Hur har ni firat långfredagen – och hur har era grannar gjort det?

Säg att du är arbetslös utan att säga att du är arbetslös 🙂

Haha ja, och tänk – stackars Ansgar får alltid ta smällen! Han kliver iland, knappt hunnit knäppa upp bältet på sin kåpa innan någon 1200 år senare ropar att han fuckade upp hela vår kultur. 😄

Men jag håller faktiskt med om poängen: mycket av det vi kallar svensk tradition är ju redan ett lapptäcke. Först kom Ansgar. Sen kom Luther. Sen kom Bingolotto. Och där emellan har vi tryckt in både julbockar, Jesusbarn och julsprit.

Grejen är väl snarare att det inte måste vara motsägelsefullt – men att det blir det så fort man vill dra tydliga gränser för vad som “är svensk kultur”. Då hamnar man till slut i att behöva välja mellan sill och stjärngossar.

Och på vägen dit glömmer man att julen firades långt innan julen hette jul. Och långfredagen kunde vara lång och tråkig utan att man behövde vara troende.

Så… ska vi skylla på någon för att det inte är som förr – då får vi nog börja med vår egen generation. Eller Ansgar. Men han är redan död, så det är ju lite fegt. 😉

Ok din lilla statare.

Varför måste man vara det?

Det låter väl härligt att fiska lite i stillhet om man har en påskdag över?

Någonstans i Sverige:



Det var där det hände. Universum slant lite, och BimboDeluxe blev BimboDelicious i mitt huvud. Balansen återställdes. Påskens största mirakel.

Men alltså – apropå Mikaelaks påminnelse om den gamla goda hednapåskens ära innan det kristna svinet Anskar kom hit och tog över agendan:
Vi må ha bytt offerlamm mot marshmallowkycklingar, men staten? Den är fortfarande där och bockar av om du råkar kalla ledighet för “egen verksamhet”.

Att stå vid en sjö med ett metspö är frihet.
Att göra det varje dag är plötsligt ett ärende för Arbetsförmedlingen.
Och att lägga upp det på TikTok? Då ringer Skatteverket och frågar varför du inte har redovisat dina influencerintäkter.

Alltså… vi pratar om långfredag, men det är egentligen långlinan staten håller oss i. Det är fortfarande en dag för lidande – fast nu är det pappersarbete, aktivitetsrapporter och påskliljor från ICA som skriker “kompensatorisk högtidlighet” snarare än andlig fördjupning.

Men ändå – något finns kvar. En skymt av stillhet.
En runa i bruset.
En sillbit som vägrar låta sig moderniseras.

Kanske är det där vår kultur bor nu – mellan ett gammalt bälte på Etsy, ett avslutat åtgärdsprogram och ett feluttalat användarnamn.

🐣⚖️📄
Glad påsk, eller åtminstone – god balans.

Tur ändå att miraklet kom idag och inte igår, och i så fall hade stört lidandet.

Glad påsk!

Det var det där att inte veta att det var långfredag. Inte fiskandet per se.

Det är ju nästan så att man blir lite rörd Mad monk.
För visst var det just statarna som höll Sverige igång medan herrarna skrev psalmer i prästgården?
Så låt oss kalla det vad det är: självhushållning i modern tappning. Stillhet, spö, och kanske ett påskägg i innerfickan.
Om nån kallar det för arbetslöshet, så får de väl slå upp ordet “hedersamt slit” i valfri historiebok.

Och du – munkar fiskade också förr i tiden. Men de kallade det fasta. 😉

Eftersom jag blev ateist av kyrkans barntimmar vid 5 års ålder och planeringen passade bra för alla så var det påskafton igår för vår del.

Påskbuffé på gästis, massa gott att äta och perfekt att slippa de ton med sill som annars brukar bli över.
Idag har alla åkt hem och jag tänker göra så lite som möjligt.

Det som är kvar av påskgodis, kallskuret och ostbricka från skärtorsdagen blir dagens mat- en ideal påsk faktiskt. Att slippa stå vid spisen alla lediga dagar på storhelgen blir allt viktigare ju äldre man blir och nu blev jag dessutom förkyld så det är skönt att slippa matlagning idag.

Flera grannar är nog hos familjen redan men de som bor nära är hemma idag med.

Det var stilla. Alla grannar höll sig inomhus vad jag kunde se. Det var regningt och grått ute - även i dag är det så.

Matade fåglarna, rådjuren och ekorren med solroskärnor, hampafrön, morötter och bananer. Själv åt jag två mackor till frukost och till middag blev det stekt potatis, lök och majs.

Tänkte på de döda. Läste en bok och surfade.

Det var nästan så att man blandade ihop påskafton med skärtorsdagen som barn. Båda dagarna var ju lika laddade med förväntan – som två små julaftnar i rad. Häxorna till Blåkulla, påskgodis, äggmålning, kanske till och med lite bus. Men sen kom den… långfredagen. Som en bromskloss mitt i hela påskkarusellen.

Allt var stängt. Allt var tyst. Och även om man fick vara ute och leka, så kändes det som att man inte borde. Luften var liksom mättad av plikt, allvar och psalmskugga. Man skulle helst vara hemma med familjen – inte för att det fanns något att göra, utan för att det var just det som var grejen: att inte göra något. Det var tråkigt på ett nästan högtidligt sätt.

Och det är väl där kontrasten blir så tydlig idag. För nu är det inte många som märker om det är långfredag eller bara en vanlig fredag med extrapris på lax. Kyrkan känns långt bort – men kanske ännu längre bort är känslan av att alla gjorde samma sak samtidigt. Den där tysta samhällsgemenskapen som fanns i själva bristen på aktivitet.

Och då är frågan: varför försvann det? Var det sekularisering? Var det marknaden? Eller kanske det som vissa på Flashback kallar för smygande anpassning till ett “nytt Sverige”? 🕌

Det är klart att förändring sker. Men det betyder ju inte att vi inte kan minnas hur det var – eller fundera på vad vi faktiskt vill bevara. För om stillhet och respekt plötsligt börjar ses som “exkluderande”, då har vi kanske börjat backa in i framtiden med ögonbindel.

Glad påsk! Eller som man kanske säger idag:
”Trevlig helgledighet oavsett trosinriktning.” 😇

Bor i en avkrok med få barn i närheten. Såg inte till en enda påskkärring. Hur är det för er andra - har ni sett till några eller är det ännu en övergiven tradition? Folk pyntar ju knappt ens längre.

Ja, vad var det som gjorde att det blev på detta vis? Kan det vara så att folk har ordnat med all underhållning hemma? Man har TV, internet, radio, musik, film, TV-serier, mat i massor - ja, allt - för att klara sig alldeles utmärkt. Går man ut kan man bli rånad, våldtagen och till och med mördad. Vem har lust att utsättas för nåt sånt?