Propagandaministern, andlig härskare över miljontals människors liv, haltade smidigt genom den glittrande folkmassan som bugade sig inför honom. En isande vind tycktes blåsa när han passerade. Det var som om en ond, ensam och grym gud hade klättrat ner bland den vardagliga jäktigheten av nöjessökande, fega, ynkliga dödliga. I flera sekunder stod hela sällskapet som förlamat av fasa. Dansarna frös mitt i sina graciösa rörelser. Hat och ödmjukhet lyste i de blyga blickar som riktades mot den skrämmande dvärgen. Föremålet för all denna uppmärksamhet försökte sig på ett vänligt leende, som sträckte hans tunna läppar från öra till öra, i ett försök att mildra den hemska förtrollning han kastade omkring sig. Med ett vänligt uttryck i sina sluga, djupt liggande ögon ansträngde han sig för att charma och blidka. Släpandes på sin klubbfot med grace bakom sig rörde han sig smidigt genom rummet, och visade dessa två tusen slavar, medlöpare, bedragare, lättlurade och dårar rovfågelns profil. Hela tiden bar hans ögon ett illvilligt, frånvarande leende när de svepte över gruppen av miljonärer, ambassadörer, regissörer och filmstjärnor. Det var när han kom till direktören för statsteatern, Hendrik, geheime råd och senator, som hans blick slutligen vilade.
Han var aldrig omöjlig. Han gillade att ge ungarna grejer, saker som han själv aldrig fått när han var liten. Han älskade att handla och när han väl var ute och handlade så gjorde han det ordentligt. Skulle man ut och köpa ett par byxor i pappas sällskap, så kom man garanterat hem med en kostym, en rock och ett dussin strumpor. Expediterna bara bockade, slickade sig om munnen och tackade. Det var likadant överallt. Sa mamma att hon saknade en ordentlig köttkniv, en skarp och stadig köttkniv, så tog pappa en runda in till stan och kom hem med "Mästerkockens 15 Oumbärliga Knivar för Allt Slags Kött" och den elektriska knivsliparen "Hasse Vass". Det var alltid så, pappa förnekade sig aldrig.
Fantomerna från 1978, boken jag är mitt uppe i nu. Gillar den. Pennan över till dagmar.
Ja jag antog att det var någon tidig Klas Östergren. Kände igen citatet ganska väl. Ja ja nytt citat:
För Hermann Göring blev den lördagen en besvikelse: det var den dag han hade betecknat som Örndagen, början på hans fullskaliga offensiv mot det brittiska flygvapnet, men ovädret över södra England tvingade honom att blåsa av anfallet. Han satte en ny starttid nästa morgon, söndagen den 11 augusti, men sköt sedan upp det igen, till tisdagen den 13 augusti.
En tröst: månen var en bra bit in i fasen mellan halv- och fullmåne och skulle bli full lagom till nästa helg, så de flygningar som planerades att ske nattetid skulle bli enklare och mer framgångsrika. Tysklands signalnavigationsteknik hade minskat Luftwaffes beroende av månsken, men piloterna litade inte riktigt på det nya systemet ännu och föredrog att anfalla i klart väder med ett landskap som blänkte i månskenet.
Ja jag antog att det var någon tidig Klas Östergren. Kände igen citatet ganska väl. Ja ja nytt citat:
För Hermann Göring blev den lördagen en besvikelse: det var den dag han hade betecknat som Örndagen, början på hans fullskaliga offensiv mot det brittiska flygvapnet, men ovädret över södra England tvingade honom att blåsa av anfallet. Han satte en ny starttid nästa morgon, söndagen den 11 augusti, men sköt sedan upp det igen, till tisdagen den 13 augusti.
En tröst: månen var en bra bit in i fasen mellan halv- och fullmåne och skulle bli full lagom till nästa helg, så de flygningar som planerades att ske nattetid skulle bli enklare och mer framgångsrika. Tysklands signalnavigationsteknik hade minskat Luftwaffes beroende av månsken, men piloterna litade inte riktigt på det nya systemet ännu och föredrog att anfalla i klart väder med ett landskap som blänkte i månskenet.
