Gissa Bokcitatet

"The Splendid and the Vile" av Erik Larson är mitt bud.

Tyvärr fel
I princip rätt fast på svenska. Nu är det din tur.

Jag läste den engelska utgåvan och kände inte till den svenska titeln, dessvärre.

Här kommer mitt citat:

”Den där lusen,” sade Al, men det fanns ingen ilska i hans röst när han talade om Julian. Det var på grund av en beställning från Julian som han tvingats resa till Philadelphia. Det verkade som om Julian planerade en storslagen fest någon gång mellan jul och nyår, då han hade anförtrott Ed, en av de stora pamparna, att anskaffa honom en låda champagne — förträfflig champagne — och få den levererad dagen efter julhelgen.
Ed hade förstås lovat, med stor glädje, att själv ombesörja saken och se till att champagnen var av främsta slag. Han hade ringt till Philadelphia och försäkrat sig om att det verkligen var förstklassig champagne som skulle skickas.
Ed tyckte om Julian. Julian kom från "gamla pengar" och tillhörde country club Lantenengo-kretsen, en elitistisk social sammanslutning där enbart ortens lokala grädda hade tillträde, och han var den sortens man som var en högklassig person och alltid skulle framstå som högklassig, i vilket sällskap han än befann sig. Man kunde se det bara genom att betrakta honom: han bar sin klass som ett självklart attribut.

Boken är en amerikansk klassiker och författad på 1930-talet.

Måste vara ur F. Scott Fitzgeralds Den store Gatsby.

Aha 30-talet, då måste det överhuvudtaget inte alls vara ur Den store Gatsby.

Precis, det är inte den boken och inte heller något annat verk ur Fitzgeralds register eller galleri.

Om man ska vara mer exakt avseende årtalet så drogs den upp på hyllorna och såg dagens ljus för första gången samma år som "Tropic of Cancer" av Henry Miller och "Tender Is the Night" av F. Scott Fitzgerald lanserades.

Det kan vara fråga om Appointment in Samarra av John O'Hara.

Korrekt! Bollen går över till dig.

/edit: det kanske är god ton att rapportera att sökt författare har varit med tidigare i tråden, den tråkmånsen/

Tackar, det är roligt att få publicera (om man kan kalla det så) något litet utdrag ur en urtråkig bok.
Boken och författaren hade väl förr i världen, ja kanske inte så länge sedan egentligen (allt är ju relativt sägs det att gamle Einstein bevisade, nu är boken helt bortglömd (tror jag)), ett visst anseende och för den som aspirerade på att anses "insatt" skadade det inte att nämna titeln i förment litterära samtal där floskeln "omistligt" var obligatorisk.
Nåväl, ett litet smakprov:

Det ligger i Wiens tredje bezirk och närmare bestämt, som guideböckerna samvetsgrant påpekar, på Kundmangasse nr 19. Det är det berömda hus som som Paul Engelman 1926 byggde åt Wittgenstein, som själv var med om att utforma det. Vid första ögonkastet verkar det som om detta hus, som Wittgenstein lät bygga åt sin syster, inte finns, för husnumren går direkt från 13 tilll 21 och hoppar över numren där emellan. Gatorna är i dåligt skick och bitvis avstängda av till synes övergivna arbeten. Efter en stunds letande upptäcker man att huset ligger på andra sidan och att ingången vetter mot Parkgasse.

De tråkigaste författarna jag stött på har varit österrikare. Thomas Bernard? Han var outsäglig tråkig tyckte jag.

Låter inte som skönlitteratur. Kanske någon essäist, typ Torsten Ekbom men är han tillräckligt tråkig? Gissar så i alla fall.