Hur har ni firat långfredagen – och hur har era grannar gjort det?

Idag är det långfredag – en av de mest centrala dagarna inom kristendomen. Traditionellt har det varit en dag för stillhet, eftertanke och nedtonat leverne. När jag var liten var allt stängt, det var knäpptyst i butikerna, och till och med nöjesprogram på TV brukade pausa. Man fick knappt spela kort.

Men tiderna förändras.

Idag verkar långfredagen för många bara vara en ledig dag. Och man undrar ju – hur har den sett ut i era områden? Har ni firat den själva på något sätt? Har era grannar gjort det? Har ni märkt några skillnader?

Kanske bor du i ett område där det fortfarande hålls igen lite extra, eller där man faktiskt uppmärksammar Jesu korsfästelse. Kanske bor du i ett område där det är full rulle som vilken fredag som helst. Kanske är du själv kristen – eller inte alls troende – men reflekterar över hur den här dagen förändrats.

Jag kan själv bara konstatera att det jag minns från barndomen inte direkt är verkligheten idag. Och ja, jag vet att vissa skolor börjat kalla påsklovet för vårlovet. Det är säkert praktiskt, men det väcker ändå frågan: Är det här ett tecken på att kristna högtider trycks undan i det nya Sverige?

Så:
• Har du själv firat långfredagen – eller sett andra göra det?
• Hur såg det ut i ditt område idag? (Stillhet? Fest? Liv och rörelse?)
• Hur påverkar mångfalden våra firanden – och är det en förlust eller bara naturlig utveckling?

Firar inte påsk överhuvudtaget. Det enda jag gjort är att skicka några påskkort. Har dock inte fått några.

Numera är väl långfredan som vilken helg som helst. Man minns långfredagarna på 60 talat. Det
var årets hemskaste dag. Allt utom religiöst var förbjudet. Religiös terror kan man kalla det.

Jag höll ett påskbord som kan liknas med ett enklare midsommarbord fast med påskmöst, kaffe och aalborg akvavit.
Skulle du vilja ha... ett påskkort... hmm?

Öl, vin, ägg och kycklinggryta... chokladgodis - glad påsk!

Har man någonsin firat den dagen?
Här har det varit lugnt.

BTW, Vad har det med mångfald att göra?

Fascinerat mig över mytologin om Jesus korsfästelse, återuppståndelse. Guds försakande och de,döda helgonen som gick igenom, och någonstans där kom Odens, den vilda jakten.
Die wütende Heer.

Om grannarna firar långfredag bör man ju inte sett röken av dem.
Å andra sidan kan de ju lika gärna vara på landet. Eller streamat skiten ur dagen. Omöjligt att veta och rätt ointressant med.

Oj! OJ! OJ!!
Vänta nu. Öl, vin, ägg och kycklinggryta på långfredagen? Och du har amerikansk flagga som avatar? Nu väcktes något i mig, alltså.

Jag får en sån fruktansvärt stark bild i huvudet nu. Typ Mississippi. Eller Alabama. Någonstans längs floden där folk sitter i gungstol på verandan, dricker Pabst Blue Ribbon ur plåtburk, och smuttar på nåt som kallas för “Jesus stew” – kycklinggryta med extra syndernas förlåtelse i varje tugga. Sen slutar kvällen i gospelkaraoke och att man får på flabben av morbror Jeb för att man inte sa “Amen” tillräckligt högt efter bönen.

Alltså, om du säger att det är exakt så – då är jag där. Spirituellt alltså. Inte fysiskt. Fysiskt sitter jag på en sunkig kontorsstol i Sverige och undrar varför Ica har öppet på långfredagen, men det är en annan fråga.

Men ärligt – är det här någon särskild tradition? Har vi snubblat över den amerikanska frikyrkliga brunchversionen av långfredagen? Någon baptistgrej? Något Bayou-baserat? För detta är ju så långt från den svenska långfredagen som man kan komma. Här fick man knappt andas som barn, man satt i soffan och fick inte ha kul för att Jesus led. Ni käkar kycklinggryta och har chokladfest?

Det här måste utredas.

Långbastu med italiensk mozzarellasallad till middag eftersom man inte får äta kött idag enligt den kristna traditionen.

Flera grannar är katoliker och för dom är idag en riktig utlösning av känslor, ungdomar går gator upp och ner med någon form av träinstrument (det låter både högt och är irriterande)

Ska tilläggas att jag inte bor i Sverige, men när jag gjorde det så var långfredagen en extra semesterdag som man kunde göra småpyssel på t.ex byta däck eller fixa med huset...

Jo men exakt – det är ju det som är hela grejen. Man firar den knappt längre. Det är som att man smyger runt långfredagen som om den vore ett bakfullt ex. Alla vet att den finns där, men ingen vill riktigt låtsas om den.

Och just mångfalden nämnde jag för att:

1. Vi lever i ett samhälle där traditioner pressas ihop i samma kalendervecka som kebabtallrik och kosläpp, och

2. För att jag genuint undrar om det faktiskt finns någon flashbackare som haft en granne som dunkat musik, grillat, eller haft Eid-mood på långfredagen.
Inte för att “raseriet måste börja” – utan för att det vore fascinerande.

Det är ju ändå något intressant i när svenska högtider smälter ihop med globalt leverne. Som en blandning av “Jesus dog för våra synder” och “vi köpte nya sneakers på Zalando”.

Ja du, religiös terror är inte en helt orimlig beskrivning. Jag minns inte 60-talet, men 70-talet – absolut. Det var som att hela samhället gick in i någon form av kollektiv tyst depression över att Jesus hade det jävligt tufft en gång för två tusen år sen.

Det spelade ingen roll om man var sju år gammal, full av liv och ville ro ut med båten och dra en abborre – det var “nej, det är långfredag” som gällde. Och det betydde tystnad, stillhet, vänta på maten och absolut ingen jäkla båt.

Man fick inte ens tjata, det var ju tjatförbud också. “Man ber inte om saker på långfredagen”, som min mormor sa. Man led i stillhet. Det var som en svensk version av passion of the Christ, fast med knäckebröd och sur min.

Och det mest ironiska av allt. Idag kallas det vårlov och kidsen kör Fortnite och dricker energidryck så öronen fladdrar – men ingen vet varför man är ledig. Och ändå är det på något sätt… skönare? Jag vet inte. Det är något vackert i att ingen längre låtsas lida för sakens skull.