Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
1. Var det ens något samtal med HO och AK?
Väktarna HO och AK är mer trovärdiga än RB:s andrahandsuppgift. RB var virrig.
"Våran klocka gick inte fel men vår klocka gick en minut fel."
SE talade med HO och AK i Skandias reception i
"ett par minuter" och
"ganska mycket" efter utstämplingen.
Enligt HO. AK bekräftade samtalet.
SE stämplade ut 23.20. Vid senare kontroll med Fröken Ur har det konstaterats att stämpeluret gick 1 minut för fort. Rätt tid skall således vara 23.19. Enligt RB den 9 juni.
Enligt SE var det tvärtom.
"Fredagen den 28/2 1986 klockan 23.19 stämplade Engström ut från sin arbetsplats på Skandia, Sveavägen 44. Vid senare kontroll med Fröken Ur har det konstaterats att stämpeluret gick 1 minut för sakta. Rätt tid skall således vara 23.20." Enligt SE den 10 mars.
SE lämnade sin uppgift redan den 10 mars. Att kontrollera uppgiften var inte SE:s ansvar. Det var polisens ansvar. Polisen borde ha kontrollerat den uppgiften redan den 10 mars. Den virrige RB lämnade sin uppgift tre månader senare.
Att SE hade svårt att minnas tiden i rättegångarna tre år senare var inte konstigt.
Citat:
2. Var drog han kortet?
Man såg inte stämpeluret från väktarnas plats i receptionen (som väktaren HO förklarade). Stämpeluret var innanför receptionen.
Citat:
3. Kom han in i 21-tiden?
Det finns inget stöd för den uppgiften. Väktaren ALG började jobba kl 16.45 den 28 februari. Som hon själv skrev i Skandias besöksjournal. Inte kl 20.45. ALG kan ha sett SE återvända från en middagsrast när SE jobbade övertid den 10 eller 19 februari. Att SE
"skulle ha semester och skulle resa bort" den 1 mars kan hon ha hört vid ett annat tillfälle.
Citat:
4. Hur mycket av sin story byggde han på tidningsuppgifter och kontakter?
Inget.
Citat:
Kommer vi någonsin att få definitiva svar på detta? Eller förblir allting ... önsketänkande?
SE gjorde vad han uppgav i förhören. Hans uppgifter har inte fler fel än vittnesuppgifter brukar ha. Snarare färre. Han ändrade inte sina uppgifter mer än vittnen brukar göra. Snarare mindre. Mediabilden av SE som skrytsam är falsk. Han nämnde inte sina egna insatser i livräddningsförsöken förrän i fjärde och sista förhöret den 25 april 1986. Vad han nämnde då är inte motbevisat. SE är inte beslagen med lögn. Han nämnde en rad detaljer som bara ett vittne kan ha sett.
SE påstod inte att han hörde skotten. Han hörde en
"smäll". Den kan ha varit en avgassmäll (trodde han själv). I första förhöret den 1 mars uppgav SE att smällen hördes när han
"just hade kommit ut på gatan". I andra förhöret den 10 mars uppgav SE att
"smällen" hördes
"20 meter" från mordplatsen (
"5 - 6 sekunder" innan han nådde fram). SE ändrade sig inte. Han förklarade sig. Att
"20 meter" var en dålig uppskattning är lätt att förstå. Man går 7 - 8 meter på 5 - 6 sekunder. Inte 20 meter.
"Smällen" kan ha varit en avgassmäll (som SE själv trodde).
Att SE kunde bli misstänkt är Holmérs ansvar. Polisen kunde lätt ha bekräftat SE:s närvaro på mordplatsen redan i mars. Det fanns ett 20-tal vittnen och poliser att fråga. Man frågade bara tre vittnen (tre av dem som hade sämst förutsättningar att lägga märke till SE) och väntade två månader innan man frågade (LL, SG och LB). Vittnet JA pekade ut SE utan keps vid fotovisningen den 14 maj och uppgav spontant att den mannen hade keps när JA såg honom vid mordplatsen.
AH märkte att någon
"ryckte i benen". Väninnan KJ hörde någon säga
"jag vet att han skall ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här". Ändå frågade ingen AH och KJ 1986 om de såg SE. Att SE pekade ut vittnet HL (som var på andra sidan av Sveavägen) är lögn. SE dröjde vid HL, men valde LJ, samt KJ och AB. Att KJ syntes mer än AH i massmedia på våren 1986 är lögn. AH syntes mer än både KJ och SG. Vittnet AB syntes inte alls i massmedia 1986. AB och hans uppgifter var okända för allmänheten 1986. SE pekade ut honom.
Vittnena YN och AZ mötte vittnet LJ vid trappkrönet, fyra poliser vid Luntmakargatan och SE väster om manskapsbodarna. I den ordningen. Ingen före LJ. Poliserna beordrade YN och AZ att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen (A14205-1-A). Oavsett vad YN och AZ såg. Som framgår av förhören med SE (E63-A och E63-C) och YN (E15-1) började SE springa i rätt ögonblick för att möta YN och AZ väster om manskapsbodarna (bodarna började 35 meter öster om mordplatsen och slutade vid Luntmakargatan ytterligare 20 meter österut). Strax efter YN:s och AZ:s möte med poliserna vid Luntmakargatan. Som bara var
"c:a 10 sekunder" (E15-2-A) eller
"5 - 10 sekunder" (A14205-3).
YN och AZ gick norr om bodarna (ett naturligt val för alla som kom från gången bredvid skjulet med containern). SE sprang söder om bodarna. Inte norr om bodarna som i Rapport den 6 april (där en kvinna hindrar SE att springa söder om bodarna). Ingen frågade YN, AZ eller SE vilken sida av bodarna de valde. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon väster om bodarna. Ingen frågade SE förrän den 25 april. Då kunde han inte minnas vem han mötte. SE uppgav spontant att han valde den södra sidan när han vände vid Luntmakargatan och gick tillbaka till mordplatsen. Att SE inte såg poliserna när han stod
"mitt i korsningen" är inte konstigt. Skjulet med containern skymde sikten mot krönet. System 80 var nytt. Alla visste inte att poliser hade personradio.
Lars Larssons idé (i boken "Nationens fiende" från 2016) berodde på ett missförstånd. Larsson trodde att bara SE påstod att han såg LJ från mordplatsen (när GM hade passerat Luntmakargatan och LJ hade flyttat sig till nordöstra hörnet av korsningen). Larsson visste inte att även LP såg LJ från mordplatsen (
"1 - 3 minuter" efter skotten). Som framgår av boken. Larssons idé var att SE ljög och såg LJ från trappkrönet. En omöjlig idé (vilket kan förklara att ingen fick den idén förrän 30 år efter mordet). GM kunde inte se från krönet att LJ var
"i 20-årsåldern" (som SE uppgav i första förhöret 13 timmar efter mordet) när GM gjorde ett
"snabbt ögonkast" från krönet och LJ lika snabbt gömde sig bakom skjulet med containern. LJ var
"tveksam" om GM såg honom överhuvudtaget (E15-B). Han följde GM med blicken från första delen av trappan och ända till krönet (E15-C).
Nya och bättre förhör med YN och AZ (när Ström fick veta den 10 mars att SE hade en likadan handledsväska som YN såg) skulle ha visat att YN och AZ fick syn på SE när de var
"5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna och SE sprang i nedförsbacken på den södra sidan av Tunnelgatan. Inte när de var
"5 - 6 steg" väster om Johannesgatan och SE sprang i nedförsbacken på den södra sidan av David Bagares gata. Att Ström felplacerade SE i förhöret med YN den 2 mars och (och upprepade misstaget i förhöret med AZ den 3 mars) hade en uppenbar orsak (krimjourens missvisande referat av mordnattens telefonförhör med LJ påstod att YN svarade LJ att hon faktiskt såg en man som sprang österut på David Bagares gata). YN och AZ var onyktra.
"Det sprang män lite överallt" när Ström förde YN den 2 mars (E63-8-A). AZ såg inte
"ett jävla dugg" på David Bagares gata (spaningsledningens möte den 11 juni), men
"en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan (E15-2-B). YN kunde inte minnas polisernas frågor vid Luntmakargatan. Inte ens var de mötte poliserna (hon trodde att de mötte dem i trappan). AZ hade inga svårigheter att minnas var de mötte poliserna och deras frågor. Han trodde att poliserna frågade om LJ (E15-2-A). Vilket var just vad poliserna uppgav att YN och AZ svarade (A14205-1-A). De hade bara mött LJ (
"en man med axelremsväska"). Ingen före LJ. Mötet med LJ var bara
"några sekunder". De stannade inte ens (E15-2-A). LJ frågade bara om de såg någon
"springa förbi". YN pekade bara,
"liksom jakande". Mot klubben på Johannesgatan 8 som hon och AZ nyss hade lämnat.
Att YN inte invände mot Ströms feltolkning av hennes uppgifter var inte konstigt. Inget tyder på att YN och AZ läste och godkände referaten. Förhören ägde rum
"vid personligt besök" (enligt referaten) och måste ha spelats in. Enligt polisen finns inga ljudinspelningar av förhören med YN och AZ (trots att de måste ha spelats in). YN var osäker.
"Det sprang män lite överallt." AZ var i behov av tolk. Fyra timmar efter förhöret med YN den 2 mars avslöjade Holmér hennes vittnesuppgifter i direktsänd TV. Två dagar senare läckte LJ:s identitet och vittnesuppgifter i Aftonbladet. Artikeln gav läsarna intrycket att LJ nådde trappkrönet innan GM hade nått Regeringsgatan och att YN och AZ
måste ha mött GM på David Bagares gata. YN fastnade i mediabilden av hennes vittnesuppgifter.
YN intervjuades i radioprogrammet Kanalen i P1 den 9 september 1988. Där framgick hur osäker hon var. Två månader senare avslöjades YN:s och ett tiotal andra vittnens identitet i Holmérs bok "Olof Palme är skjuten!" Boken påstod felaktigt att YN var
"fullständigt nykter". Ingen frågade om den saken i förhören. YN medgav för journalister att hon och AZ inledde kvällen med spritförtäring i AZ:s lägenhet på Ringvägen 155 på Södermalm.
Att YN och AZ inte mötte GM på David Bagares gata hindrar inte att GM flydde längs David Bagares gata. YN och AZ kom försent för att möta GM på David Bagares gata. Två minuter försent. De mötte LJ vid trappkrönet 57 sekunder före mötet med poliserna vid Luntmakargatan (A1969). Poliserna behövde 57 (30 + 15 + 12) sekunder för att ta sig till Luntmakargatan (A1969 och A14205). YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet när områdesanropet sändes (det första larmet i polisradion). Mellan 23.25.10 och 23.25.35.
Om larmet (och varför det är intressant):
https://www.flashback.org/sp89333377