskars villkor än Storbritannien.

Men vill du fokusera på perioden efter andra världskriget skulle jag exempelvis peka på figurer som Enoch Powell i Storbritannien och Pat Buchanan i USA som faktiskt kunde ha vänt på historiens riktning ifall de hade vunnit valen i deras länder.

Det finns ju Powells kända tal från 1968 som varnade vad som skulle ske ifall man skulle tillåta massinvandring in i Storbritannien:

As I look ahead, I am filled with foreboding. Like the Roman, I seem to see 'the River Tiber foaming with much blood'. That tragic and intractable phenomenon which we watch with horror on the other side of the Atlantic but which there is interwoven with the history and existence of the States itself, is coming upon us here by our own volition and our own neglect. Indeed, it has all but come. In numerical terms, it will be of American proportions long before the end of the 20th century. Only resolute and urgent action will avert it even now. Whether there will be the public will to demand and obtain that action, I do not know. All I know is that to see, and not to speak, would be the great betrayal.



En sann konservativ ser längre ut mot horisonten än de småväxta så kallade "konservativa" som bara blir reaktiva mot förändringar när de redan har facit i hand, då det i princip är försent att reagera emot historiens riktning (som idag).

En annan favorit var en debatt Powell hade med småtokiga Thatcher som jag tror pekar på hur en sann konservativ ser på nationen gentemot en falsk konservativ:

Mrs Thatcher said (in effect) that Norman had shown that the Bomb was necessary for the defence of our values. Powell: "No, we do not fight for values. I would fight for this country even if it had a communist government." Thatcher (it was just before the Argentinian invasion of the Falklands): "Nonsense, Enoch. If I send British troops abroad, it will be to defend our values." "No, Prime Minister, values exist in a transcendental realm, beyond space and time. They can neither be fought for, nor destroyed." Mrs Thatcher looked utterly baffled.

Att Marx idag blivit det självklara affischnamnet för kapitalismkritik beror i första hand på Sovjetunionens historiska roll. Han var förvisso en betydande teoretiker under sin egen livstid - men hade aldrig uppnått denna exceptionella ställning utan Moskvas ideologiska och geopolitiska inflytande under 1900-talet. Utan denna förstärkning hade Marx sannolikt idag betraktats i samma kategori som Saint-Simon eller Owen - och varit mindre inflytelserik än exempelvis Max Weber. Sombart, som kontrast, är idag främst känd i smala tyska akademiska kretsar - men var under sin samtid mer inflytelserik än Marx var under sin.

I vissa delar av Marx tänkande - särskilt i de tidiga skrifterna om alienation och i den senare analysen av varufetischism - närmade han sig en djupare, mer kulturell invändning mot kapitalismen som på flera punkter överlappar med konservativ kritik. Problemet är att även dessa insikter förblev bundna till hans grundläggande fokus på materiella förhållanden. Marx förblev inom ramarna för sin historiematerialism, där ekonomiska strukturer och klassmotsättningar ses som den avgörande motorn i samhällsutvecklingen - medan religion, moral och kultur reduceras till överbyggnader.

Det finns mer komplexa, nyanserade och kulturellt förankrade perspektiv - där människan inte ses som blott ekonomisk aktör (homo economicus), utan som en begränsad, historisk, gemenskapsbunden varelse med rötter. Detta gör både liberal och marxistisk människosyn otillräckliga för att förstå det moderna tillståndet. Sombart och andra visade att det är skillnad på hur vi producerar och hur samhället organiserar sig kring produktionen. Ett samhälle kan ha marknader men ändå vara kulturellt konservativt - eller ha statlig kontroll och vara värdenihilistiskt.

Marknader kan och har existerat i samhällen där hederskodex, pliktetik, nationell styrning och religiös moral sätter tydliga gränser för vad som får kommersialiseras, hur arbete organiseras och vilka övergripande mål ekonomin ska tjäna. Det pre-liberala Tyskland, Japan under Meiji-eran eller delar av det tidiga 1900-talets Europa illustrerar hur marknader kunde samexistera med starka traditionella institutioner där staten, kyrkan, yrkesskrån och familjen utövade legitimt inflytande över både människors liv och ekonomins ramar. Sådana samhällen visade att ekonomin kan tjäna samhället - istället för tvärtom.

Konservatism är ju hårt kopplat till kristendom. I alla fall i vår ända av världen. Och i bibeln så är stöld förbjuden.

Rödingar lever ju på att sno pengar utav de arbetande. Och däri är problemet för Marx.

Jag uppskattar din insyn i Feder och Schacht. Du har rätt i att de kritiserade finanskapitalets makt, särskilt räntesystemet. Men just därför stärker du egentligen min poäng.

De insåg att kapitalets logik, inte bara i banker utan som samhällsform, undergräver folk, nation och gemenskap.

Det är exakt det tråden handlar om.
Hur konservativa säger sig vilja bevara familj, tradition och rot, men samtidigt försvarar ett system som systematiskt river ned allt detta.

För mig låter det som att konservativa inte förstår systemet, och då är de naiva sentimentalister som snackar om tradition samtidigt som de matar maskinen som krossar den.
Eller så förstår de exakt hur systemet fungerar, men väljer att spela med, kanske för egen vinning, kanske av feghet. I båda fallen blir deras politiska hållning värdelös.

För om man säger att man vill försvara familj, gemenskap, tro och nation men samtidigt stöttar ett system som tjänar på rotlöshet, splittring, konsumtionshets och upplösning av alla fasta band, då är man en skitsnackare eller en nyttig idiot.

Det finns inget mellanläge.
Du kan inte både tjäna Gud och Mammon.
Du kan inte bevara det du låter förintas varje dag.

När du själv erkänner att finanssystemet är förödande och att Feder och Schacht tog till drastiska åtgärder för att tygla det, då blir frågan ännu skarpare.

Varför backar så många konservativa i dag ett ekonomiskt system som fortsätter verka efter samma destruktiva principer?

Du behöver inte hålla med Marx för att erkänna att han såg något verkligt.
Att marknaden inte har någon lojalitet till folk, historia eller tro.
Att Mammon inte är neutral.
Och att om du inte sätter den i bojor, så kommer den riva sönder allt du försöker bevara.

Så vi kommer alltid tillbaka till grundfrågan.
Kan man verkligen vara för tradition, familj och nation och samtidigt stödja ett system som underminerar dem varje dag?

Men varför tar du inte fasta på konservativas kritik mot kapitalismen istället för att luta dig mot judebluffen Karl Marx? För det finns inga likheter nämligen. Marx förstod aldrig det finansiella systemet eller åtminstone låtsades han inte göra det. Faktum är att det skuldbaserade penningsystemet med sin inbyggda exponentialitet urholkar den enskilda äganderätten för de allra flesta människor. På så vis har marxismen mer gemensamt med finansbaserad kapitalism. Vilket knyter an till det jag skrivit tidigare om att det bara rör sig om två olika judiska strategier för att ta kontroll över resurser.

Dra ned på din höga svansföring och ta till dig de lästips om hur konservativas kritik mot kapitalismen ser ut. För den kritiken har du totalt missförstått och gått rakt i den marxistiska fällan.

Du säger att konservativa har haft ”en korrekt” kritik av kapitalismen. Men när har den lett till något konkret?

Konservativa har gång på gång försvarat privat ägande och fri marknad.
De har i praktiken varit garanter för kapitalets rätt att dominera, även när de talar om ”värden”
Det är ofta vänstern och nationalsocialister som försökt tygla kapitalet med konkret politik.

Eller hur?

Marx är bara din mammon från en annan vinkel, han är en materialist som tror att människors förhållande till högre sanningar och ideal kan reduceras till ekonomiska förhållanden. Han vill därmed avskaffa religion i hans kommunistiska idealsamhälle då Gud bara är den härskande klassens maktverktyg enligt marx:

"Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras liv, utan tvärtom deras samhälleliga liv som bestämmer deras medvetande."

"Religiösa föreställningar [...] är produkter av samhällslivet och återspeglar de verkliga maktförhållandena."

"Avskaffandet av religionen som folkets illusoriska lycka är ett krav på dess verkliga lycka."